Blev ingen morgonpromenad idag, var helt väck.

Får nog peta i mig dom där tabletterna lite tidigare på kvällen. Dom gör mig inte sådär dödstrött så att jag somnar på en timme, men jag somnar iaf ett par timmar tidigare än vanligt och så är jag piggare under dagen och det är bra.

Inatt drömde jag hemska mardrömmar.

Jag drömde att bror var arg på mig så han skulle misshandla mig. Vi var långt ute i skogen och jag hade bara en liten trampbil att förflytta mig med. Den gick ganska fort ändå, för den hade motor, men växlarna krånglade. Bror hade iofs ingen trampbil alls så han gick/sprang efter mig.

Det var väldigt dimmigt ute. När jag kom till det där stället (det är väldigt många drömmar som utspelar sig där av någon anledning) vi bodde med pappa när vi var yngre såg jag honom inte bakom mig längre. Pappa var där så jag berättade för honom vad bror hade gjort. När vi stod och pratade kom bror och han var ännu argare än innan. Han försökte slå mig. Jag trillade baklänges och blev halvliggandes på backen, bror försökte strypa mig och jag gjorde mitt bästa för att komma loss, jag sparkade och klöste honom. Han släppte mig och jag sprang till pappa, han gav mig en mobiltelefon och sa åt mig att ringa till polisen, men det gick inte att komma fram.

Plötsligt var pappa och bror borta, jag befann mig inte längre på stället vi bodde för längesen. Jag var hos familjen jag brukade vara hos en hel massa när jag gick i mellan-/högstadiet istället. Dom var också arga på mig och skulle misshandla mig. Det var jättehemskt. Jag försökte ringa till polisen gång på gång men det var omöjligt att komma fram.

Till slut fick jag tag i mamma, hon sa att hon skulle komma och hämta mig och undrade om hon skulle ta med sig polisen. Det ville jag att hon skulle göra. Men så fort vi lagt på ångrade jag mig, sååå farligt hade det ändå inte varit. Dom hade ju inte slagit mig sååå hårt. Men då gick det inte att få tag på mamma igen.

Medans jag väntade på henne började jag ge igen på dom som misshandlat mig. Jag kletade majonnäs i håret på en tjej och så knäckte jag ett ägg i huvudet på henne också, skrattade och sa att det var en hemskt bra hårkur för slitet hår. Tjejen var kanske 10-11 år.

När jag hade gjort den där hårinpackningen började karaktärerna och miljön ändras. Nu var jag med familjen det handlar om i "Medium", Allison, Ariel, Bridgette och Marie, pappan var inte med. Och vi befann oss i ett stort hus med en jättehög veranda. Ibland var jag den äldsta dottern och ibland den mellersta, och ibland var jag bara åskådare.

Vi tre barn sprang runt och lekte, så kom vi på att vi skulle skrämma mamman. Vi skulle leka att vi var döda. Vi hjälpte Marie, den yngsta dottern, att hoppa från verandan - hon dog såklart, verandan var ju flera våningar hög. Här blev jag åskådare. Ariel och Bridgette kom på den geniala idén att dom skulle gömma sig i korgen med all smutstvätt som stod ute på verandan, (av någon anledning hade dom sin tvättstuga där ute), Allison kände på sig att något var fel så hon började leta efter barnen. Hon letade och letade, det började bli mörkt ute och så var det minusgrader.

Hon hittade Marie på backen nedanför verandan, död och alldeles iskall. Hon sprang tillbaka uppför trapporna och fortsatte leta efter dom andra barnen, när hon tillslut hittade dom i tvättkorgen, hade dom legat där så länge i kylan att dom blivit djupfrysta. Deras hjärtan hade slutat slå och dom andades inte längre, helt blå var dom (inte riktigt som smurfarna, men lite ljusblå sådär). Hon tog med dom in i värmen, och efter ett tag tinade dom och började leva igen. Stackars lilla Marie var tyvärr död för alltid.

Jag drömde en till dröm innan jag vaknade. (Minns inte om jag drömde den först, sist eller mellan ovanstående drömmar.)

Men jag åkte iaf buss och hoppade av vid busstationen på orten där jag bor. Pappa mötte upp mig och mamma skulle hämta oss. När hon kom var hon jättesur och otrevlig. Hon sa en massa elaka saker om min sexuella läggning. Jag blev arg och sa att om hon hade något mer negativt att säga om lesbiska kunde hon dra åt helvete, då ville jag inte prata mer med henne. Pappa tyckte att det var dumt av mig att skrika det åt mamma när det var så mycket folk där. Mamma gick åt ena hållet och jag och pappa började gå mot min lägenhet. Jag ropade över axeln att jag tyckte hon var en jävla häxa.

Så det kan gå..

Allt drömberättande här får mig att tänka på en scen ur en dröm jag hade natten till igår. Jag skulle åka bort, blev hämtad av en snygg kille. När vi hade packat in alla saker, tagit plats i bilen och börjat åka, märker jag till min bestörtning att jag har glömt ta på mig byxor. Jag satt där i t-shirt, trosor, strumpor och skor. Jag fann situationen ganska pinsam.

Och känslan från en annan hemsk dröm jag drömde natten till igår, där bror och brors tjej var arga på mig sitter fortfarande i. Inte kul.

Sov du lilla videung..

Lalallaaa

Någon gång när jag känner mig lite mer manad ska jag skriva en roll-lista över personerna som återkommer i mina blogginlägg.

Döpa dom, så att dom blir lite lättare att hålla reda på - både för mig själv och för er.

En kompis vill ha med mig på morgonpromenad runt tio imorgon, så pappa ska ringa och väcka mig halv nio-nio. Usch, nästan okristligt tidigt (iaf för att vara mig).

Så det är nog på tiden att jag kryper ner och försöker sova.

Det har inte varit överdrivet bra med sömn sista tiden (läs 'åren').

On the ground

With my world upside down

En annan gång kände jag ett växande behov av att åka bort, långt bort, dit ingen kände mig bara för att slippa ifrån allt här hemma för en helg eller så.

Jag roade mig till och med en natt med att söka bland vandrarhem och hotell i olika städer. Men eftersom jag har ett så totalkasst lokalsinne och inte visste om jag ville ta med mig någon blev det att jag la ner hela projektet.

Nästa idé var att hälsa på en kompis i Gävle och ta turen förbi Uppsala och hälsa på en annan kompis. Det blev inget av med turen till Gävle. Och bara ett par dagar innan jag hade tänkt åka till Uppsala blev det knas med ryggen så jag kunde knappt röra mig, allt blev inställt.

Senaste månaderna har alla planer på att åka bort legat på is, det har inte varit aktuellt alls.

Ikväll slog en tanke ner, som en blixt från klar himmel, jag kanske rent utav ska söka lägenhet på annan ort? Gärna en bra bit hemifrån. Där det bara finns en massa nya människor så att jag verkligen kan börja om på nytt.

Andra människor klarar det ju, då borde jag med våga.

(Nu känner jag väl mig själv ganska bra så det kommer förmodligen inte bli något av med att flytta långt bort. Men det är en kittlande tanke.)

Jag ska ju ändå vara ur min lägenhet sista april och jag har inte fått tag i någon ny än.

Jag har varken skola eller jobb som håller mig kvar här.

Det som gör mig tveksam är ju såklart att jag har mina vänner här och min familj. Och sjukgymnasten som jag har gått till i snart sju år, hon är visserligen inte lika bra längre - men ändå bättre än ingen alls.

Om jag nu får för mig att verkligen genomföra detta, att flytta någon annanstans på riktigt. Då dyker ju osökt frågan "vart" upp.

Är det någon som har något förslag på trevliga orter/städer att bosätta sig i?

Första tanken som slog mig var Uppsala. Har aldrig varit där, men jag känner ju iaf en människa som bor där.

Problemet med att flytta till något ställe där jag inte känner någon är att jag eftersom jag inte jobbar och inte går i skola inte träffar folk så lätt. Jag utövar ingen sport och jag är inte med i några föreningar. Jag är ingen aktiv tränare på gym heller, så frågan är hur bra jag skulle lyckas med att lära känna folk och träffa nya vänner?

Är det hela dömt att misslyckas redan från början?

Jag önskar så att jag vågade.

Ja mina vänner, inatt kan det komma att bli några inlägg här.

Måste ju ta igen alla förlorade dagar. (Ha ha.)

Skämt å sido. Jag har ju som sagt funderat en hel del senaste dagarna.

Och tro det eller ej, men alla tankar har inte innefattat den där Tjej.

(What? Är det sant?!)

Jag har faktiskt funderat på annat också.

Ska här försöka bringa lite ordning på alla tankar. (Hoho lycka till..)

Sen det tog slut med den där killen i november har min sjukgymnast frågat mig flera gånger om jag inte har träffat någon ny kille. När jag träffade Tjej sa jag att jag träffade någon, men jag sa varken att det var en kille eller tjej. Jag kan nog till och med ha pratat om denna någon som en kompis.

Jag vet inte om hon minns tjejen jag var tillsammans med för snart två år sen. Hon följde med mig för att se när jag fick behandling en gång.

Sjukgymnasten kanske inte fattade att vi var tillsammans. Assistenten visste det iaf. Om sjukgymnasten nu begrep att vi var tillsammans kanske hon trodde att flickvännen var kille? Det skulle ju trots allt inte vara första gången någon tog henne för att vara kille.

Det jag ville komma till med detta inlägg är iaf att jag har sjukt svårt för att "komma ut" för vissa människor. Jag tror dom ska bli äcklade av mig, tycka att det är helt fel, och jag vet inte allt vad jag förväntar mig.

Med sjukgymnasten och hennes assistenter (bortsett från tjejen som jobbade där då för två år sen) kanske det är så svårt för att jag tror dom kan känna sig obekväma med att massera mig på vissa ställen om dom vet att jag gillar tjejer.

Det var inte så svårt att komma ut för min mamma som jag tyckte att det var när det gällde pappa.

Jag borde ha förstått att det faktiskt skulle vara pappa som tog det bäst.

Sån är han, min käre far, han är nöjd bara jag är nöjd. Om det sen är med en kille eller med en tjej spelar ingen roll.

Mamma ville helst ha det till att det bara var en fas.

Det första hon sa när jag berättade att jag var tillsammans med exet var:

"Jaha, då får jag väl skaffa mig ett barn till då - för jag vill faktiskt bli mormor!" Och med dom orden stormade hon ut ur köket.

Ibland önskar jag att det gick att hoppa in i garderoben igen,

låsa dörrarna och låtsas som att sista åren aldrig hänt.

Innan inatt är det några dagar sen jag skrev här.

Har inte orkat reda ut tankarna tillräckligt för att kunna skriva ner dom.

Men jag har funderat en hel del. (Ha! Som om jag inte gör det i vanliga fall?)

Jag trodde det skulle kännas lättare efter att det blev som det blev nu i helgen.
Att det är bättre att jag är arg än att jag sitter hemma och är ledsen. Men ilskan har lagt sig och nu är det jobbigare än vad det var innan.
Jag vet att dom flesta tycker jag är dum som ödslar energi på detta. Jag tycker själv att det är dumt av mig.
Tro mig när jag säger att jag hemskt gärna skulle vilja få ut Tjej ur huvudet, glömma och gå vidare.
Tyvärr har jag inte hittat avstängningsknappen än.

Jag vet också att det är otroligt tröttsamt att jag hela tiden ältar allt som har med Tjej att göra, det blir ju uppenbarligen ingen förändring.

Men jag tänkte vara vänlig och försöka bespara mina kära vänner allt ältande, därför hamnar det här. Jag bara måste få ur mig allt på något vis, annars slutar det väl med att jag river sönder mig i ett försök att få ut det.

Varför ens låta människor komma nära?

Jag: Hur är det ?
Vän: JoTackDetÄrBra ! Själv ?

Jag: JoTackJagAndasDärförLeverJag

Vän: Cooolt, hur gör du ?

Jag: Jag vet inte, jag tror det går helt automatiskt. Du vet... När du håller andan så går det bara en viss tid för sen, hur gärna du än vill låta bli, så andas du

Vän: Oj... Jaa det är precis likadant för mej när det gäller kaffe, om jag slutar dricka så tar det ett visst antal sekunder så börjar jag igen automatiskt

Msn-konversation tisdag 15/4-08 ca. kl 20.

Min vän är för söt och konversationen var mycket givande.

Håller andan.

Håller...and..a..n..

Må..ste..aaa..nda..s..

Fååår..in..te..aaan..daaas..

(Och jag andades.)

Jag är glad över att jag har den spärren som fick mig att gå därifrån igår, innan jag gjorde något riktigt dumt.

Det här inlägget blev jättelångt och innehåller bara en massa redogörelser för vad som hände och vad som blev sagt mellan mig och Tjej igår. Jag råder dig att inte läsa, det är inte kul what so ever.

Ja kvällen igår blev ännu mer misslyckad än fredagen.

Vi var sex tjejer som förfestade, det var riktigt trevligt bortsett från att ena tjejen är otroligt självupptagen. Det är så illa att tjejen absolut inte har något alls att säga om hon inte får prata om sig själv.

Maten var iaf god och dom andra var trevliga.

Vi delade på oss så hälften gick till BMB och vi andra till Nöjesfabriken. Självklart skulle Fröken Självupptagen till Nöjes för hennes span var där.

Jag var väldigt sugen på Harry's, men tänkte följa med till Nöjes en sväng iaf för att inte lämna sista kompisen ensam.

Väl på Nöjes hittade Fröken Självupptagen det där spanet i baren, så jag och sista kompisen tog ett varv och dansade. På stora dansgolvet träffade jag den där tjejen som nyss fått barn, som jag inte träffat sen i början av sommaren. Vi dansade lite med henne. Efter en stund skulle sista kompisen leta upp Fröken Självupptagen så jag stannade med Mamman.

Efter ytterligare en stund hade jag fått ett sms från sista kompisen som ville att jag skulle ringa. Jag ringde och hon bad mig komma till sofforna vid utgången. När jag och Mamman kom dit satt Fröken Självupptagen i knät på spanet och såg helt nollställd ut. Sista kompisen var skapligt arg och skällde ut Fröken Självupptagen efter noter. Hon förtjänade det.

När hon skällt klart gick vi till Harry's.

På Harry's hittade jag Hångel-kompisen som blev glad över att jag kom dit.

Det var bäddat för trubbel då Tjej, Tjej's ex och Tjej's nya ragg var där, och självklart för att jag och Hångel-kompisen var där också.

Tjej kom fram till mig och Hångel-kompisen, först tittade jag bara på henne utan att säga något alls. Efter en stund frågade jag om hon hade tid att prata sen, eller om det inte gick.

Jodå, hon har väl alltid tid att prata, tyckte hon.

Jag påpekade att hon inte hade haft det igår. Då sa hon att hon bara hade gjort som jag gjorde då för ett tag sen.

Jag sa att hon ju hade sagt att hon inte ger igen så.

"Men nu gjorde jag visst det ändå, hoppas det kändes bra!" Var svaret jag fick.

Jo självklart kändes det bra, helt fantastiskt bra.

Hon frågade vad jag gjorde där, varför jag hade gått till Harry's när jag skulle på Nöjes. Jag frågade om jag kunde få vara där.

Hon fortsatte fråga varför jag gått dit, om det var för att Hångel-kompisen var där.

Jag sa att jag var där med sista kompisen, att hon var och dansade och att vi kunde gå dit så hon fick se att jag inte ljög.

Hon sa att hon trodde mig.

Jag tittade på henne och gick därifrån. Till Hångel-kompisen.

Efter ett tag kom Tjej efter och ställde sig vid vårat bord. Först ignorerade jag henne, hennes ex kom och skällde på henne för att hon stod med mig.

Sen började Tjej prata med mig. Hon sa förlåt gång på gång för att hon hade gjort som hon gjorde i fredags. Jag sa till henne att sluta säga förlåt för att det inte betyder något när hon säger det. Att det känns som att hon tror hon kan göra precis vad hon vill bara hon säger förlåt efteråt. Att hon har alldeles för lätt för att säga det. Då stramade hon upp sig, såg allvarlig ut, tog min hand och sa förlåt en gång till. Jag ryckte åt mig handen och sa till henne att sluta, för att det inte hjälper.

"Jo, om jag säger det på ett fint sätt". Fin person, den där Tjej.

Det var iaf ganska okej mellan oss, vi kunde prata utan att bita huvudet av varandra resten av kvällen där inne.

När vi satt vid bordet och pratade sa hon något och jag skrattade lite halvhjärtat. Hon märkte det och bad mig skratta från hjärtat.

Jag förklarade att jag inte kunde det.

Hon tittade på mig och log sådär som hon brukade och tyckte jag kunde göra det en gång iaf.

Det högg till i mig och jag försökte än en gång förklara för henne att jag inte kan skratta från hjärtat när jag inte menar det.

När vi kom ut bad jag Hångel-kompisen och Tjej att följa mig till Sibylla där sista kompisen väntade på mig. Påväg dit började dom två att tjafsa om vem som ringde sitt ex mest på fyllan. Tjej vann med hästlängder då Hångel-kompisen aldrig ringer till sitt ex.

Vi försökte förklara för Tjej att Hångel-kompisen aldrig ringer till sitt ex för att hon inte är kär i henne, men att Tjej ringer till sitt ex jämt för att hon är kär.

Tjej menade på att hon inte alls är kär i sitt ex så därför kan hon prata med henne om allt. "Jag kan berätta för henne att jag har haft sex med er."

"Jahaa lilla vännen, där kom det", sa jag (en smula nedlåtande kanske) och strök henne över kinden "du har haft sex med Hångel-kompisen. Men vad bra, då vet jag." Jag vände på klacken och gick därifrån.

Dom ropade efter mig att jag skulle sluta och komma tillbaka, när jag fortsatte gå gick dom efter och ropade att jag skulle stanna. Jag bara gick.

Nej, jag tror inte dom har haft sex. Jag blev bara så fruktinnerligt trött på Tjej och att hon inte kan tänka sig för innan hon pratar. Löjligt av mig kanske, men jag var inte ens arg. Bara lite uppgiven och kände att jag ville därifrån.

Vid Sibylla fanns inte sista kompisen, hon hade gått hem så jag skulle gå dit istället. Tänkte köpa med en baguette på vägen. Mellan Sibylla och baguettbutiken mötte jag Tjej och Hångel-kompisen.

Tjej började genast förklara sig, Hångel-kompisen också. Dom sa båda två att dom visst inte alls haft sex.

Jag ignorerade Tjej och vände mig till Hångel-kompisen och sa att jag inte trodde att dom hade det. Att jag tror på vad hon säger men att jag inte tror Tjej. (Jo, jag sa emot mig själv.) Detta tyckte ju Tjej inte var smart av mig så hon hånade mig lite.

Jag förklarade att jag litar på Hångel-kompisen, men att man inte kan tro på ett ord som Tjej säger. För så fort hon öppnar munnen kommer det bara ut en massa skit - allt hon säger är skitprat.

Hon blev stött och sa att hon ju hade varit ärlig mot mig och berättat allt.

Jag tittade på henne och med ett förundrat leende sa jag: "Du förstår verkligen inte varför jag inte kan lita på dig va?" "Nää", svarade hon.

Jag försökte förklara och höll med om att hon hade varit ärlig. Men att det tagit veckor innan sanningen kommit fram, att man får dra den ur henne.

Därför kan jag inte lita på vad hon säger nu, men om två-tre veckor kanske det hon verkligen menar och tycker kommer fram.

Som svar sa hon: "Men åk hem du istället!"

Då blev jag så där ruskigt arg så jag buttade henne i ansiktet med underarmen. Jag buttade inte det minsta hårt, skulle nog mer kalla det att skjuva (hur stavas det?) resultatet blev att hon vände bort ansiktet, men annars rörde hon sig inte, det var alltså väldigt löst. (Jo det var fel iaf, man ska inte göra så.)

Efter att jag "buttat" henne vände jag och gick därifrån.

Det var en massa folk på trottoaren så jag fick gå slalom.

Plötsligt får jag en hård knuff i ryggen, jag höll på att trilla på näsan.

Jag hör Hångel-kompisen skrika att Tjej ska ge sig och när jag vänder mig om ser jag hur hon drar med sig Tjej därifrån.

Jag såg verkligen rött, så jag efter.

Tog tag med handen om hakan på Tjej, vände bort ansiktet så att jag kunde säga det jag hade att säga rakt i örat på henne.

Jag sa: "Du ditt jävla lilla äckel.. Du är inte värd ett skit! Du är mindre värd än tuggummit jag hade under skon igår. Du är fan inte ens värd backen du går på!"

(Jo, än en gång vet jag att det var otroligt onödigt och omoget gjort. Men jag tänkte nog som så att det var bättre att jag sa så än att jag välte henne och hoppade på henne.)

Hångel-kompisen slet tag i min arm och i Tjej's arm och skrek att vi skulle ge oss båda två.

Jag stirrade helt ursinnig på Tjej och det enda hon sa var "Åk hem."

Hon förväntade sig säkert att det skulle få samma effekt denna gången, fast lite mer, att jag skulle hoppa på henne eller något.

Men jag vände återigen på klacken och stegade därifrån.

Jag var så arg att jag skakade. Skyndade mig in i baguettebutiken och köpte mig en smörgås.

När jag kom ut spanade jag åt båda hållen för att se om jag såg dom, det gjorde jag inte. Så jag gick mot torget för att gå hem till sista kompisen.

På torget såg jag Tjej och Hångel-kompisen, jag ropade på Hångel-kompisen. Dom stannade och jag gick fram till henne, kramade henne och sa att jag inte var arg på henne och att jag skulle ringa henne när jag hade kommit hem idag och fått i laddaren i mobilen.

Sen vände jag och gick. Hångel-kompisen ropade att jag skulle vänta så jag sa att hon fick komma till mig. Tjej började också gå mot mig. Jag sa att hon skulle stanna, att jag inte ville ha henne i närheten.

Men hon följde med iaf. Jag hade lugnat ner mig en smula men hade fortfarande jordens hjärtklappning. Tjej var också lugn.

Vi pratade lite och jag försökte förklara hur allt kändes från början.

Tjej avbröt mig flera gånger så jag sa till henne att vara tyst och lyssna.

Hon sa förlåt för tretusensjuhundratjugotredje gången den kvällen för att hon betett sig illa. Jag sa att hon kunde stoppa upp det där 'förlåtet' någonstans för att det inte betyder ett dugg.

Tjej's ex ringde mitt uppe i allt och självklart svarade hon. Då sa jag att endera så fortsatte hon att prata med sitt ex och så fick det vara bra, då behövde vi inte prata mer. Mer hann jag inte säga innan hon sa till exet att dom skulle höras en annan gång och exet la på.

Så värst mycket mer blev inte sagt för Tjej var alldeles jättefull och tyckte vi skulle prata när vi är nyktra istället. (Normalt sett en mycket bra idé, men Tjej pratar inte med mig när hon är nykter, det törs hon inte. Det blir bara "hur är det, vad gör du, bilen går bra" och inget mer.)

Jag tyckte vi skulle fortsätta prata nu. Då sa hon att vi ju redan hade pratat om det och att hon redan hade dåligt samvete.

"Jo för det är verkligen det jag är ute efter - att ge dig dåligt samvete.." svarade jag.

Det är det sista jag vill, att ge henne dåligt samvete. (Visst, det gör mig inget om hon har lite dåligt samvete över hur hon betett sig. Men det är inte något jag strävar efter att ge henne.)

Det enda jag vill är att få säga vad jag har på hjärtat och försöka få henne att förstå hur jag känner. Jag kommer nog aldrig lyckas, och det spelar väl ingen roll hur jag känner heller. Det blir väl knappast bättre mellan oss för att jag säger det. Men det kanske skulle kännas lättare för mig att glömma henne och gå vidare då.

Jag förstår verkligen inte hur jag kan tycka om människan så mycket.

Jag går trasig.

Det blev Harry's igår med två kompisar.

Vi hade jättekul när vi förfestade, som vanligt.

Fick sms av Hångel-kompisen, hon skulle också till Harry's men Tjej skulle inte dit.

Det tog lite tid innan vi kom iväg till Harry's, Hångel-kompisen blev otålig och skrev i flera sms att jag skulle skynda mig dit. I sista sms:et skrev hon att Tjej var på ingång så då kanske jag skulle skynda mig lite.

Det var riktigt trevligt på Harry's. Men det var lite jobbigt att Tjej skulle fråga hela kvällen om jag och Hångel-kompisen är kära i varann och om jag inte skulle stöta på henne. Hon var på Hångel-kompisen också. Hon sa till Tjej att hon tycker jag ser bra ut och jag sa till Tjej, när hon frågade mig, att jag tycker Hångel-kompisen ser bra ut. Tjej blev sur och tyckte vi skulle erkänna att vi var kära istället.

Hångel-kompisen sa till Tjej flera gånger under kvällen att jag är kär i Tjej, men hon verkar inte fatta det.

Tjej förklarade för mig att jag är för bra för henne.

Jag är tydligen för fin, för perfekt och för snäll för henne. Jag tar hand om mig själv och jag vet inte allt vad hon sa.

Det finns tydligen ingenting att bråka med mig om, jag plockar upp efter mig, jag håller ordning och jag låter henne göra vad hon vill utan att bli sur på henne.

Jag måste ha missuppfattat det hela, för jag trodde det var positivt att det inte finns något att bråka om. Och att det är bra att man tar hand om sig själv, är snäll och respekterar den andra.

Men vill man vara med Tjej ska man alltså vara elak, ful, helst inte ta hand om sig själv, inte plocka upp efter sig och så ska man bråka.

Hur bra låter det?

Medans vi pratade tittade hon på mig och log sådär som hon brukade och jag dog en smula.

Bara tanken på att aldrig mer få vara med henne gjorde att det kändes som att någon la tio kilo stenar på varje axel på mig.

Sista låtarna dom spelar på krogen är lugna låtar.

Tjej drog med Hångel-kompisen mot dansgolvet och Hångel-kompisen drog med mig. Jag sa till henne att hon skulle dansa med Tjej för att hon ville det. Men Hångel-kompisen ville dansa med mig så vi gjorde det.

Tjej dansade med Hångel-kompisens kompis, som tydligen vart sur på

Hångel-kompisen hela kvällen för att hon inte tyckte om att Hångel-kompisen tittade på mig och jag på henne - för hon blev svartsjuk då.

Helt otroligt.

Jag och Hångel-kompisen pratade om Tjej och den andra kompisen under tiden vi dansade och när musiken tystnade fortsatte vi prata. Tjej började dra

Hångel-kompisen i armen för att hon skulle komma, men hon förklarade att vi stod och pratade. Tjej blev jättesur och det slutade med att hon och den andra kompisen gick ut för att vänta på oss.

När vi väl kom ut petade jag på Tjej och sa att jag bara ville säga hejdå för att jag skulle gå.

Tjej sa: "Jaha, ni ska gå nu?"

Jag sa att jag skulle gå, inte Hångel-kompisen. Hon tjatade om att vi väl skulle gå hem tillsammans. Jag blev irriterad och sa att hon skulle ge sig, sa hejdå och gick.

Påväg till matstället där mina kompisar jag gick ut med var skickade jag ett sms till Tjej där jag skrev att hon skulle sluta antyda att jag är kär i Hångel-kompisen när hon vet att det inte är så. Att det stör mig. Fick inget svar.

När vi satt och käkade fick jag ett sms av Hångel-kompisen där hon skrev att jag gör dåliga val, jag skrev att jag inte riktigt förstod vad hon menade. Men jag antar att det var Tjej hon syftade på.

Efter en stund ringde Hångel-kompisen från Tjej's mobil. Vi pratade lite och sen sa hon att Tjej ville prata med mig, så hon gav Tjej mobilen men hon la bara på i örat på mig.

Jag försökte ringa till Hångel-kompisens mobil, men batteriet var slut så det gick inte.

Ringde till Tjej's mobil istället och bad att få prata med Hångel-kompisen.

Tjej sa att om jag vill prata med henne får jag ju ringa på hennes mobil. Jag sa att jag hade försökt men att det inte gick.

"Nej, hennes batteri är slut", sa hon då.

"Ja, så därför ringer jag till din mobil. Kan jag få prata med henne?"

Men hon menade på att hon inte ens var med Hångel-kompisen, jag blev lite irriterad och sa att jag ju nyss hade pratat med henne, och jag hörde

Hångel-kompisen säga samma sak i bakgrunden.

Men Tjej tyckte att det inte var hennes problem om jag inte fick tag i

Hångel-kompisen på hennes mobil och sen sa hon att vi skulle höras någon annan gång, hejdå och så la hon på.

Jag blev riktigt arg och skickade ett sms, skrev:

"Fy fan för dig. Om det är nåt som gör mig arg så är det sånt beteende. Vad vill du med det här? Vad har jag gjort dig? Om du tvekar på att jag kan bli arg så är det ett bra tillfälle att komma hit nu, då kan du få bevis på att jag också kan. Moget av dig, verkligen."

Jag var så arg att jag inte visste vart jag skulle ta vägen.

Hon svarade att det ju inte ens var henne jag skulle ha tag i, utan i

Hångel-kompisen.

Jag ringde henne igen. Hon svarade faktiskt, jag var övertygad om att hon inte skulle det.

Jag frågade vad hon hade för problem, varför hon var så otrevlig.

Hon sa att hon iaf hade svarat, till skillnad från vissa andra. Jag frågade vad den kvällen hade med igår att göra och hon svarade att det kunde jag ju fundera på.

Jag frågade vad det var för vits med att vara otrevlig mot mig.

Varför hon gjorde så när vi hade haft så trevligt inne på Harry's och suttit och pratat halva kvällen.

Då sa hon: "Men prata med Hångel-kompisen då, om du nu så gärna vill..!" Och så gav hon henne mobilen.

Jag bad henne ge tillbaka mobilen till Tjej så jag fick prata klart med henne, att det skulle gå jättesnabbt. Men hon vägrade prata med mig.

Jag var riktigt arg. Sa till Hångel-kompisen att hälsa Tjej att hon skulle tänka sig väldigt noga för. Att om det var så hon ville ha det så skulle det vara så sen, och inte bara vara det då för att hon var full och otrevlig.

Jag hörde Tjej säga i bakgrunden att jag och Hångel-kompisen var kära i varann. Hångel-Kompisen blev irriterad och sa:

"Tyvärr är bruden så jävla kär i dig så hon är nästan dum i huvudet!"

Vi sa hejdå och bestämde att jag skulle ringa till Hångel-kompisens mobil om tjugo minuter för att hon skulle vara hemma och ladda den då.

Jag ringde henne och vi pratade i 55 minuter. Oj så vi skrattade.

Hångel-kompisen sa en massa roliga saker.

Tjej hade varit jättearg på Hångel-kompisen i bilen så hon och den andra kompisen hade hoppat av på samma ställe och tagit följe.

Jag lyckades inte somna förrän efter halv sju imorse.

Kommer nog bli en hård kväll. Födelsedagsfest för ena kompisen som var med ut igår. Blir käk först och sen kommer det några fler så blir det förfest och sen Nöjesfabriken.

This week or last week

I don't really care about it anymore.