Det känns som om min mor verkligen vill bli av med mig (nu menar jag inte att hon vill att jag ska dö, bara att jag ska flytta). Jag känner mig inte särskilt önskad där.

Hon letar lägenhet till mig väldigt entusiastiskt, det kommer sms med tips om lägenheter på blocket och titt som tätt ligger det utskrifter på olika lägenheter från blocket på sängen.

Idag var hon riktigt rolig när hon kom hem från jobbet. Hon bad mig ta reda på min tvätt som hängt på tork i vardagsrummet, självklart ska jag ta reda på mina kläder så det var inget mer med det.

Jag satt i min säng och kollade runt lite på internet samtidigt som teven var på.

Hon sa att hon skulle åka och möta min moster som skulle till min mormor. Hon lät irriterad så jag frågade om hon var sur eller något.

Hon stack in huvudet i mitt rum och sa att hon tyckte jag blivit så "förslappad", att jag bara sitter framför datorn eller teven hela tiden.

"Jaha, och det stör dig för..?"

"Du gör ju aldrig något! Du kan väl hitta på något".

Jag frågade vad hon tyckte jag skulle hitta på då, eftersom alla mina kompisar bor i stan och jag har för ont för att åka dit. Hon tittade sig omkring i mitt rum bland alla grejer jag hämtat hem från kompisen jag bodde hos och sa att jag kunde ju ta reda på det.

(Igår hjälpte min bror mig med att köra alla kartonger med grejer jag hade ståendes i mitt rum till förrådet, min mor tyckte dom var störande. Kvar blev fyra kartonger som är hennes, som blockerar min garderob.)

Jag förklarade för henne att jag inte kan göra av mina kläder någonstans eftersom hennes kartonger står i vägen för min garderob.

Hon vände och gick ut ur mitt rum och sa att det kunde hon inte hjälpa mig med (att flytta kartongerna).

Då sa jag att jag inte kunde hjälpa att det var kläder och grejer överallt i mitt rum.

Hennes svar var att hon var tvungen åka.

Jag blev ruskigt irriterad, packade ihop min dator, gjorde mig iordning lite snabbt och knallade hem till Bror. Han var så snäll så han låter mig vara här fast dom inte är hemma ikväll.

Jag skickade ett sms till mor om att jag gick hemifrån.

Ett bra tag senare fick jag svar:

"Ok, då vet jag. Förlåt mig för att jag var vresig förut. Kram"

Det var ju bra att hon sa förlåt, men jag blir så otroligt trött på den människan ibland så jag vet inte vad jag ska göra.

En trist kväll blev ännu ett snäpp sämre.

Fredag, fredag, fredag.

Vet inte vad jag ska hitta på. Borde egentligen ta en tur till stan för att fixa present åt en kompis som fyllde år igår. Hon ska ha födelsedagsfest imorgon. Men jag vet inte om jag orkar eller har någon lust att snurra runt i stan själv idag. Eller ens med sällskap.

Det är även födelsedagskalas för min mormor, som fyllde 80 år i förrgår, imorgon.

Får inte träffa Henne förrän imorgon kväll, Hon åker direkt hem till föräldrarna efter jobbet ikväll.

Känns jättetrist, saknar Henne så!

Bror och hans tjej ska på kräftskiva ikväll, så dom kan jag inte umgås med.

Mor vill jag verkligen inte umgås med.

Sen finns det inte så många mer att välja på här.. Får väl helt enkelt stänga in mig i mitt rum.

Trååååkigt.