Jag hade något jag ville få sagt, men det var säkert inget viktigt.

I know you've been burned
But every fire is a lesson learned

Med det i tanken kanske jag borde försöka....

Försöka vad? Förstå? Förstå vad?

Allt känns som en enda röra och i den röran sitter jag fast.

I'll give it a try. (Som dom skulle ha sagt på andra sidan Vättern.)

Okej.

När man träffar någon man har träffat förut så kan det ju finnas en del i bagaget. Alla gör misstag. Men det är förbaskat dumt att göra samma misstag två gånger och förvänta sig en annan utgång. Visst är det så?

Ändå står jag här, inte vid samma utgång - men en liknande.

Något positivt är att det bara tog mig ungefär en månad att hamna här.

Fast samtidigt vet jag inte ens om jag står vid någon utgång alls. Jag ser vissa tecken som gör att jag borde dra mig tillbaka.

Det är så himla svårt! Varför kan det inte bara få vara lätt? En enda gång?

Tänk så mycket lättare det hade varit om man bara kunde prata om det. Men jag kan ju inte gärna dra igång en diskussion om slutstationer och medresenärer och känslor hit och dit när jag inte har något vettigt svar på något själv.

Jag kanske inte ens vill sitta på just det tåget?