Det här med att blogga här har inte varit särskilt lockande sista dagarna.

Så även om jag hade kunnat hade det nog inte blivit av iaf.

Mitt älskade (ana ironin) mobila bredband strejkar ganska friskt.

Det fungerar bara när det vill och alla sidor fungerar inte.

Jag blir så lycklig.

På nyårsafton insåg jag att jag åkt dit ganska rejält. Mer än jag själv trodde.

(Ja, nu pratas det om den där kärleken igen.)

När jag varit singel tidigare (vilket jag har varit mest hela tiden) och det har varit någon jag funnit attraktiv som flörtat med mig har jag spelat med.

Jag faller inte särskilt lätt för killar (det är nästan så jag funderat på om jag bara ser på killar som tidsfördriv, som ett måste om man vill ha barn i framtiden - men inget mer). Men jag har inte brytt mig särskilt mycket om känslor. Jag vet att killarna som flörtat med mig bara varit ute efter en sak. Fine. Då vet jag ju vad jag ger mig in på.

Poängen med det här svamlet var iaf att det var en kille (ja, han såg bra ut) som flörtade ganska friskt med mig typ hela kvällen och det var väl trevligt att få lite uppmärksamhet (jo, jag kanske har ett litet bekräftelsebehov). Vi hade kul, dansade, pratade och skrattade.

När kvällen började lida mot sitt slut och vi var själva i rummet där dansandet ägt rum började det kännas lite jobbigt.

Jag misstänkte att han snart skulle försöka lägga in en stöt (eller vad man ska kalla det) så jag stod och tittade åt alla håll utom på honom. Han vred mitt ansikte mot sitt och tittade på mig, jag tittade tillbaka, och han började luta sig mot mig för att kyssa mig. Ju närmre han lutade sig desto längre lutade jag mig bakåt för att komma undan. Han märkte det och sa "gott nytt år" och gav mig en vanlig puss.

Lite senare satt vi i soffan i det där rummet och pratade lite, hans kompis kom in och sa att dom skulle åka. Han sa att han skulle med, "om du inte vill att jag ska stanna?" frågade han.

Jag sa att han fick göra precis som han ville, men att jag inte tänkte ha sex med honom. Han blev lite förvånad.

Han undrade om jag hade pojk- eller flickvän, det sa jag att jag inte hade.

Då frågade han om jag var bisexuell eller helt off.

Jag förklarade att jag nog är bi, med stark dragning åt tjejer.

Men att jag har ett ex som jag fortfarande är kär i, att det bara är Hon i mina tankar och att jag inte kan vara med någon annan.

Han erbjöd sig vara min rebound (eller vad det nu heter och stavas?), jag tackade för erbjudandet men sa nej tack.

Han menade på att det väl kunde vara trevligt att bara ligga och "gulla lite", återigen ett "nej tack" från min sida. Då gav han upp, men tyckte det vore kul om vi kunde festa ihop någon mer gång. Det tyckte jag med, så vi bytte nummer.

Den här händelsen fick mig iaf att verkligen inse hur illa ställt det är med mina känslor för Henne.

Det har gått två månader sen det tog slut nu. Precis på dagen.

Så "länge" har jag inte suttit och trånat efter någon förut. Då har jag inte brytt mig på det sättet. Jag har kunnat vara med andra utan att tveka, utan att faktiskt bry mig.

Men det går inte nu.

Och javisst, två månader är inte lång tid.

Men för mig är det det. Jag har väl antagligen inte varit kär på riktigt tidigare.

Det är inte kul, det här.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det är läskigt att släppa in nya människor i sitt liv. Det tycker då jag iallafall. Jag är nog lite rädd för vad dom har för avsikter, vad dom är ute efter liksom. Det där med tur när det kommer till nya vänner/nya vad-man-nu-ska-kalla-dom, det har j...

Jag hade något jag ville få sagt, men det var säkert inget viktigt. ...

I know you've been burned But every fire is a lesson learned   Med det i tanken kanske jag borde försöka.... Försöka vad? Förstå? Förstå vad?   Allt känns som en enda röra och i den röran sitter jag fast.   I'll give it a try. (Som dom ...

Tidigare ikväll satt jag med ett papper framför mig. Jag skulle svara på några punkter varav den ena var att berätta vad jag tror att andra tycker är typiskt med mig. Jag berättade om frågeställningen för min far för jag hade lite problem med att sva...

Jag sitter här i min soffa en helt vanlig fredagskväll och hade något jag ville dela med mig av, men så fort jag loggat in och klickat på "skapa inlägg" var allt som bortblåst. Jag tror det hade att göra med att saker känns annorlunda. Att jag t...