Ibland förfäras jag över hur dålig kontakt vi har i min släkt, både på min pappas och på min mammas sida.

Sist jag träffade min kusin på Harry's talade han om att hans pappa, min farbror, inte ens talat om för honom och hans bror att pappa har cancer igen. Och min farbror har inte ringt till pappa en endaste gång sen han fick reda på att han är sjuk för att fråga hur det går med honom eller bara säga hej, för all del. Visst dom pratar inte särskilt mycket annars heller, men jag tycker nog faktiskt att när någon blir sjuk på det sättet, då kan man iaf höra av sig.

Pappas andra bror har ringt till pappa en gång som jag vet om iaf.

Pappa är inte riktigt med i dom andra brödernas "gäng", sen om det är självvalt helt och hållet vet jag inte. Det är inga konstigheter när dom träffas. Då är alla trevliga och pratar, ja alla utom ena farbrorns fru, hon hälsar knappt på varken pappa, mig eller bror, även om det är släktmiddag - då tittar hon åt ett annat håll och pratar med alla andra. Riktigt trevlig dam det där.

Jag har en halvsyster också, på pappas sida, hon är tolv år äldre än mig, vi har ingen kontakt alls. Synd tycker jag, och det "lustiga" är att hon och jag bor (eller bodde, jag vet inte om hon bor kvar) tre minuters gångväg ifrån varandra.

När jag var liten var det så illa att jag inte ens visste att hon var min syster, jag trodde hon bara var en kusin.

Min mamma har två systrar och en bror. På den sidan av släkten kör dom med den mycket charmiga metoden "utfrysning".

Morfar är död sedan innan jag föddes och mormor är gammal och inte alldeles för pigg, hon har inget alls med utfrysningen att göra. Det är det syskonen som sköter helt själva, oj så dom kan.

Mamma och min morbror pratar inte alls med min ena moster om dom slipper. Den andra mostern bor typ 25 mil härifrån, vet inte om hon pratar med den utfrysta.

Jag tycker det är förjävligt att göra så. Särskilt som den utfrysta är den enda av mammas syskon som ens går att prata med. (Eller jag kanske ska säga att hon är den enda som JAG kan prata med.)

Hennes yngsta dotter är den enda av mina kusiner som jag har kontakt med och pratar med förutom på släktsammankomster, eller av en händelse på krogen.

Jovisst, och vad hade mamma skrivit på en lapp innan hon åkte till Teneriffa då? Jo att min kusin inte är välkommen i hennes lägenhet medans hon är borta. Ibland står min mamma inte högt i kurs hos mig. Visst att min kusin kan vara lite otrevlig och sådär ibland, men hon är inte särskilt gammal. Och va fan, mamma är väl ändå den som ska vara vuxen? Om hon träffar på min kusin i affären hälsar hon inte ens, även om kusinen säger hej. Moget mamma, moget.

Jag erkänner, jag blir lite bitter över min släkt (och delar av min närmsta familj) ibland.

Ska det behöva vara så svårt?

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det är läskigt att släppa in nya människor i sitt liv. Det tycker då jag iallafall. Jag är nog lite rädd för vad dom har för avsikter, vad dom är ute efter liksom. Det där med tur när det kommer till nya vänner/nya vad-man-nu-ska-kalla-dom, det har j...

Jag hade något jag ville få sagt, men det var säkert inget viktigt. ...

I know you've been burned But every fire is a lesson learned   Med det i tanken kanske jag borde försöka.... Försöka vad? Förstå? Förstå vad?   Allt känns som en enda röra och i den röran sitter jag fast.   I'll give it a try. (Som dom ...

Tidigare ikväll satt jag med ett papper framför mig. Jag skulle svara på några punkter varav den ena var att berätta vad jag tror att andra tycker är typiskt med mig. Jag berättade om frågeställningen för min far för jag hade lite problem med att sva...

Jag sitter här i min soffa en helt vanlig fredagskväll och hade något jag ville dela med mig av, men så fort jag loggat in och klickat på "skapa inlägg" var allt som bortblåst. Jag tror det hade att göra med att saker känns annorlunda. Att jag t...