Jag känner mig vilsen. Så otroligt vilsen.

Jag vet inte riktigt vart jag ska ta vägen. Vart jag ska vända mig.

Jag önskar jag hade en bästa vän. En sån där dra-mig-baklänges-jag-kommer-alltid-finnas-här-för-dig-vän.

En vän man kan dela allt med. Som delar allt tillbaka.

Som man kan lita på i vått och torrt.

Som man både kan skratta och gråta med.

Som betyder allt och lite till för en. Som jag skulle betyda allt och lite till för.

Det är inte det att jag inte har vänner, för det har jag.

Men ingen sån vän.

Dom flesta, iaf dom jag känner, har såna där riktiga vänner som dom varit vänner med sen dom var små.

Jag har ingen sån vän kvar. Dom har försvunnit av olika anledningar.

Visst träffar man nya vänner, men dom flesta har redan sina "riktiga" vänner så det blir aldrig en sån djup vänskap.

Jag är otroligt avundsjuk på alla som har såna vänner. Riktiga vänner.

Buhu det är sååå synd om mig.

Buhuuu.