Det är så många tankar som snurrar så ibland känns det helt tomt, som om det bara vore ett svart tomrum inne i mitt huvud.

Det kanske är därför jag är så dålig på att skriva här?

Jag får liksom ingen ordning på allt.

Lite av det som snurrar är naturligtvis Hon, har aldrig känt såhär för någon förut. Sen snurrar tankar om ex, alkohol, sjukdomar, familj, boende, kompisar, livet i allmänhet och en massa annat onödigt.

Ex ja, vad gör man med dom? Man får väl helt enkelt gilla läget. Men jag hade nog tyckt det var trevligare om det där exet inte skrev att hon älskar och saknar Henne varenda helg. Jag tycker jättebra om det där exet, hon är jättetrevlig och så, det är sms:en och mängden samtal som stör mig lite (läs: mycket). Det hade varit en annan sak om vi kunde träffas och umgås alla tre så jag fick vara med liksom.

Alkohol förstår jag inte alls vitsen med. Visst jag dricker jag med ibland, men det är ytterst lite numera. Jag gillar inte känslan när det börjar snurra.

Och jag förstår verkligen inte hur man kan dricka i sin ensamhet mer eller mindre varenda dag. Varför gör man det?

En del säger att det är för att slappna av, men jag kommer nog aldrig kunna förstå. Jag anser att det finns andra sätt. 

Pappa är färdig med all behandling, nu väntar röntgen lite längre fram för att se så att tumören är borta och att det inte har spridit sig.

Och hur är det med familjen då?

Jag älskar vissa utvalda delar av min familj, sen finns det andra delar jag tycker mindre om.

Det går i perioder det där. Ibland känns det som att jag faktiskt tycker väldigt mycket om den där delen av familjen, sen gör den något som gör att den sjunker till botten av mitt tycka-om.

Hela situationen är ganska påfrestande.

Boendet är inte optimalt. Visst, jag sparar pengar på att bo hemma hos mor. Men tro mig, det finns nackdelar. En massa nackdelar.

Jag vill ha en egen lägenhet. En lägenhet som jag kan dela med Henne!

Kompisar, kompisar, kompisar..

Jag blir avundsjuk på folk som har kompisar dom kan berätta och dela allt med. Kompisar dom verkligen kan lita på, som verkligen finns kvar vad som än händer.

Jag har inga såna vänner. Det finns ingen jag verkligen litar på så.

Jag hade en sån kompis en gång. Vi var bästa vänner i över tio år, men det tog slut (låter som att jag pratar om ett förhållande, på sätt och vis var det väl det) jag saknar henne fortfarande.

Livet i allmänhet då. Jag har verkligen ingen aning om vad jag ska göra med mitt liv. Vad jag ska jobba med. Om jag ens kan jobba. Vart jag ska bo. Vad som kommer hända med allt.

Usch ja, massa funderingar.

Tokigt, tokigt tokigt.

 

Olof

21 augusti 2008 23:43

Du är tillbaka! Väldigt trevligt om jag får säga det själv. :) Hoppas lägenhetsökandet går bra och att allt löser sig med exen.
Kram!

http://denforsta.blogg.se

 

Hon som tittade in

22 augusti 2008 12:35

Olof: Jaa jag är tillbaka för nu iaf :) Tackar!

http://kungligtknasig.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det är läskigt att släppa in nya människor i sitt liv. Det tycker då jag iallafall. Jag är nog lite rädd för vad dom har för avsikter, vad dom är ute efter liksom. Det där med tur när det kommer till nya vänner/nya vad-man-nu-ska-kalla-dom, det har j...

Jag hade något jag ville få sagt, men det var säkert inget viktigt. ...

I know you've been burned But every fire is a lesson learned   Med det i tanken kanske jag borde försöka.... Försöka vad? Förstå? Förstå vad?   Allt känns som en enda röra och i den röran sitter jag fast.   I'll give it a try. (Som dom ...

Tidigare ikväll satt jag med ett papper framför mig. Jag skulle svara på några punkter varav den ena var att berätta vad jag tror att andra tycker är typiskt med mig. Jag berättade om frågeställningen för min far för jag hade lite problem med att sva...

Jag sitter här i min soffa en helt vanlig fredagskväll och hade något jag ville dela med mig av, men så fort jag loggat in och klickat på "skapa inlägg" var allt som bortblåst. Jag tror det hade att göra med att saker känns annorlunda. Att jag t...