Vi är fortfarande tillsammans. Men nu ska jag göra allt jag kan för att leva mitt liv istället för att sitta hemma och vänta på att hon ska höra av sig och säga att hon vill träffa mig.

Eller att hon ska vilja prata med mig överhuvudtaget. Jag törs knappt skicka sms till henne om hon inte skriver först.

Det känns som att hon inte kommer komma på att hon vill träffa mig inom en snar framtid iaf, och då kan jag lika gärna försöka ha lite roligt så länge.

Smider planer för fulla muggar. Idag blev det myskväll med en kompis. Imorgon blir det myskväll med min bror och hans flickvän. Yeey! På lördag blir det ett besök på en ungdomsgård där det är någon form av hbt-aktiviteter med mina fina, och på kvällen ska vi ut och skaka rumpa på krogen. Jag behöver det!

Det finns en planerad roadtrip lite längre fram som jag verkligen hoppas blir av.

Kanske kan bli en fika frampå här också, vore himlans trevligt.

Ibland är jag bara så bra att jag förtjänar en klapp på axeln! Nu är ett sådant tillfälle.

En person har bytt gästlösenord till sin bilddagbok, jag vill ju såklart kunna snoka utan att lämna spår.

Jag är inte så dum alla gånger. Knäckte det ganska snabbt och kan även i framtiden fortsätta med mina smygerier. Yeey!

Det var allt för precis just nu.

Livet går vidare som vanligt sista tiden. Med skillnaden att det inte trillar så många tårar längre.

Hela situationen gör fortfarande ruskigt ont, men på ett sätt är det som att jag inte orkar bry mig så mycket längre.

Ja. Nej. Jag vet inte.

Kär är jag iaf.

Igår började jag nästan gråta igen. Men för ovanlighetens skull var det av lycka.

En mycket nära vän, eller ja snarare en familjemedlem, berättade om lite planer och jag blev så glad!

Helt underbart!

Jag blir så ledsen när allt jag gör är fel.

Hon är fortfarande arg över att hon inte fick lösenordet till min blogg när jag låste den, trots att hon vart arg/ledsen över ett inlägg jag skrev och sa att hon skulle sluta läsa bloggar. Med allt annat tjafs som varit kring den bloggen trodde jag det var bäst att låsa den och inte ge lösenordet till någon i hennes umgängeskrets.

Ack så fel jag hade.

Så ikväll låste jag upp den igen, men det var också fel - för hon vill inte läsa.

Jag sa att hon inte behöver titta om hon inte vill, men nu har hon iaf valmöjligheten.

Hon blev mer arg på mig för att jag sa att jag inte skriver om henne alls längre, men jag hade ju skrivit att det tydligen var fel av mig att låsa bloggen. Och det handlade ju om henne.

Det kvittar vad jag gör och jag känner mig så hjälplös.

Hon var jätteotrevlig och arg mot mig mer eller mindre hela konversationen vi hade på msn.

Hon sa att hon ju hade berättat att hon hade en kass dag. Och jag svarade att ja det hade hon berättat. Men att jag dock inte berättat att jag är totalt i botten och har gråtit så mycket att mina ögon svider och att ansiktet är alldeles stelt.

Det var fel av mig att säga. Hon vet redan att jag mår dåligt på grund av henne och allt som är runt oss så jag behöver inte dra upp det hela tiden, för det slår ner henne mer och mer och snart reser hon inte på sig längre för orken är slut.

Jag sa förlåt och att jag inte ska berätta att jag mår dåligt eller är ledsen igen.

Det var också fel, så hon sa något om skitsamma och loggade ut.

Hon loggade in igen efter en stund och fortsatte vara otrevlig, jag sa att om vi ska fortsätta prata får hon gärna försöka vara lite mindre arg och otrevlig mot mig. Och att om hon inte vill prata med mig så är det bättre hon säger det.

FEL IGEN!

Hon sa att om hon inte hade velat prata med mig så hade hon väl sagt natti och loggat ut.

Jag sa att det kanske hon hade gjort. Men när hon är så arg mot mig så känns det inte som att hon vill prata med mig.

Det slutade med att hon sa att hon skulle logga ut för att hon inte orkade mer ikväll.

Jag sa förlåt, godnatt och att jag älskade henne.

Gör du? Frågade hon.

Ja, sa jag, jag älskar dig!

Varför? Fick jag till svar.

För att du är det bästa som hänt mig. Du har en underbar personlighet. Du kan få mig att skratta och må bra. Jag är kär i dig. Blev mitt svar.

Jag förstör ju ditt liv. Sa hon då.

Nej, sa jag. Varför älskar du mig?

Inget svar.

Du behöver inte svara om du inte vill, sa jag då.

Jag ska röka. Var hennes svar på det.

Du får höra av dig på mobilen om det är något, sa hon också.

Du kan höra av dig på mobilen om du vill berätta varför du älskar mig, annars kan vi bara säga godnatt där. Puss. Sa jag och loggade ut.

Eter en stund fick jag ett sms från henne: Du vet redan varför. God natt.

Jag svarade att jag inte alls vet.

Hon sa att hon berättat för mig tusen gånger.

Jag sa att jag berättat för henne tusen gånger. Att jag inte vet varför, för det känns som att jag bara gör henne illa.

Men du behöver inte berätta om du tycker att jag borde veta för att du redan berättat det så många gånger. Skrev jag innan jag fått svar.

Och nej, jag fick inget svar på varför hon älskar mig. Gissa vad som tog sig en tur nerför mina kinder.

Tårar? Näej, är det sant?!

Sen vet jag inte vad vi kom fram till. Jag gav ett förslag på en lösning, men hon orkade inte tänka nu så vi sa godnatt istället.

All denna ovissheten, det är den som får mig att må allra sämst.

Om jag bara kunde få lite raka svar skulle allt bli mycket lättare, då vet jag ju vad jag har att vänta mig och vad jag behöver göra.

Jag önskar så att jag kunde vrida tillbaka tiden två månader, till den tiden då allt var bra mellan oss.

Jag tror inte jag klarar det här. Jag vet inte vad jag ska göra.

Det gör så fruktansvärt ont att inte få träffa personen man älskar, personen som säger hon älskar tillbaka.

Det gör så ont att behöva vara hemlig för alla i hennes umgängeskrets efter så lång tid.

Det gör så ont att inte kunna prata med henne om alla känslor.

Det känns som att jag går sönder mer och mer.

Jag är så trött.

Hur orkar man?

Det är en ganska dyster dag hemma hos mig idag.

Jag är trött, har ont och är lite (läs: gaaanska) ledsen.

Somnade inte förrän efter halv tre inatt, trots sovpiller, drömde massa hemskheter och vaknade jättetidigt.

Jag drömde bland annat att jag blev skjuten, det blev som ett hål rakt igenom mitt långfinger och så satte sig kulan i mitt högra lår.

Jag och några andra tjejer hölls fångna av en massa killar.

Jag hjälpte den ena tjejen att fly, då blev den ena killen arg och sköt efter henne men när han inte träffade henne sköt han mig istället.

Ingen höjdardröm.

Hade jag inte varit tvungen att ringa ett samtal halv tolv hade jag försökt sova lite till i förmiddags.

Men får väl försöka ta en tidig kväll, även om jag aldrig lyckats med det tidigare.

Är jag bitter eller? Gudars..

Har varit nära till tårar hela dagen idag.

Det liksom bara hugger till inom mig och så är tårarna påväg, men eftersom jag inte varit ensam under dagen har tårarna svalts ner.

Nu ikväll satt jag och läste på en hemsida om en gammal klasskompis familj, hennes bror dog i en bilolycka för snart fem år sen. När jag läste hela historien om vad som hänt och så, så kom tårarna väldigt fort.

Och det var ju passande (eller inte) med tanke på att jag lite tidigare ikväll frågade henne på msn om vi kunde ringas och säga godnatt ikväll, för att jag ville höra hennes röst för att jag saknar henne så.

Naturligtvis får jag ett sms från henne mitt i mitt snyft- och tår-kalas där hon frågade om vi kunde säga godnatt då för att hon och hennes kompis skulle ut på stan.

Det var bara att svälja hårt några gånger, torka tårarna och ringa.

Det blev inte mycket till samtal då jag var ledsen men inte kunde visa det och inte visste vad jag skulle säga.

Hon hade inte heller mycket att säga så efter ungefär 8 minuter (då hade hon hunnit skälla på en hund flera gånger och pratat lite med kompisen också) sa vi godnatt och la på.

Hon fick viska att hon älskade mig för att inte hennes kompis skulle höra henne.

På fredag har vi träffats i sju månader.

SJU MÅNADER och hennes bästa kompis får inte höra att hon älskar mig?

Det känns helt fantastiskt.

Efter vi lagt på mer eller mindre forsade tårarna igen.

Nu har dom dock torkat och jag vet varken ut eller in.

Sömntablett, sen byta borr-dammiga sängkläder och sen försöka sova några timmar.