Hela situationen sliter otroligt mycket på både kropp och själ.

Jag undrar om jag kommer komma ut ur allt det här någorlunda hel iaf.

Jag har svårt att lita på folk. Och efter den här turen kommer det inte direkt bli lättare.

Jag har blivit lovad ärlighet från henne gång på gång, men inte bara en gång har jag kommit på henne med att inte vara ärlig mot mig.

Hon har haft en massa förklaringar till varför hon inte sagt något, och dum som jag är har jag trott på henne.

Betyder det att jag får skylla mig själv? Att jag får skylla mig själv för att jag varit så dum och litat på henne?

Ska försöka greja lite här hemma nu och hoppas på att det kan göra att jag inte tänker så mycket på henne och allt som är.

Jag tycker inte om att bli förd bakom ljuset, att det ljugs för mig.

Men vad gör man när man har fått reda på en massa saker, bakvägen tyvärr, och inte kan tala om att man vet?

Saken det handlar om är ett stort svek mot mig. Men när jag fick veta föll en massa pusselbitar på plats.

Jag har grubblat och grubblat på vad jag ska göra, men jag kommer inte fram till något vettigt alls.

Samma jävla situation som innan, bara att jag vet lite fler detaljer.

Det är jobbigt, men samtidigt en lättnad att ha fått veta lite så jag slipper undra så mycket.

Vi kommer inte kunna prata om det här, men jag vet ju lite mer vad hon går för nu och antagligen lite mer om vad jag har att vänta mig.

Tilliten är ju som bortblåst, tyvärr.

Känns inte jättekul, men nu är det inte mycket att göra åt det.

Inte inatt iaf.