Ikväll är det verkligen inte mycket med mig.

Har ischias i armen och en låsning endera i bröstryggen eller också i bröstkorgen, säkert den som är orsak till ajaj i armen.

Käken känns sådär efter en massa (4 tabletter fördelat under dagen) Citodon.

Har fått i mig två Activia(stavning?)yoghurtar och ungefär två liter saft idag.

Så lite föda med mängden Citodon har resulterat i handskakningar, illamående och snurrighet.

Har nu placerat ändan i sängen och inväntar lite sömn. Känner mig helt slut trots ett par timmars sömn i eftermiddag.

Under min lilla tupplur (var kommer ordet "tupplur" från egentligen?) drömde jag om saknade människor och att sladden till modemet gick sönder, sladden gick liksom av och fastnade i USB-porten (hemska tanke!).

Blev väckt av att det ringde precis när min bror som bäst höll på att dra sladdar ur datorn.

Pratades vid i ca. 1h 48min. Det kom fram att The Drama Queen Nummer Ett inte vet att vi fortfarande pratar för då skulle helvetet braka loss (som att det inte redan gjort det?).

Jag tror jag måste känna efter och verkligen tänka över om det här är värt det.

Ännu en hemlig relation (om än bara vänskap).

Är det meningen att jag ska vara var och varannan persons "Mållgan"?

Det dröjer väl inte innan jag blir osynlig på riktigt om det fortsätter så här.

Klart att det är kul att få höra "jag tycker jättebra om dig, du är en jättesnäll tjej med jättefin personlighet och bla..bla..bla..", men kanske inte lika kul att personen sen inte kan stå för sina åsikter om mig.

Jag vet att det skulle ställa till en massa problem om det kom fram att vi pratar som vi gör och jag vill självklart inte ha mer bråk, men på min sida av det hela så känner jag inte av bråket så mycket eftersom bråkmakarna inte pratar med mig direkt.

Tyvärr så känner hon av det hela desto mer, hon har redan tappat kontakten med en av människorna som ingår i fancluben till The Drama Queen Nummer Ett efter att det kom fram att vi pratat och setts.

Jag måste seriöst vara en helt horribel människa när folk försvinner bara för att jag finns..

Har varit hos tandläkaren idag igen. Tredje gången på åtta dagar. Och så har jag hunnit med ett besök på vanliga akuten under dom dagarna också.

Allt för den där jäkla käken.

Men dom var snälla nog att inte ta betalt för dagens besök, så nu steg den mottagningen i mina ögon så jag kan till och med tänka mig att gå tillbaka dit i framtiden.

På måndag ska jag äntligen få komma till käkkirurgen och förhoppningsvis får jag veta vad som är fel och så får jag hjälp så det slutar göra så förbaskat ont.

Blev ordinerad att inte tugga något alls, har fått feber ett par gånger efter mat-tuggande, så nu blir det enbart flytande föda. Och Citodon+Alvedon.

Jag trodde det var bättre att ta Citodon+Ibuprofen eftersom det redan är paracetamol i Citodon, men hon sa Alvedon och jag antar att hon vet vad hon pratar om.

Slipper iaf Diklofenak och tur är väl det, annars hade väl magen gått sönder helt och det räcker med min älskade (HAHA) käke.

Hade en mycket trevlig kväll med min brors flickvän igår.

Vi hann med att se både "I taket lyser stjärnorna" och "Borta bäst, hemma värst".

Jag grät inte lika mycket som första gången jag såg filmen, men massa tårar rann. Blev en hel massa skratt till den andra filmen så det jämnade ut sig.

Jag tror inte riktigt att min brors flickvän förstår hur mycket hon betyder för mig. Jag är ganska säker på att hon vet att jag tycker om henne, men inte hur mycket.

(Eftersom att jag vet att hon läser här hoppas jag hon tar åt sig så mycket det bara går.)

Du betyder SÅÅÅÅ mycket för mig och jag är SÅÅÅÅ glad över att min bror "valt" dig så att du är en del av vår familj.

Vad skulle jag ha gjort utan dig?

Nog med kärleksförklaringar.. Höhö..

Nu ska jag försöka sova en liten stund. Blev bara tre timmars sömn inatt.

Allt detta kaos.

Det ska pratas idag, men jag får såklart inte vara med - men jag kommer garanterat diskuteras och jag kommer nog få skulden för det mesta.

Fine by me! (Nej, inte riktigt kanske.) Men snälla låt mig slippa se alla dessa människor som inte har vett nog att bete sig igen. Jag klarar mig åh så mycket bättre utan dessa varelser faktiskt.

Jag har en fin familj (även om vi har våra duster), och jag har fina vänner.

Mycket fina vänner. Närmare bestämt dom allra bästa!

Jag vet att dom alltid finns där även om vi inte pratar eller ses så ofta.

Nu ska jag ta mig en liten tur till mamma innan det blir filmtittande hos min brors flickvän.

Vi ska se "I taket lyser stjärnorna" och jag kommer antagligen gråta som en tok. Det gjorde jag iaf när jag såg den första gången.

Jag tror bestämt jag är lite sugen på fruktsallad också.

Jag ligger här under min rosa filt, med rosa snoddar i mina flätor, i mina rosa-rutiga pyjamasbyxor och rosa trosor.

Jag dricker rosa saft genom ett rosa sugrör.

Tittar på mina rosa ljuslyktor på bordet bredvid mig. På ljusen och ljuslyktorna bredvid teven, ljuslyktorna, klockan och pappersförvaringsgrejerna på byrån vid sängens fotända, ljuslyktorna i fönstret - alla rosa.

Tänker på lådan under sängen, min fina badrumsmatta, sminkväskan, pincetten, hårborsten, parfymflaskans kork, 4 av 6 deodoranter i badrumsskåpet, hårspännen, tandborsten, tops, badlakanet, duschtvålen..

Mattan i hallen och mer än hälften av alla mina skor innehar rosa detaljer.

För att inte tala om alla andra klädesplagg och saker med denna färgen.

Idag hade jag en rosa strumpa på mig. Den andra var blå.

Den rosa var finast. Såklart.

Tänk om det vore så enkelt att jag kunde få leva mitt rosa liv, med bara rosa tankar och rosa moln.

Och lycka.

Det är ganska så jättemycket kaos för tillfället, tjafs hit och dit och jag kan inte göra ett dugg för att det ska bli bättre.
Jag har hållit mig undan så mycket jag kan sista tiden men det hjälper inte, jag är utsedd till den största boven som någonsin existerat - fast jag inte ens gör något.
Det är så himlans.. Jaa? Jag vet inte vad.. Skrattretande? Fantastiskt? Förunderligt? ..att folk som inte känner mig har bestämt sig för hur jag är, och gör allt för att få andra att tro på deras bild av mig.

Dom menar på att jag manipulerar alla och försöker splittra deras "gäng", att jag ljuger och utnyttjar att folk mår dåligt.

Det jag undrar mest är hur jag gör då?

Sista månaden har jag knappt varit utanför dörren och jag har inte pratat med särskilt många som inte tillhör min familj, så jag måste verkligen ha otroliga krafter om jag lyckas manipulera och komma emellan folk bara genom tankens kraft.

Jisses vilka saker jag skulle kunna uträtta om det var så enkelt!

Tänka sig att dom orkar lägga ner så mycket tid och energi på mig, fortfarande, det har trots allt gått ett halvår snart.

Jag måste vara en väldigt viktig person för dom. Fuck yeah!

Nu lägger ju jag visserligen ner energi på detta jag med, men jaa..

När ska livet få gå vidare?