Idag känns det lite ljusare.

Kanske är för att jag känner mig lite nöjd med mig själv, eftersom jag har orkat upp jättetidigt och tränat tre dagar i sträck nu.

Visst, det låter inte särskilt jobbigt.

Men för att vara jag är det rätt bra ändå. Brukar inte gå upp före tolv annars och tränat har jag inte gjort på år och dar.

Nu är det ändring på det. Träning fem dagar i veckan fram till 090206.

Det känns lite konstigt idag också..

Skulle ha firat sju månader med Henne idag.

Men istället är det prick en månad sen vi gjorde slut. Inte kul.

Så det är lite förvånande att det ändå känns lite ljusare just nu.

Tokigt. Men bra, antar jag?

Saknar Henne otroligt mycket. Och Hennes närhet.

Tog ingen sömntablett igår och var så rastlös inatt att jag inte kunde somna förrän närmare kvart i tre.

Hon skickade sms vid kvart över tio igår kväll där Hon skrev att Hon hade fått sladd på bilen och snurrat ett helt varv.

Jag blev orolig och skrev att jag tyckte Hon skulle ta det lite lugnt när det är halkigt ute för att jag vill ha Henne levande.

Hörde inget mer från Henne förrän typ fyra timmar senare.

Då skrev Hon att Hon inte gjort det med flit och så undrade Hon hur det hade gått på intervjun. (Ett par kompisar intervjuade mig om min livskvalité eftersom jag är sjukskriven.)

Jag berättade att det hade gått bra. Att vi hade fått oss ett gott skratt iaf.

Vi kom fram till att jag inte har någon livskvalité, att jag mår väldigt dåligt över att jag tappar så mycket socialt när jag inte har några arbetskompisar och över min ekonomiska situation. Och eftersom min ekonomiska situation är som den är så tappar jag mycket umgänge med mina kompisar, då jag inte kan följa med och hitta på saker. Dom överdrev en hel massa. Jag mår faktiskt inte så dåligt över det där. Och min ekonomiska situation är inte jättedålig.

Ena kompisen hade en teori till varför jag inte är heterosexuell också.

Hon menade på att det är för att min livskvalité är så dålig och jag inte har ett särskilt stort socialt umgänge, så därför tycker jag om både tjejer och killar för att ha större chans att hitta någon.

(Det är verkligen ingen av oss som tror att det är så, men dom skrev ner det i intervjun ändå. Jag skulle vilja se reaktionen från deras klasskompisar när dom har redovisningen, dom kommer garanterat tro att jag är helt väck.)

Sen kom vi fram till att eftersom jag känner mig mer dragen till tjejer så är jag deprimerad över att jag inte kan få barn. Den naturliga vägen går ju inte och eftersom jag har så dåligt med pengar kommer jag inte kunna adoptera heller. Så därför funderar jag nu på att starta "ett fosterfamilj", som ena kompisen så fint uttryckte sig. Fosterhem var ordet hon sökte.

Och nej, jag har absolut inga planer på att göra det.

I stort sett hela intervjun var överdriven eller påhittad. Vi skrattade så vi fick ont i magen alla tre. Det var välbehövligt med lite skoj.

När jag berättade för Henne om teorin "dålig livskvalité = icke heterosexuell" skrev Hon att Hon hoppades att Hon aldrig skulle bli arbetslös för Hon ville absolut inte bli gay.

Hon är allt bra rolig ibland.

Jag kan inte föreställa mig någon som är mer gay än Henne.

Var till sjukgymnasten förut. Och det uppe på tre dagars träning resulterade i att jag är helt slut i kroppen nu. (Det var jag iofs innan behandlingen också, men den gjorde ju inte saken bättre direkt.)

Dåligt med sömn (och mycket träning och behandling) flera nätter nu betyder finfin huvudvärk.

Jag skulle helst bara vilja lägga mig och sova nu. Men då sover jag ju garanterat inte inatt, så jag får försöka hålla mig vaken några timmar till.

Måste med bussen kl 7 imorgon. Ucsh..

Nej, nu ska jag lägga bort datorn en stund och iaf vila ryggen lite.

I see sunset in your eyes.

Hann träffa Henne en liten sväng imorse efter att Hon slutat jobbet.

Hon körde mig till träningen. Hon var trött efter att ha jobbat 12 timmar så Hennes humör var inte på topp och jag var genomfrusen efter att ha stått ute i kylan och väntat på Henne i ca. 45 minuter så mitt humör var inte heller det bästa.

När jag gick från bilen kände jag att det bästa kanske hade varit om vi inte hade träffats något, om jag hade hoppat av bussen där jag skulle och knallat till gymmet på en gång. Då hade jag hunnit träna lite med två kompisar innan mitt pass skulle börja, nu hann jag inte det. Men jag fick iaf prata lite med kompisarna och titta på när dom slet innan det var dags för mig att börja.

Hon skickade ett sms och bad om ursäkt för att Hon varit så grinig.

Alltid något. Så efter det kändes det lite, lite bättre.

Men det var inte det lättaste att koncentrera sig på att slappna av på först den vanliga avslappningen och sen, efter stabiliseringen och cirkelträningen, på den mentala avslappningen.

Det enda jag kunde tänka på var Henne.

Som vanligt.

Rösten på skivan sa att man skulle tänka sig att man andades ut alla problem och tankar man inte behövde just då.

Jag såg framför mig hur jag blåste ut en Hon i Tumme-Lisa-storlek, hur Hon virvlade runt i luften och landade på min mage.

Nej, det var inte det lättaste att känna sig avslappnad då.

Sen skulle man föreställa sig en plats dit man kunde ta vägen för att slappna av och få lite egen tid. Man skulle inreda det precis som man ville ha det så att man kunde trivas och må bra.

Min plats innehöll en säng, en Hon och en jag. Hennes armar om mig.

Det är då jag känner mig trygg.

Med Hennes mage mot min rygg och Hennes varma andedräkt i min nacke.

Då mår jag bra.

Då är jag lycklig.

Även om det bara är för en stund.

Men om jag fick bestämma skulle det alltid vara så.

Hon och jag.

Jag känner mig som en stalker. En helt besatt stalker.

Jag får verkligen sätta mig på mina händer ibland för att inte skicka sms eller ringa till Henne.

Jag skulle vilja veta vad som rör sig i Hennes huvud. Vad Hon tycker och tänker.

Jag skulle vilja se världen genom Hennes ögon.

Då kanske jag skulle förstå lite bättre?

Jag skulle vilja se mig genom Hennes ögon.

Och jag önskar Hon kunde få se sig själv så som jag ser Henne.

Som världens vackraste och bästa person.

Så att Hon fick se att det inte finns någon bättre.

Jag borde försöka sova, men det finns en otrolig rastlöshet inom mig.

Den gör att inte ens sömntabletterna fungerar som dom ska.

Istället för att somna på 20 minuter, kan det ta närmare 2 ½ timme innan jag äntligen somnar.

Skulle så gärna vilja prata med Henne innan jag ska sova, bara få höra Hennes röst.

Men Hon är på lära inatt igen så Hon kan inte prata.

My heart beats fast right now.

När jag skrev sist hade jag mer eller mindre bestämt mig för att bryta med Henne.

Hörde inget från Henne på hela onsdagen och jag hörde inte heller av mig.

I torsdags när jag var inne på Lindex knackade det på skyltfönstret, fattade först ingenting men sen såg jag att det var Hon som stod utanför och vinkade. Jag svor för mig själv och gick ut för att hälsa på Henne.

Vi pratade lite allmänt, kändes lite konstigt först. Följde med Henne till Tre-butiken och sen gick vi i lite fler affärer. Följde med så Hon fick äta på McDonald's. När vi satt där frågade Hon om Hon fick följa med mig hem och sova lite, Hon hade inte sovit något på två dygn.

Jag skulle träffa en kompis vid sju och Hon skulle hälsa på sin farmor på sjukhuset vid samma tid så det passade bra.

Åkte hem och la oss. Hon slocknade nästan på en gång, med armarna runt mig. Jag tittade på tv medans Hon sov.

Det känns som att det verkligen är så det ska vara. Hon och jag.

Jag kan inte föreställa mig mig själv med någon annan än Henne. Finns ingen som är så bra. Som kan få mig att må så bra. Men samtidigt så dåligt.

Kan inte tänka mig att jag skulle kunna känna såhär för någon annan.

Finns inte en tanke på att träffa någon som inte är Hon. Jag vill inte ha någon annan.

Blev lite knas innan vi åkte tillbaka till stan så det kändes inte helt okej när vi sa hejdå.glömde min alkohol i Hennes bil så lite senare på kvällen skickade jag sms och frågade om vi kunde mötas upp på stan någon gång under fredagen innan Hon skulle börja jobba vid 18. Det kunde vi.

Så på fredagen tog jag bussen vid 14. Hon skulle höra av sig när Hon vaknat till liv. Hon ringde vid 15.30 och undrade om inte jag kunde komma dit. Hon var hos sin syster. Hon lät jättekonstig, typ som att Hon var ledsen, men det var för att Hon hade så himlans ont i magen.

Jag började gå mot systern så hämtade Hon upp mig efter en bit, mitt lokalsinne är inte det bästa.

Hon hade legat och vilat innan Hon åkte så Hon hade bara dragit på sig jackan över underkläderna, stoppat fötterna i ett par skor och lindat en filt om benen. Jag skrattade lite åt Henne.

När vi kom hem till systern gick Hon och la sig igen. Hon sa att Hon inte kunde sova själv så jag var tvungen att ligga bredvid Henne.

Hon hade så ont att Hon ringde jobbet och fick börja 19 istället och bara jobba till 23 istället för till 06.

Jag fick hålla om Henne och klappa Henne på magen ända tills vi skulle åka.

Hon släppte av mig hos en kompis för Hon ville träffa mig när hon hade rast vid 20. Men när klockan blivit 20.40 hade jag fortfarande inte hört något från Henne, blev orolig och försökte ringa Henne men Hennes batteri var slut. Hon ringde mig strax innan 22 och ville jag skulle åka med Henne sista timmen så det gjorde jag. Det var trevligt.

När vi satt i bilen insåg jag att jag är så himlans kär i Henne så det är inte sant. Hon är den finaste som finns!

När Hon jobbat klart åkte vi och käkade och sen hem till min kompis. Kompisen jobbade så vi gick för att säga hej en snabbis, men hon hade så fullt upp att hon inte såg oss. Så vi gick hem till kompisen igen och slängde oss på soffan. Kikade lite på tv och så tills kompisen kom hem vid 3.

Hon och jag sov kvar där.

Jag var lika övertygad denna gången om att det är så det ska vara.

På lördagen åkte jag hem ganska tidigt för att göra mmig iordning. En kompis fyllde 18 så vi skulle på krogen.

Trodde Hon skulle jobba så jag blev väldigt förvånad när Hon ringde och sa att Hon var ledig och skulle ut med en kompis. Hon hade dåligt batteri så Hon var tvungen lägga på ganska snabbt.

När vi satt på Score lite senare på kvällen skrev jag till Henne och frågade vart Hon var, vart Hon skulle sova och om vi hann ses innan Hon skulle sova. Hon svarade att dom var på Nöjesfabriken, att Hon skulle sova där Hennes kompis sov och att vi fick se senare om vi hann ses. Jag kände mig ganska dissad och hörde inte av mig mer.

När jag stod och beställde mat på Burger King var det någon som pickade mig på axeln. Vände mig om och där stod Hon och log mot mig. Hon och kompisen var stressade för dom skulle med en buss, men vi kom fram till att dom skulle följa med och sova hos min kompis.

Mötte upp min kompis och hennes dejt och skulle gå hem till henne tillsammans. Men av någon anledning blev det fel och hon sa att dom skulle sova hos dejten istället sen gick dom.

Kände mig jättedum så jag tänkte ta nattbussen hem istället. Hon ringde till min kompis och pratade med Henne. Då sa min kompis att hon inte var sur och att vi kunde sova där. Vi gick till min hållplats så att jag inte skulle missa bussen ifall jag skulle med den.

När vi stod där och dividerade om hur vi skulle göra kom Hennes kompis på att hon hellre ville ta en taxi hem, men att vi gärna fick åka med dit. Det ville jag inte. Innan vi hunnit bestämma hur vi skulle göra kom min buss, det blev jättejobbigt för det gick inte att få ur Henne vad Hon ville och jag kunde inte bestämma mig. Det resulterade i att Hon sa att jag skulle skynda mig och springa, Hon var inte allvarlig men det blev så jobbigt att jag blev massa ledsen. Hennes kompis sa att Hon skulle ta en taxi och så gick hon. Kvar stod Hon och jag. Hon kramade mig och ville att jag skulle sluta vara ledsen. Efter många om och men gick vi hem till min kompis iaf. Hon var inte sur, vi satt och pratade lite innan det var dags att sova.

Söndagen blev det käk och en hel del slappande innan jag skulle med bussen kl.17 Hennes buss gick inte förrän 17.50 så Hon stannade kvar hos min kompis så länge. Jag tycker det är jobbigt att lämna Henne där, så jag var ganska nere när jag gick.

Fick sms av Henne ganska sent igår kväll där Hon frågade om jag mådde bra. Jag svarade att jag inte gjorde det och undrade om Hon gjorde det. Hon svarade nej, och undrade om Hon är dum mot mig. Att det känns som det.

Jag tycker inte Hon är dum mot mig, jag vill ju ha Henne. Hon sa att Hon kände sig som idiot nummer ett för att vi myser och så när vi ses.

Jag sa att jag vill. Hon menade på att vi ju inte är tillsammans. Och så sa Hon förlåt, att Hon inte vill såra mig men ju gör det.

Jag svarade att Hon inte behöver säga förlåt. Att jag på ett sätt får skylla mig själv eftersom jag vet att Hon inte vill vara tillsammans med mig, men ändå vill jag inget hellre än att bara få vara nära. Att jag inte varit så "pigg" på länge som jag varit efter att vi setts dom här dagarna.

Hon svarade okej. Och att min närhet betyder mycket. Att Hon har svårt att sova, men när Hon lägger sig bredvid mig så tvärslocknar Hon.

Sen skrev vi godnatt. Men jag kunde inte sova så efter en stund skrev vi lite till. Jag undrade om Hon tycker jag är dum mot Henne, men det tycker Hon inte.

Hon undrade varför jag inte kunde sova eftersom jag hade tagit sömntablett. Och jag svarade att det kanske var för mycket att tänka på.

Hon undrade om det var Henne jag menade. Och jag svarade att det var det, bland annat.

Hann somna innan jag fick svar. Hon skrev iaf att Hon hatar att få mig må dåligt. Svarade imorse att det typ bara är Hon som kan få mig att må bra.

Till svar fick jag att det känns förjävligt att ge mig falska förhoppningar, samtidigt som Hon känner sig beroende av min närhet.

Jag skrev att jag kommer hoppas ända tills jag får ett riktigt nej av Henne. Att jag inte mår bra av att inte få träffa Henne och om det är så Hon känner kan vi väl träffas iaf.

Hon skrev att det var klart att vi kan. Men att det känns som att Hon bara kommer såra mig gång på gång.

Jag svarade att jag inte tror Hon kommer det. Men att Hon den dagen Hon kommer på att Hon inte vill träffa mig längre, när Hon kommer på att det inte finns några känslor, ska säga det till mig.

Sen kom vi fram till att Hon skulle hämta mig när jag hade tränat klart och ta en tur på stan.

Sagt och gjort. knallade i lite affärer och så var jag med och höll Henne sällskap när Hon solade. Sen sa vi hejdå och jag knallade iväg och pratade lite med en kompis som jobbade innan jag åkte med bussen hem.

Trillade i säng på en gång jag kom innanför dörren och blev liggandes till klockan var över halv åtta ikväll.

Hon jobbar nu, har inte hörts så mkt. Hade velat prata med Henne innan jag sover men Hon är på lära och blir själv först efter tolv.. Jag borde egentligen sova för längesen eftersom klockan ringer vid halv sex imorgon.. Usch.

Jag förstår att mina redogörelser för mina och Hennes samtal och sms inte är särskilt intressanta och inget man vill läsa. Men jag skriver för min egen skull. Och för att mina kära kompisar ska slippa lyssna på mig.

Mot drömmarnas land.

Jag tror jag har sumpat alla chanser (dom chanserna som nog inte ens fanns) med Henne nu.

Hon kom till mig efter krogen i lördags. Det var lika mys som det var när vi var tillsammans.

Hela natten.

Det var underbart att få sova med Hennes armar runt mig.

Kompisen vars lägenhet vi sov i kom med pizza på söndagen. Vi blev fyra som satt och käkade. Vi fyra som var ute tillsammans. Innan jag fick gå hem.

Jag hade inte jättekul och jag har verkligen inte jättekul på ett dansgolv där dom enbart spelar schlagers och alla står på varandra och hoppar. Det resulterade i att jag stod vid sidan av dansgolvet, som dom där tråkiga panelhönorna brukar göra, och tittade på kompisarna och Henne som dansade och hade hur kul som helst. Det var ganska trevligt, trots att jag egentligen hellre hade varit på det andra dansgolvet. Hade det inte varit första gången jag var på det stället och inte ville tappa bort dom andra hade jag kunnat knalla runt och kikat på andra människor också.

Men Hon kom fram till mig och frågade om det inte var bättre att jag gick hem istället, eftersom jag ändå inte hade kul, eftersom jag inte ville vara där. Att Hon fick dåligt samvete av att se mig sån och att det var jobbigt att känna att Hon var tvungen ha koll på mig hela tiden.

Hon är ruskigt svartsjuk och även om vi inte är tillsammans får absolut ingen annan vara på mig.

Visst tanken att gå hem hade slagit mig, men jag ville stanna egentligen. Jag ville också dansa och ha kul. Fast kanske på det andra dansgolvet.

Sa hejdå och gick till garderoben för att hämta grejerna och gå. Det kom en miljon människor som skulle hänga in sina kläder så dom lämnade inte ut några grejer så länge det var kö. Jag banade mig väg tillbaka till schlagerbaren och hittade alla. Hon blev förvånad och undrade vad jag gjorde kvar. När jag sa att jag inte kunde få ut grejerna än för att det var så mycket folk som kom in, sa Hon att Hon skulle följa med mig och hjälpa mig. Jag sa att jag kunde själv, sa hejdå och gick.

Därav mitt tidigare inlägg om att jag gick ensam hem från krogen och att tårar skymde min sikt.

Hon mer eller mindre tvingade mig därifrån vilket gjorde mig ledsen, det hade varit en annan sak om Hon hade följt med. Vilket Hon hade gjort om det fortfarande var vi..

Men som sagt, Hon kom när krogen hade stängt.

När vi satt och käkade började dom prata om hur kul dom hade haft, vilket jag helst inte ville lyssna på eftersom jag inte kunde vara delaktig i det.

Det sänkte mitt humör en smula. Det och faktumet att dagen efter med Henne gör att alla känslor löper amok (heter det så?) gjorde att jag verkligen inte var på topp när jag åkte hem. Hon stannade kvar ett tag hos min kompis efter att jag åkt.

Hon ringde på kvällen och vi pratade väldigt länge. Jag grät en massa, vilket jag till största delen lyckades dölja.

Hon sa att jag ju inte mår bra av att träffa Henne, och det har Hon rätt i. Men jag mår inte bra av att inte träffa Henne heller. Så vad gör man?

Hon sa att jag får fundera lite och sen bestämma om vi ska ses eller inte, om vi ska ha någon kontakt eller inte.

Hon sa att Hon vill finnas där för mig och jag försökte förklara för Henne att det inte funkar så. Varje gång Hennes ex ringde och berättade saker för Henne, suckade Hon och frågade varför hon ringde till Henne och inte till någon annan. Hon sa det inte till exet, utan till mig efter att dom lagt på.

Stor chans att jag vågar ringa och prata om en massa saker med Henne då, när jag vet hur Hon reagerade mot det andra exet.

Hur bestämmer man en sån sak när man inget heller vill än att få vara i Hennes närhet? Men samtidigt vet att det förgör mig att vara det när det det bara är som kompisar. Utom ibland, för då är det helt plötsligt mys och sånt som gäller.

Hur ska jag kunna fatta det beslutet och riskera att Hon försvinner helt?

Jag älskar människan mer än vad jag trodde var möjligt.

Hon betyder allt för mig.

Det var Henne jag pratade om precis allt med. Sånt jag inte kan prata med andra människor om.

Vem ska jag prata med nu?

Vem orkar bry sig?

Jag känner mig sviken, på mer än ett sätt, av mer än en person.

Jag är nästan helt säker på att jag bara är svartsjuk och läser in saker som inte finns. Men hur ska jag kunna lita på just den människan, när jag vet hur det har varit tidigare, hur jag har varit tidigare?

Den där jobbiga känslan börjar smyga sig på. Den som säger att hon inte är bra, att jag inte kan lita på henne, att hon kommer svika mig big time.

Jag vet att jag antagligen bara är löjligt paranoid.

Men när den där känslan har infunnit sig drar sig tilliten tillbaka och jag vet inte ens om jag vill träffa henne.

Det här röriga svamlet handlar inte om Hon. Det handlar om en annan hon, en kompis-hon.

Och jag kan inte prata med någon om dom känslorna. Hade det inte varit för att det är såhär med Henne just nu hade jag kanske kunnat prata lite med Henne.

Men nej, det går inte nu.

Efter att vi lagt på i söndags så grät jag mer eller mindre hela natten.

På måndagen tänkte jag inte höra av mig till Henne, tänkte vänta och se om Hon skulle göra det.

Det gjorde Hon. Kom ett sms där Hon undrade hur jag mådde.

Jag svarade inte för jag var ute i snön med några kompisar, men på väg hem ringde jag Henne. Hon jobbade och lät jättekonstig på rösten, vi har pratat väldigt mycket innan när Hon har jobbat så jag förstod inte riktigt vad som var fel när Hon sa att Hon jobbade och hade svårt att prata, men att Hon kunde höra av sig en sväng dagen efter. Jag blev väl lite kort i tonen och sa att Hon gör som Hon vill.

Efter vi lagt på fick jag ett sms där det stod "Svårt att prata. Är på lära"

Jag skrev: "Förlåt, jag visste inte"

Hade jag vetat att hon hade lära hade jag aldrig ringt.

Så jag skrev ett till sms lite senare: "Hoppas jag inte stör.. Förlåt om jag lät kort förut när jag ringde"

När Hon så ringde igår var jag väldigt nere redan innan Hon ringde så jag var så där kort i tonen igen. När vi avslutade samtalet efter inte ens två minuter sa Hon att jag fick höra av mig om det var något. Jag bara hummade lite och Hon undrade om jag var kvar. Ja, sa jag. Då sa Hon: "Okej, men vi hörs då." "Mm.. Hejdå", blev mitt trevliga svar.

Bara en kort stund efter att vi lagt på skickade jag ett sms till Henne: "Förlåt för att jag var så kort.. Inte meningen att vara otrevlig.."

Svaret jag fick var: "Det skrev du igår också."

"Jo jag gjorde ju det. Förstår mig inte på mig själv längre.." Skrev jag då.

Tjugo minuter senare skrev jag ett till sms, hade inte fått nåt svar på det förra..

"Jag mår inte bra. Jag vill inte förlora dig. Och då är jag tydligen så smart att jag behandlar dig illa.. Som om det skulle göra att du inte försvinner.."

Det skrev jag kl.17.50 igår (eller i tisdags om ni hellre vill).

Har fortfarande inte hört ett ljud ifrån Henne.

Jag knåpade ihop ytterligare ett sms till henne inatt:

"Förlåt. Jag är verkligen jätteledsen över att det blivit såhär. Jag älskar dig mer än du anar och du betyder allt för mig. Men det kanske är dags att bryta nu?"

Jag skickade det aldrig, sparade det som ett utkast. Och nu känns det som att det inte behöver skickas heller, för Hon vill nog inte ha med mig att göra längre.

Jag hade velat träffa Henne en sista gång och bara få säga hejdå liksom.

Det kanske ändå vore det bästa, att bryta iaf för ett tag framöver?

Jag är helt förstörd, gråter nästan varje dag samtidigt som jag måste låtsas inför familjen och vänner att det är bra med mig för att slippa en massa oroliga blickar och tjat.

Och jag får verkligen använda all den självbehärskning jag äger för att inte skicka sms eller ringa till Henne.

Hur ska jag orka det här?

Där gick jag ensam hem från krogen.

Tårar skymde min sikt och det jag önskade mest av allt var att en bil skulle köra på mig.

Vad händer egentligen?

Idag har jag sett svarta prickar när jag har varit uppe och rört mig. Dom försvann när jag drack en mer.

Ibland funderar jag på om jag inte äter för att det är det enda jag kan kontrollera för tillfället.

Man skulle nog kunna kalla mig en person med kontrollbehov, och när allt runt omkring är kaos måste jag iaf ha kontroll över något - och det blir mitt ätande?

Nej, jag vet inte.

Jag har inte talat om för min familj att det är slut med Henne. Jag vet att om dom visste att jag mår dåligt skulle det bara bli en massa tjat. Jag vet också att det bara är för att dom bryr sig. Men jag orkar inte.

När vi var på McDonalds igår frågade min pappa varför inte jag skulle äta, om jag mådde dåligt.

Jag höll god min och sa att jag mår bra, att jag bara inte var hungrig.

Jag kanske inte mår så dåligt ändå, eftersom dom inte märker något?

Det går väldigt mycket i perioder iofs. Jag har nog inte riktigt förstått, eller velat förstå, att det är slut. Det är antagligen därför jag inte berättat något för familjen.

Jag förnekar det.

Varje gång någon frågar efter Henne säger jag att Hon jobbar, och dom tror mig.

Känner mig som jordens svin som ljuger. Visst, Hon har jobbat dom gångerna folk frågat, men ändå.

Det är väl inte rätt mot Henne att låtsas att det fortfarande är vi, när det inte är så.

Varför ska sånt här vara så svårt?

Jag vill inget hellre än att bara få vara nära Henne.

Att få prata med Henne så som vi brukade.

Jag pratade med Henne om allt. Nu har jag ingen att prata med.

Jag har fått tag i en egen lägenhet och inte ens det är kul.

Jag vill inte flytta dit, men jag vill inte bo kvar här heller.

Jag vill inte vara någonstans.

Jag vill inte det här.

Jag, jag, jag.. Ett jävla tjat om jag.

Det här går inte så bra.

Jag saknar Henne så mycket. Jag vet inte vart jag ska ta vägen.

Det gör ont. Så himlans ont.

Det känns så konstigt att inte få prata med Henne.

Vi brukade prata minst en gång om dagen och höras via sms flera gånger.

Den enda kontakten vi har haft sen i måndags har varit via sms där vi frågar varandra hur vi mår och konstaterar att ingen mår bra. Och så ringde Hon ett par gånger på tisdags kvällen och sa att jag inte skulle vara ledsen, för Hon försvinner inte ur mitt liv, att Hon älskar mig och bryr sig väldigt mycket om mig.

Jag tror inte Hon förstår att varje gång Hon säger att Hon älskar mig så får det mig att hoppas på att Hon ska ändra sig.

Men jag tror jag vet att även om Hon skulle ändra sig och vilja att vi ska vara tillsammans igen, så skulle Hon inte säga det.. För Hon vill inte att jag ska tro att Hon tror att Hon kan få tillbaka mig när Hon vill.

Hon stannade länge efter att vi hade gjort slut i måndags. Vi skulle sova en stund innan Hon skulle åka.

Hon höll om mig och sa att Hon älskar mig och bryr sig om mig väldigt mycket, att jag är det bästa som har hänt Henne..

Jag förstår inte varför det måste vara såhär isf? Om båda mår dåligt och vi älskar varandra?

Jag har knappt kunnat äta alls sen helgen. Senaste jag åt som jag fick behålla var lite tacos klockan tolv i söndags.

I måndags åt jag lite kyckling och makaroner, fick inte behålla mycket av det.

I tisdags åt jag lite, lite kyckling. Fick inte behålla så mycket av det heller.

Igår smakade jag en tugga av mammas köttfärspaj och en halv körsbärstomat, sen mådde jag så illa att det inte blev något mer ätbart.

Idag har jag ätit ett par teskedar mos. Har ingen matlust alls..

Jag har iaf fått i mig jordgubbs-mer som jag fått behålla. Så jag är inte sådär dödstrött och slut i kroppen som jag skulle ha varit annars.

Jag vill inte ha det såhär.

Igår hade Hon och jag varit tillsammans i sex månader.

Hon kom hit. Vi pratade lite. Grät en hel massa. Och gjorde slut.

Det gör så ont.