Igår när jag och pappa var på Ica träffade jag en gammal killkompis jag inte pratat med sen i somras.

I somras gjorde han sin första tatuering, nu hade han tolv, eller om det är den tolfte han ska göra om ett par veckor.

Han tittade på piercingen jag har på kindbenet och undrade hur i hela friden man får dit en sån. Pappa förklarade lite, pekade och sa att jag har en på bröstkorgen också. Kompisen sa att jag inte var riktigt klok.

"Har du inte märkt det förrän nu?" Frågade pappa, snäll som han är.

Kompisen har gjort ganska många tatueringar på ganska kort tid. Och jag som tyckte jag hade gjort många tatueringar och piercingar på kort tid.

Jag har lyckats fylla min kropp med 11 piercingar och 4 tatueringar, och hål i näsan, på mindre än två år. Innan jag började för två år sen hade jag en piercing, två tatueringar och sju hål i öronen.

Jag är nog ganska full med "skrot". Senaste tiden har jag funderat på om jag fyller mig med såna grejer för att jag själv inte ska synas lika mycket.

Jag är inte så nöjd med hur jag ser ut och vill kanske inte att folk ska se mig, jag kanske tror att om jag är full med piercingar och tatueringar så ser dom inte mig?

Tokigt.

När jag och pappa var bland mjölken och det på Ica började pappa prata med en kille som jag tror jobbar där i vanliga fall. Han kunde inte bestämma sig för vilken yoghurt han skulle välja. Han rekommenderade en yoghurt med säsongssmaken kokos. Det var en annan kille som packade upp mjölk ock sånt, yoghurt-killen frågade mjölk-killen om inte kokos var en säsongssmak. Mjölk-killen svarade att jodå, visst var det säsongssmak - sen ett och ett halvt år tillbaka, så det var bäst vi skyndade oss att köpa den nu innan den tog slut.

Sen pratade yoghurt-killen och pappa om hackkorv. Pappa sa att hackkorv och öl var gott. Yoghurt-killen sa att det trodde han, men han tyckte inte att man skulle koka korven i öl för då blev inte smaken bra. Sen kom dom med olika förslag på användningsområden (inte på snuskigt vis) och olika saker korven kunde passa till.

Man kunde till exempel använda korven som boomerang, eller så kunde jag ha den som piercingsmycke. Korven skulle nog smaka ypperligt tillsammans med kokosyoghurt.

Ja, en hemskt seriös konversation helt enkelt. Det var kul och jag skrattade.

Nu får det nog bli en film.

I think my head is caving in.

Har varit helt slut idag också. Förstår inte vart min ork tagit vägen.

Somnade någon gång innan halv sju imorse. Det är inte klokt vad fåglarna sjunger på morgnarna nu, våren är på väg på riktigt. (Hoppas jag.)

Min vän ringde och väckte mig vid kvart över ett idag, undrade om hon fick kika förbi, hon hade precis varit och tagit blodprov. Stackaren har körtelfeber, hade inte träffat henne på ungefär en månad så självklart ville jag att hon skulle komma hit.

Hon skrattade som en tok åt "kattgården", mammas katt är innekatt men brukar vara ute i koppel på mammas lilla gräsplätt här utanför.

Vi pratade en del, käkade lite frukost och pratade lite till. Hon kunde inte stanna länge alls för hon skulle åka med hennes syster hem.

Vinkade adjö och sa att hon var hjärtligt välkommen snart igen.

När vän hade lämnat mig tog jag plats på soffan igen och det dröjde inte länge innan jag somnade. Blev väckt av telefonen ungefär tre gånger men somnade om och vaknade inte till liv förrän vid halv sju ikväll.

Har roat mig med att slappa i soffan framför teven och datorn, och så har jag läst lite förstås. Tyvärr tog boken slut så nu vet jag inte vad jag ska läsa.

Det är nästan så jag börjar fundera på om jag är allergisk mot något. Det kliar på halsen och bröstkorgen så jag tror jag blir galen. Det kliade så när jag sov imorse att jag drömde att jag kliade sönder hela mig. Inte mysigt.

Har kliat såhär i nästan två veckor nu. Kanske dags att beställa tid till farbror doktorn och se vad han har att säga?

Hittade en ask med tabletter över mammas fläkt som bl.a har funktionen att dom kan hjälpa mot klåda. Har egna såna tabletter hemma någonstans så jag var lite vågad och tjuvade en av mamma. Hoppas innerligt att den hjälper så jag slipper klia mig trasig.

Imorgon blir det en tur till Harry's. Om jag orkar, vill säga.

Har haft olustigt ont i armarna idag. Och bröstmusklerna. Ett resultat av gårdagens cykeltur skulle jag gissa på. Cyklar är farliga varelser.

Akta sig så långt det bara går för såna.

Jag ska sticka mig en halsduk.

Och så blev det som vanligt..

Lyckades faktiskt somna tidigt igår kväll, redan mellan halv elva och elva.

Men inte fick jag sova mer än ungefär två och en halv timme, sen var jag klarvaken igen. Hemskt kul.

Roade mig med att titta på tv och film tills jag blev tillräckligt trött för att sova igen. Somnade om strax efter sex igen. Riktigt tidigt för att vara mig.

Sov väldigt oroligt och vaknade en massa gånger innan pappa ringde för att väcka mig. Efter att han ringt var det såklart inga svårigheter att sova, då var det snarare problem med att vakna istället.

Kom inte upp förrän två så det blev lite stress. För att hinna någorlunda i tid till sjukgymnasten tog jag mammas cykel. Jag är aningens kortare än henne så jag når inte ner till tramporna ordentligt om jag sitter ner, därför stod jag upp och trampade som aldrig förr. Det regnade ganska bra så tramporna var halkiga och så krånglar växlarna eller kedjan eller vad det nu är, så det blir på samma sätt som när kedjan hoppar av - man kan trampa och trampa utan att något händer. Jag visste inte att cykeln gjorde så, så jag höll på att slå halvt ihjäl mig där en sväng. Skrapade vaden på trampan, genom byxorna och allt. Ont gjorde det. Och naturligtvis var det tvungen att stå en bil full med folk bakom mig och komma en kille gåendes framför mig.. Men jag får väl vara glad över att jag inte ramlade iaf.

Jag tycker inte om mammas cykel, även om den är rosa.

Den nya tjejen hos sjukgymnasten är riktigt duktig. Hon masserar mer som man ska. Hon liksom börjar försiktigt och mjukar upp musklerna i hela ryggen innan hon ger sig på muskelknutorna, på så sätt kan hon ta i hårdare utan att det gör särskilt mycket ondare än om man tar det spända på en gång fast lösare.

En positiv överraskning. (Ja, jag hade nästan räknat med att hon skulle vara som "den riktiga" sjukgymnasten och den senaste assistenten som jobbade där, att hon bara skulle hafsa igenom och inte ta sig tid liksom.)

Ikväll var jag hos systern till den första tjejen jag var tillsammans med. Vi kollade på film och pratade lite. Det var trevligt. Riktigt längesen vi umgicks sist, nästan ett år sen.

Fåglarna har kommit hem.

Vill börja med att tacka min brors skyddsängel.

Tack! Tack! TACK!

Inatt när han skulle åka hem från jobbet voltade han med bilen.

Han hade inget bälte på sig så det kunde ha slutat riktigt illa.

Han måste verkligen ha haft änglavakt, han slog i ena långfingret lite så han hade ett plåster där förut när han kikade förbi. Annars är han bara öm i lite muskler.

Taket på passagerarsidan hade blivit ganska intryckt och det hade slagit sönder allt vad plast heter i framändan på bilen, och kylaren och så. Men det gick att köra bilen därifrån så han körde och ställde den på jobbet. Sen ringde han en kompis som kom och hämtade honom och körde honom till brors flickväns mamma 3 mil därifrån så han fick hämta sin bil (det var mammas bil han voltade med), och efter det åkte han till akuten.

Jag är denna skyddsängel evigt tacksam!

Vet inte vad jag skulle ta mig till utan bror.

Fick åka med bror hem till mig förut när han ändå skulle åka till jobbet.

Skulle se om en räkning hade kommit. Det hade den inte. Men det hade kommit mer papper som ska till advokaten.

Tog vägen förbi vårdcentralen för att hämta den där receptförnyelseblanketten, men självklart var dom slut. Receptionen var stängd (jag kan aldrig vara ute i tid) och på apoteket hade dom inga såna, men dom tipsade om att man kan förnya recept via internet. Hade jag vetat att man kan göra det där utan en massa koder och sånt, hade jag aldrig satt min fot utanför dörren idag.

När jag precis hade gått förbi tennisbanorna såg jag en tant längre fram på trottoaren. Om jag inte såg helt fel, vilket är mycket möjligt att jag gjorde då min syn inte är vad den borde vara, så var det en tant som så fort man ser henne är ute och går med en dvärgcollie. Så länge jag kan minnas (eller iaf sen jag började högstadiet) har jag sett henne i ur och skur med den lilla hunden, aldrig utan.

Men hör (läs) och häpna, idag hade hon ingen liten hund vid sin sida(!).

Nu kan jag inte sluta fundera på vart hunden tagit vägen.

Har något hänt det lilla livet? Är den (hemska tanke) död?

Blir inget av med alla måsten och borden idag, är alldeles för sliten för det.

Blir ligga på soffan och slappa hela kvällen.

Är så trött att jag kanske kan somna ikväll?

Inatt fick jag ett sms av hångel-kompisen där hon frågade om jag bjöd på kaffe. Jag blev väldigt förvånad, jag funderade nämligen halva dagen igår på att fråga henne och Tjej om dom ville kika hit, men kom mig aldrig för att fråga.

Hångel-kompisen och Tjej kom hit strax efter två. Tjej hade hund med sig så mammas katt fick sitta instängd i "mitt" rum.

Tjej sa inte mycket under tiden dom var här, det var mest jag och hångel-kompisen som pratade. Trevlig prick hon!

Jag undvek att ens titta på Tjej så långt det var möjligt, kände mig lagomt vänlig mot henne.

Men vad gör man inte för att skydda sig själv lite ibland?

Soffa blev.

Ibland förfäras jag över hur dålig kontakt vi har i min släkt, både på min pappas och på min mammas sida.

Sist jag träffade min kusin på Harry's talade han om att hans pappa, min farbror, inte ens talat om för honom och hans bror att pappa har cancer igen. Och min farbror har inte ringt till pappa en endaste gång sen han fick reda på att han är sjuk för att fråga hur det går med honom eller bara säga hej, för all del. Visst dom pratar inte särskilt mycket annars heller, men jag tycker nog faktiskt att när någon blir sjuk på det sättet, då kan man iaf höra av sig.

Pappas andra bror har ringt till pappa en gång som jag vet om iaf.

Pappa är inte riktigt med i dom andra brödernas "gäng", sen om det är självvalt helt och hållet vet jag inte. Det är inga konstigheter när dom träffas. Då är alla trevliga och pratar, ja alla utom ena farbrorns fru, hon hälsar knappt på varken pappa, mig eller bror, även om det är släktmiddag - då tittar hon åt ett annat håll och pratar med alla andra. Riktigt trevlig dam det där.

Jag har en halvsyster också, på pappas sida, hon är tolv år äldre än mig, vi har ingen kontakt alls. Synd tycker jag, och det "lustiga" är att hon och jag bor (eller bodde, jag vet inte om hon bor kvar) tre minuters gångväg ifrån varandra.

När jag var liten var det så illa att jag inte ens visste att hon var min syster, jag trodde hon bara var en kusin.

Min mamma har två systrar och en bror. På den sidan av släkten kör dom med den mycket charmiga metoden "utfrysning".

Morfar är död sedan innan jag föddes och mormor är gammal och inte alldeles för pigg, hon har inget alls med utfrysningen att göra. Det är det syskonen som sköter helt själva, oj så dom kan.

Mamma och min morbror pratar inte alls med min ena moster om dom slipper. Den andra mostern bor typ 25 mil härifrån, vet inte om hon pratar med den utfrysta.

Jag tycker det är förjävligt att göra så. Särskilt som den utfrysta är den enda av mammas syskon som ens går att prata med. (Eller jag kanske ska säga att hon är den enda som JAG kan prata med.)

Hennes yngsta dotter är den enda av mina kusiner som jag har kontakt med och pratar med förutom på släktsammankomster, eller av en händelse på krogen.

Jovisst, och vad hade mamma skrivit på en lapp innan hon åkte till Teneriffa då? Jo att min kusin inte är välkommen i hennes lägenhet medans hon är borta. Ibland står min mamma inte högt i kurs hos mig. Visst att min kusin kan vara lite otrevlig och sådär ibland, men hon är inte särskilt gammal. Och va fan, mamma är väl ändå den som ska vara vuxen? Om hon träffar på min kusin i affären hälsar hon inte ens, även om kusinen säger hej. Moget mamma, moget.

Jag erkänner, jag blir lite bitter över min släkt (och delar av min närmsta familj) ibland.

Ska det behöva vara så svårt?

Ikväll kände jag mig en smula duktig.

Jag lagade mat, bara sådär.

Jag är inte en sån person som lagar mat om det bara är jag som ska äta annars. (Är det någon mer än jag som ska äta brukar det väl kanske inte vara jag som lagar maten då heller iofs.)

Det blev iaf gott. Makaroner och pastasås, eller kanske röra, gjord av krossade tomater, champinjoner, purjolök, färska tomater, romanabönor, majs och makrillfilé i tomatsås.

Ja, ibland kan jag.

Inatt drömde jag att jag var på stan med några kompisar, vi skulle med ena kompisen till stallet. Vi träffade på två tjejer, den ena hade tandställning som mer påminde om en bettskena. Hon kan inte ha haft mer än tre tänder, när hon plockade ut tandställningen var det plats för två tänder uppe och en tand nere. Det såg inte klokt ut. Då kom stall-kompisen på att hon skulle till tandläkaren så vi fick följa med dit.

Väl där såg jag min pappa, han var där för behandling, men inte för tänderna utan för händerna. Jag var inte beredd på att träffa pappa där så jag blev helt knäckt och oj, så jag grät.

Mina kompisar gick ifrån mig så jag stannade där med pappa.

Mamma ringde från Teneriffa idag, hon kommer hem ett par dagar tidigare än väntat för det fanns ingen plats i flygplanet den planerade hemresedagen.

Imorgon måste jag gå till vårdcentralen och hämta en receptförnyelseblankett. Skulle ha gjort det idag egentligen, men orkade bara inte.

Och så måste jag skicka papperen som kommit från försäkringskassan till min advokat, så hon kan skicka papperen vidare till försäkringsbolaget.

Sen kanske, med betoning på kanske, mitt ärende kan komma upp i trafikskadenämnden.

Det är nästan pinsamt hur fort allt går, om en vecka är det ju trots allt bara sju år sen vi krockade.

Sen finns det en hel massa andra saker jag 'borde' göra, men jag vet inte vart jag ska hitta ork till det.

Sjukt sliten och orkeslös sista tiden.

Men jag antar att det vänder.

Alla vill väl ha lite närhet ibland?

Igår morse precis när jag skulle sätta igång filmen ringde katt-kompisen, klockan var tjugo i sju då.

Hon var skapligt jättefull och var påväg hem från den där killen som gick förbi bilen när vi skulle släppa av henne.

Hon var helt övertygad om att jag hade varit med henne och en till kompis på Nöjes tidigare på kvällen, så hon frågade om någon person dom hade träffat där. Jag talade om för henne att jag hade varit på Harry's så att jag inte hade någon aning om vem hon menade.

Hon höll fast vid att jag inte alls hade varit på Harry's utan varit med dom. Jag skrattade så jag nästan dog, och sa återigen att jag varit på Harry's.

"Men du var med oss på krogen en liten stund iaf", sa hon.

Jag sa för sjuttiotredje gången att jag inte varit det.

"Vi tycker inte om att du går till Harry's", sa hon då, "så vi lurade ju iväg dig därifrån".

Oj så jag skrattade.

"Nej, det gjorde ni inte. Jag var där hela kvällen." Fick jag fram mellan skrattattackerna.

"Jaha, men du hade inte kul iaf", sa hon bestämt.

Det var ungefär vad hennes redogörelse för det där samtalet i bilen som vi alla skrattade så åt och inte förstod något av gick ut på.

Hon är att för rolig, min vän.

Ikväll skrev jag med kompisen hon var på Nöjes med på msn, hon och katt-kompisen slappade i soffan. Katt-kompisen hade visst inte särskilt mycket minne av samtalet i bilen eller telefonsamtalet i morse.

Jag lyckades inte somna förrän efter nio igår morse. Så himlans tröttsamt att inte kunna sova på nätterna.

"Jovisst", tänker ni nu, "om du inte låg och sov hela dagarna kanske du skulle somna på kvällarna".

Men det funkar inte riktigt så med min sömn. Jag har haft sömnproblem, mer eller mindre, i snart sju år. Det brukar gå i perioder. Ett tag sov jag knappt mer än varannan natt och ett tag somnade jag mellan fem och sju på kvällen och sov till mellan två och fyra på morgonen. (Har nog aldrig varit så pigg som jag var den perioden.)

Nu är det en sån där period där det inte spelar någon roll hur tidigt jag går upp på morgonen, jag somnar ändå inte i tid på kvällen. Och om jag nu mot förmodan skulle somna på kvällen sover jag aldrig mer än max två timmar sen är jag vaken hela natten iaf och somnar först på förmiddagen igen.

"Jaha, men om du inte gick och la dig på förmiddagen då utan höll dig vaken tills på kvällen istället. Då kanske du skulle sova mer än bara ett par timmar.."

Ja kanske det. Men min kropp orkar inte det, jag får liksom passa på att sova när jag kan. Om jag blir utan sömn för länge får jag så väldigt ont, mer ont än vanligt. Inte kul.

 "Men insomningstabletter då?"

Nej, dom biter inte. Jag har en sort där man ska somna på 15-30min, det tar flera timmar innan jag somnar ändå.

"Och sömntabletter?"

Jovisst, då somnar jag. Och sover. Och sover. Och sover. Då blir det i stort sett omöjligt att få väck på mig på morgonen sen. Då kan jag sova i ett dygn, och ändå vara hur trött som helst.

Då väljer jag nog faktiskt att inte sova så mycket men ändå känna mig någorlunda vaken i huvudet framför att få sova men inte orka vara vaken ordentligt iaf.

Okej, nog pratat om mina sömnproblem.

"Tack för sååå intressant är det faktiskt inte."

När jag väl hade somnat igår drömde jag att jag hade en kinesisk nakenhund, men den var inte större än en chihuahua-valp. Hihi den var jättesöt.

Sen drömde jag att bror försökte göra akrobatiska konster på ett fönster som var öppet. Han hängde lite "knäveck" och sånt där. Inte smart när man är på andra eller tredje våningen (iofs är det väl aldrig smart att akrobatisera sig på fönster).

Som man säkert kan räkna ut trillade han av fönstret och blev hängandes i en hängränna. (Hur det nu gick till, hängrännor brukar väl hänga utmed kanten på taket? Och fönster sitter väl normalt sett nedanför taket, på husväggen?)

Han trillade iaf inte i backen och slog ihjäl sig, och det är det viktiga.

Nej, dags för en film och sen sömn och kanske lite fler konstiga drömmar.

Jag har funderat på det där med att snubbla och slå huvudet i en sten, då kanske jag får en släng av minnesförlust så att Tjej kan lämna mig ifred?

Kanske dags att testa?

Where do we go?

Kompisen som skrev rekommendationsbrevet orkade inte följa med på krogen idag. Hon var helt slut efter en livlig kväll igår.

Tjej ringde tidigare ikväll och var jättetrevlig. Undrade vad jag gjorde och vad jag skulle göra under kvällen. Jag sa att jag inte hade bestämt mig för vart jag skulle än, för att alla mina kompisar skulle till det där tråkiga stället och jag ville till Harry's. Då tyckte hon att jag skulle gå dit. Försökte förklara att jag inte hade någon större lust att gå dit själv, hon sa att hon skulle dit själv men att hon skulle träffa hångel-kompisen där.

Så jag hamnade på Harry's med Tjej (ja, så dum är jag) och hångel-kompisen. Hångel-kompisens syster var där också, en jättegullig tjej, vi hade hur kul som helst.

Jag lyckades såklart missa bussen till stan så det fick bli taxi, det sved, det är ju trots allt inte riktigt gratis.

Hångel-kompisen blev alldeles för full så hon fattade inte något, Tjej blev sur och otrevlig. Så dom två åkte hem tillsammans. Kvar blev jag och hångel-kompisens syster, vi spenderade sista timmen tillsammans med två jättetrevliga killar. (Den ena såg ut precis som han killen i "Bonde söker fru", han den lite töntigare killen med glasögon, Fredrik? Och nej, jag följde inte det programmet, såg något avsnitt bara.)

Ja vi hade sjukt kul, och systern sa att om hon hade varit lesbisk skulle hon ha varit kär i mig. Jag menade på att om jag, nej hon, hade varit lesbisk skulle jag ha varit kär i henne - men nu hade jag ju inte mycket för det. Hon skrattade så hon höll på att dö.

Blev bestämt att vi skulle följa med den ena killen, inte bonde-söker-fru-killen utan den andra, på efterfest. Men så blev det inte.

Jag missade min buss hem så bror och brors tjej kom och hämtade mig, jag har att en himlans tur som har bror!

När jag precis hade köpt mat ringde katt-kompisen och frågade vart jag var, jag lovade henne skjuts hem så hon kom springandes i full fart. Hon sa att hon var så ensam och ville ha någon att pussas med. Jag förklarade att jag stod till tjänst. Hon blev mycket tacksam, buttade in mig i ett skyltfönster och stoppade händerna i mitt linne. Hon är inte så värst blyg.

Hela vägen i bilen hem till henne återberättade hon ett samtal mellan henne och mig (som aldrig har hänt) för min bror och brors tjej, vi skrattade så vi knappt kunde andas och hon bara pratade och pratade. När vi var utanför hennes lägenhet försökte hon övertala min bror att hon skulle få ta med mig hem. Jag förklarade vänligt men bestämt att jag skulle hem till mammas katt, pekade på en stackars kille som gick förbi bilen och sa att han nog säkert ville följa med henne. När katt-kompisen börjar ragga på killar är hon desperat, hon är så flata man kan bli.

Stackarn sa till mig att jag fick följa med henne för att han skulle hem. Jag skrattade sådär lite ondskefullt, satte mig i bilen, önskade honom lycka till och vinkade hejdå.

Riktigt skönt att vara hemma (även om hemma är i mammas lägenhet för tillfället), tycker det är trevligast att vakna upp på hemmaplan dagen efter.

Tjej ringde när jag köpte mat och bad om ursäkt(!) för att hon hade varit sur och otrevlig, ja under kan faktiskt ske.

Överlag var kvällen riktigt trevlig. Men det är fortfarande väldigt jobbigt att träffa Tjej, tycker om henne för mycket för mitt eget bästa (tror jag).

Nej, sätta på en film och försöka sova lite kanske?

Godnatt på mig.

Sov så gott.

Och dröm sött.