Kommer se helt förfärlig ut imorgon.

Har runnit så många tårar den här dagen att jag ser suddigt.

Tröttheten gör väl inte saken bättre, men det vill inte komma någon sömn hur trött jag än är.

Känner mig jobbigt ensam.

Dom här två månaderna har på ett sätt gått väldigt fort. Samtidigt som det känns som att det gått en evighet.

Hur går det ihop?

Jag hade förhoppningar om att det skulle bli bättre som genom ett trollslag när 2008 övergick i 2009. Men ack, så jag bedrog mig.

Känner mig minst lika bedrövad som för några dagar sedan.

Jomen visst, det kommer bli bättre. Men vad hjälper det just nu?

Så många frågor utan svar.