Ännu en natt har passerat.
Snart dags att lägga huvudet på kudden och hoppas på att lite sömn infinner sig.
Vore underbart att få vakna sen utan att ha drömt mardrömmar, eller bara vanliga drömmar som efterlämnar jobbiga känslor.
Känslor man inte kan skaka av sig på hela dagen.

Vi har suttit här och filosoferat hela natten, mina jag.
Ibland har vi diskuterat och försökt komma överens.
Men det är ganska svårt att enas med så många olika åsikter.
Så vi har varit lite ovänner.

Det är vänstertrafik i min hjärna.
Föreställ dig att det kommer en tanke åkandes, helt lugnt och sansat.
Så plötsligt möter den en annan tanke som kommer i fel körbana, rakt emot den.
Ingen av tankarna hinner reagera så det slutar i en frontalkrock.
Det man inte hade räknat med var att tankarna krockade i en fyrvägskorsning.
Helt utan förvarning kommer det en tanke i full fart från höger och smäller rakt in i dom två första.
Och inte långt efter kommer en fjärde tanke från vänster och förenar sig med dom övriga tre.
Nu sitter alla tankarna fast i varandra, men vägrar att samarbeta.
Blir bara en massa gapande och anklagande, tankarna emellan.
Högljutt blir det, så det är alldeles omöjligt att kunna urskilja något vettigt.

Och folk undrar varför jag är lite förvirrad ibland?
Och aningens tankspridd?

Jag har tappat bort mig i mig själv.

Jag hade tänkt ut precis vad jag skulle skriva här. Sen insåg jag hur dumt det låt. Så det blir det inget av med.

Det är lite jobbigt just nu. För mycket på en gång.

Det är ganska hanterbart när jag inte ser pappa. (Jo tack, jag vet hur illa det låter.. Och att inse att det är så ger mig inte så lite dåligt samvete.)
Han kikade förbi förut med lite saker från affären. Det kändes inte kul när han gick.
Jag vill att allt bara ska vara klart. Bra igen.

Saker kryper fram när man vänder på stenar.

Det gör ont.

Jag vill inte.

Fan.

Vem ska man lita på?
Ens vänner som säger en sak?
Eller den där lilla rösten som kommer fram när ingen annan är i närheten och som säger en helt annan sak?
Kan man alls lita på någon längre?
Kan man ens lita på sig själv?

(Med 'man' syftar jag självklart på mig själv i det här inlägget.)

Ingenting vi nånsin med nåt menar.

Pratade med Tjej på msn förut.

Frågade henne om hon hade sex med hennes ex medans vi träffades.

Hon sa att exet hade väl redan berättat allt.

Jag frågade henne igen.

Och jo, det sa hon att dom hade haft. Men bara en gång och det var på slutet när det inte var bra mellan oss, då när vi höll på och pratade och så.

Det var samma med den andra tjejen, det var också på slutet.

För "jag gjorde inget med någon annan när det var bra mellan oss".

Jag förklarade för henne att det inte gjorde någon skillnad för mig om det var medans det var bra mellan oss eller om det var på slutet.

Hon sa att nu ville väl jag aldrig mer prata med henne.

Jag svarade att jo, det vill jag. Samtidigt som jag inte vill det. Och att jag ens överväger att fortsätta prata med henne får mig att tycka ganska illa om mig själv.

Hon sa förlåt ungefär 137 gånger.

Jag sa att jag skulle vilja säga att jag förlåter henne, men att jag inte kan det. Kanske längre fram, men inte nu.

Hon förstod om jag inte kunde det.

Du spiller hjärtan som jag spiller mjölk.

Jag hade väldigt rätt när jag sa att jag skulle få träffa flera gamla godingar igår.

När jag klev in på förfesten kom en kille ut från toaletten. Jag tyckte jag kände igen honom, och uppenbarligen kände han igen mig också.

Först tittade vi bara på varann och han fortsatte gå, sen hajade vi till ungefär samtidigt när vi insåg vilka vi var. (Ja, jag han och han mig.) (Den förklaringen blev bara konstig, men alla förstår ju hur jag menar.) Så han vände sig om och vi tittade på varann igen. Sen hejade vi.

Det var en kille jag var kär i när jag var 16 år. Och jag har inte sett honom sen jag var 17-18 år, så det var verkligen kul att träffa honom igen.

Lockade fram en massa gamla minnen. Helt tokiga minnen!

För övrigt var kvällen kul. Vi gick inte till Harry's för jag sa att Tjej skulle dit. Min söta kompisar vägrade att gå dit med mig då (tack!), så vi gick till Nöjes istället. Vilket var himlans tur! Väl där träffade jag på katt-kompisen och några fler ur Flatmaffian. Så himlans roligt!

Jag fick låna soffan av katt-kompisen så jag slapp stressa till nattbussen.

Åkte med katt-kompisen och hennes morfar hem till mig idag.

Soffan blir nu.

Söndagar får man vara soffpotatis utan att bli stämplad som lat.

Ska hoppa i duschen och göra mig iordning, sen bär det av till stan för ännu en utekväll.
(Lite av en självplågare kanske jag trots allt är?)
Ska träffa en gammal klasskompis och det ska bli så kul! Har ju inte setts sen innan han begav sig till Lund i höstas, nästan hundra år sen nu. Kommer även få träffa flera gamla godingar, så det kan inte bli annat än bra.

Ibland blir man bara så otroligt besviken på folk, och ledsen.
Förstår inte att det ska vara så svårt?
Vad gör jag för fel?
Jo, jag kanske är för naiv, litar på folk jag inte borde lita på.
Men jaa.. Jag vet inte..
Tröttsamt är det. Fruktansvärt tröttsamt.
Och jag vill inte.

Tjej ska på Harry's ikväll och det är inte bestämt vart vi ska gå än.

En liten del av mig hoppas på Harry's för jag vill träffa Tjej, samtidigt som jag inte vill träffa henne.. jobbigt.

Ikväll dränker vi våra sorger och förvisar ångesten till söndagseftermiddagen, där den hör hemma.

Oh, a little bit possessive, little miss obsessive, can't get over it.

Nej, jag och K1 gick inte ut på Harry's klockan 20:39 igår. Men det var bara då jag hade tid att sätta mig vid datorn för att skriva.

Gårdagskvällen blev hur som helst ganska underhållande.

Träffade många kända (nej inte kändisar, bara såna jag känner liksom) människor, trevligt.

En av dom jag träffade var Tjejs ex, hon som skulle dänga mig när hon såg mig.

Alkoholpåverkad och go som jag var, var jag ju bara tvungen att gå fram och hälsa. (Nej, jag tycker inte om att slåss. Jag kanske bara tycker det är kul att retas ibland.) Jag bad iaf K1 att hjälpa mig om Tjejs ex fick för sig att slå ner mig.

Till min stora förvåning blev Tjejs ex glad över att se mig. Ville att jag skulle följa med henne ut när hon skulle röka så att vi kunde prata lite. Självklart hakade jag på.

Både det ena och det andra kom fram under kvällen.

Tjejs ex sa att hon och Tjej hade haft sex under tiden jag och Tjej träffades. Och även att Tjej hade haft sex med en till tjej.

Det är sånt som värmer.

När Tjej fick veta att jag och hennes ex pratade (jaa jag skrev det i ett sms till henne) blev det ett herrans liv. Tjejs ex ringde till henne och skällde på henne av någon anledning, jag lyssnade inte så noga (och även om jag gjort det sviker minnet lite idag).

Tjej blev arg på mig och sa åt mig att gå till ett visst ställe för att hon skulle prata med mig. Jag förklarade att hon inte bestämmer över mig.

Så vi träffades aldrig.

Hon ringde till mig strax innan tre på natten, jag ville inte prata med henne så jag tryckte bort samtalet. Hon skickade ett sms (som jag inte läste förrän imorse), sen ringde hon en gång till - jag tryckte bort det samtalet med och stängde av telefonen.

Somnade hos K1 någon gång efter sex imorse och vaknade (läs "blev väckt") åtta. Trött!

Somnade om strax efter elva igen och blev väckt av att Tjej ringde vid tolv. Hon undrade vad jag gjorde och vart jag var. Jag berättade. Då sa hon att hon skulle komma dit, för att vi skulle prata. Jag sa att hon fick väl ringa sen så fick vi se vad jag gjorde.

Hon ringde typ kvart över ett igen, då sa jag att jag väntade på att mamma skulle komma och hämta mig för att jag inte hade något kvar i stan att göra (tyckte det var väldigt kul att säga så eftersom jag visste att hon ville träffa mig).

Tjej frågade om jag inte kunde åka till henne istället.

Jag sa (mer eller mindre som ett hån): "Till dig? Och varför det?"

Hon tyckte ju att jag hade betett mig och varit otrevlig och så mot henne igår så hon ville prata om det.

Jag upprepade vårat samtal och våra sms för henne, och förklarade att jag visst inte alls varit otrevlig.

Hon tyckte att hennes ex hade ju sagt si och så, jag talade då om för henne att jag faktiskt inte kan stå för vad hennes ex säger. Hon höll väl med.

Sen frågade jag om hon hade varit med någon annan under tiden vi träffades. Jag syftade inte på exet utan på den andra tjejen. (Jag har frågat henne flera gånger innan, men hon har alltid förnekat det.)

Hon sa att hennes ex väl redan hade berättat det. Jag sa att jag hade hört det från fler håll (vilket jag gjort). Hon undrade om jag menade exet och jag sa att det gjorde jag inte. Hon listade ut vem jag syftade på och svarade att jo, dom hade väl pussats och så ett par gånger på fyllan - men inte haft sex. (Ha! Det tror jag så mycket jag vill på.)

Hon frågade om jag var sur på henne och jag sa att nej, jag var ledsen och besviken.

Jag tycker inte man gör så. Även om vi inte var tillsammans, så tycker jag att man ska vara ärlig.

Hon missade det vid ett par tillfällen och drog till med "vita lögner". När det kom fram bad jag henne vara ärlig, för även om jag blev arg skulle det värsta som hände vara att jag sa vad jag tyckte och surade ett tag - men att det ju skulle gå över.

Och joda, hon skulle vara ärlig i fortsättningen.

Tji fick jag, som var så dum att jag litade på henne.

Harry's here we come!

Det blir förmodligen så att jag delar med mig av kvällens händelser imorgon eller så.

Shake it baby!