Det är så många tankar som snurrar så ibland känns det helt tomt, som om det bara vore ett svart tomrum inne i mitt huvud.

Det kanske är därför jag är så dålig på att skriva här?

Jag får liksom ingen ordning på allt.

Lite av det som snurrar är naturligtvis Hon, har aldrig känt såhär för någon förut. Sen snurrar tankar om ex, alkohol, sjukdomar, familj, boende, kompisar, livet i allmänhet och en massa annat onödigt.

Ex ja, vad gör man med dom? Man får väl helt enkelt gilla läget. Men jag hade nog tyckt det var trevligare om det där exet inte skrev att hon älskar och saknar Henne varenda helg. Jag tycker jättebra om det där exet, hon är jättetrevlig och så, det är sms:en och mängden samtal som stör mig lite (läs: mycket). Det hade varit en annan sak om vi kunde träffas och umgås alla tre så jag fick vara med liksom.

Alkohol förstår jag inte alls vitsen med. Visst jag dricker jag med ibland, men det är ytterst lite numera. Jag gillar inte känslan när det börjar snurra.

Och jag förstår verkligen inte hur man kan dricka i sin ensamhet mer eller mindre varenda dag. Varför gör man det?

En del säger att det är för att slappna av, men jag kommer nog aldrig kunna förstå. Jag anser att det finns andra sätt. 

Pappa är färdig med all behandling, nu väntar röntgen lite längre fram för att se så att tumören är borta och att det inte har spridit sig.

Och hur är det med familjen då?

Jag älskar vissa utvalda delar av min familj, sen finns det andra delar jag tycker mindre om.

Det går i perioder det där. Ibland känns det som att jag faktiskt tycker väldigt mycket om den där delen av familjen, sen gör den något som gör att den sjunker till botten av mitt tycka-om.

Hela situationen är ganska påfrestande.

Boendet är inte optimalt. Visst, jag sparar pengar på att bo hemma hos mor. Men tro mig, det finns nackdelar. En massa nackdelar.

Jag vill ha en egen lägenhet. En lägenhet som jag kan dela med Henne!

Kompisar, kompisar, kompisar..

Jag blir avundsjuk på folk som har kompisar dom kan berätta och dela allt med. Kompisar dom verkligen kan lita på, som verkligen finns kvar vad som än händer.

Jag har inga såna vänner. Det finns ingen jag verkligen litar på så.

Jag hade en sån kompis en gång. Vi var bästa vänner i över tio år, men det tog slut (låter som att jag pratar om ett förhållande, på sätt och vis var det väl det) jag saknar henne fortfarande.

Livet i allmänhet då. Jag har verkligen ingen aning om vad jag ska göra med mitt liv. Vad jag ska jobba med. Om jag ens kan jobba. Vart jag ska bo. Vad som kommer hända med allt.

Usch ja, massa funderingar.

Tokigt, tokigt tokigt.

Jag kände rent spontant att det var dags för ett nytt inlägg nu.

Jag skulle ha skrivit igår, men då passade internet på att sluta fungera. Jag var med Tjej till stället dom bor på när dom jobbar. Tjuvade lite på någon grannes nät så jag kan väl inte klaga på att internet inte fungerade. Jag kunde ha använt mitt mobila bredband, men jag roade mig med att plocka ögonbrynen (fjollpoäng), fila naglarna (mer fjollpoäng), och titta på riktigt fjantiga tjejfilmer (ännu mer fjollpoäng) istället tills Tjej och ena rumskompisen kom hem från jobbet vid 23.30

Fick åka med Hennes föräldrar hem till min mor idag, en bilresa på 1h 20min. Det var faktiskt inte alls jobbigt att vara själv med dom, fast jag bara träffat dom snabbt en gång innan. Hon har inte berättat för dom att vi är tillsammans, men det berättade Hennes syster att mamman misstänkte ändå. Föräldrar är inte så korkade jämt ändå.

Jaa man kan ju fundera på vad som hänt sen sist jag skrev.

Vi var till Stockholm på EuroPride. Det var både kul och mindre kul, men helt klart en upplevelse. Jag har aldrig sett så mycket folk samtidigt i hela mitt liv som jag såg när vi gick paraden, man måste nog uppleva det själv för att förstå.

Bor hos min mamma nu, har inte varit hos kompisen mer än ett par nätter sista månaden. Så jag betalade 2000 kr i hyra för augusti helt i onödan. Men från och med sista augusti bor jag inte där alls.

Har fortfarande inte hittat någon egen lägenhet, men har lämnat intresseanmälningar på både ettor, tvåor och treor, det kan bli så att Hon flyttar med mig.

Det känns så otroligt bra med Henne så jag tror nästan inte det är sant!

Jag är kär. Kär. Kär. Kär!

Annars har det inte hänt så mycket i mitt liv sen sist.

Vad gör man när någon i ens närhet dricker alldeles för mycket, men man är rädd för att ta upp det med personen i fråga för att det nästan helt säkert kommer att bli sura miner och bråk då?

Det är roligt att se att det fortfarande, trots bristen på aktivitet från min sida här inne, är så många som kikar in här varje dag.

Tack till er!

Det är tokigt att man kan sakna någon så mycket trots att man sågs för mindre än tolv timmar sen..

Sleepingtajm.