Jag önskar så att jag kunde vrida tillbaka tiden två månader, till den tiden då allt var bra mellan oss.

Jag tror inte jag klarar det här. Jag vet inte vad jag ska göra.

Det gör så fruktansvärt ont att inte få träffa personen man älskar, personen som säger hon älskar tillbaka.

Det gör så ont att behöva vara hemlig för alla i hennes umgängeskrets efter så lång tid.

Det gör så ont att inte kunna prata med henne om alla känslor.

Det känns som att jag går sönder mer och mer.

Jag är så trött.

Hur orkar man?

Det är en ganska dyster dag hemma hos mig idag.

Jag är trött, har ont och är lite (läs: gaaanska) ledsen.

Somnade inte förrän efter halv tre inatt, trots sovpiller, drömde massa hemskheter och vaknade jättetidigt.

Jag drömde bland annat att jag blev skjuten, det blev som ett hål rakt igenom mitt långfinger och så satte sig kulan i mitt högra lår.

Jag och några andra tjejer hölls fångna av en massa killar.

Jag hjälpte den ena tjejen att fly, då blev den ena killen arg och sköt efter henne men när han inte träffade henne sköt han mig istället.

Ingen höjdardröm.

Hade jag inte varit tvungen att ringa ett samtal halv tolv hade jag försökt sova lite till i förmiddags.

Men får väl försöka ta en tidig kväll, även om jag aldrig lyckats med det tidigare.

Är jag bitter eller? Gudars..