Direktlänk till inlägg 22 augusti 2008
Det känns som om min mor verkligen vill bli av med mig (nu menar jag inte att hon vill att jag ska dö, bara att jag ska flytta). Jag känner mig inte särskilt önskad där.
Hon letar lägenhet till mig väldigt entusiastiskt, det kommer sms med tips om lägenheter på blocket och titt som tätt ligger det utskrifter på olika lägenheter från blocket på sängen.
Idag var hon riktigt rolig när hon kom hem från jobbet. Hon bad mig ta reda på min tvätt som hängt på tork i vardagsrummet, självklart ska jag ta reda på mina kläder så det var inget mer med det.
Jag satt i min säng och kollade runt lite på internet samtidigt som teven var på.
Hon sa att hon skulle åka och möta min moster som skulle till min mormor. Hon lät irriterad så jag frågade om hon var sur eller något.
Hon stack in huvudet i mitt rum och sa att hon tyckte jag blivit så "förslappad", att jag bara sitter framför datorn eller teven hela tiden.
"Jaha, och det stör dig för..?"
"Du gör ju aldrig något! Du kan väl hitta på något".
Jag frågade vad hon tyckte jag skulle hitta på då, eftersom alla mina kompisar bor i stan och jag har för ont för att åka dit. Hon tittade sig omkring i mitt rum bland alla grejer jag hämtat hem från kompisen jag bodde hos och sa att jag kunde ju ta reda på det.
(Igår hjälpte min bror mig med att köra alla kartonger med grejer jag hade ståendes i mitt rum till förrådet, min mor tyckte dom var störande. Kvar blev fyra kartonger som är hennes, som blockerar min garderob.)
Jag förklarade för henne att jag inte kan göra av mina kläder någonstans eftersom hennes kartonger står i vägen för min garderob.
Hon vände och gick ut ur mitt rum och sa att det kunde hon inte hjälpa mig med (att flytta kartongerna).
Då sa jag att jag inte kunde hjälpa att det var kläder och grejer överallt i mitt rum.
Hennes svar var att hon var tvungen åka.
Jag blev ruskigt irriterad, packade ihop min dator, gjorde mig iordning lite snabbt och knallade hem till Bror. Han var så snäll så han låter mig vara här fast dom inte är hemma ikväll.
Jag skickade ett sms till mor om att jag gick hemifrån.
Ett bra tag senare fick jag svar:
"Ok, då vet jag. Förlåt mig för att jag var vresig förut. Kram"
Det var ju bra att hon sa förlåt, men jag blir så otroligt trött på den människan ibland så jag vet inte vad jag ska göra.
En trist kväll blev ännu ett snäpp sämre.
Det är läskigt att släppa in nya människor i sitt liv. Det tycker då jag iallafall. Jag är nog lite rädd för vad dom har för avsikter, vad dom är ute efter liksom. Det där med tur när det kommer till nya vänner/nya vad-man-nu-ska-kalla-dom, det har j...
Jag hade något jag ville få sagt, men det var säkert inget viktigt. ...
I know you've been burned But every fire is a lesson learned Med det i tanken kanske jag borde försöka.... Försöka vad? Förstå? Förstå vad? Allt känns som en enda röra och i den röran sitter jag fast. I'll give it a try. (Som dom ...
Tidigare ikväll satt jag med ett papper framför mig. Jag skulle svara på några punkter varav den ena var att berätta vad jag tror att andra tycker är typiskt med mig. Jag berättade om frågeställningen för min far för jag hade lite problem med att sva...
Jag sitter här i min soffa en helt vanlig fredagskväll och hade något jag ville dela med mig av, men så fort jag loggat in och klickat på "skapa inlägg" var allt som bortblåst. Jag tror det hade att göra med att saker känns annorlunda. Att jag t...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
2 |
3 |
|||||||
4 |
5 |
6 |
7 |
8 |
9 |
10 |
|||
11 |
12 |
13 |
14 |
15 |
16 |
17 |
|||
18 |
19 |
20 |
21 | 22 | 23 | 24 |
|||
25 |
26 |
27 | 28 |
29 |
30 |
31 |
|||
|