Det känns verkligen som hundra år sen jag skrev här sist.

Men vem vet, det kanske blir oftare numera.

Min "vanliga" blogg är inte önskvärd längre, den är låst nu.

Och även om inte vem som helst kan läsa den känner jag inte att jag kan skriva vad som helst där längre.

Det har varit så otroligt mycket tjafs om den där bloggen senaste månaderna och jag pallar inte längre.

Jag hade hoppats på att kunna få leva mitt liv som jag vill, men som det är nu är det inte möjligt.

Man måste prioritera och göra val i livet.

Och det gör otroligt ont att inte bli prioriterad och vald av den man älskar, men jag antar att det är smällar man får ta.

Jag har inte bett henne välja, för jag vet att hon inte kan det och jag vet att det är fel av mig att ens vilja bli vald. Men jag hade till 723 % valt henne om situationen varit omvänd.

Om man säger såhär..:

I ena vågskålen sitter jag som gjort allt jag kan för att stötta och finnas där sen dagen vi möttes för över ett halvår sen.

I andra vågskålen sitter hon som det bara är bråk med hela hela tiden. Hon som blir galen om hon får veta i vilken utsträckning jag finns. Hon som tar till alla knep för att manipulera och knäcka folk. Hon som hotar och gapar. Hon som det har bråkats och tjafsats med i två år. TVÅ ÅR.

Jag har sagt att jag inte orkar mer, att jag blivit helt knäckt av situationen.

Visst det har varit så sen jag kom in i bilden och jag visste från början hur det var.

Men inte i vilken utsträckning.

Och jag har fått höra sen allra första början att det kommer bli bättre, snart ska vi slippa allt bråk, men det blir aldrig någon förändring.

Hon är det bästa som har hänt mig och jag vill ha henne. Bara henne.

Men det verkar som att det på sätt och vis blir ett paket.

Jag får henne. Och hon som bråkar.

Vi har tjafsat om det här i en månad nu, för det var då jag sa ifrån.

Jag försöker förstå hur hon har det, jag vet att det inte är lätt för henne.

Men jag då? Mina känslor?

Jag förstår inte hur vi ska klara det här.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det är läskigt att släppa in nya människor i sitt liv. Det tycker då jag iallafall. Jag är nog lite rädd för vad dom har för avsikter, vad dom är ute efter liksom. Det där med tur när det kommer till nya vänner/nya vad-man-nu-ska-kalla-dom, det har j...

Jag hade något jag ville få sagt, men det var säkert inget viktigt. ...

I know you've been burned But every fire is a lesson learned   Med det i tanken kanske jag borde försöka.... Försöka vad? Förstå? Förstå vad?   Allt känns som en enda röra och i den röran sitter jag fast.   I'll give it a try. (Som dom ...

Tidigare ikväll satt jag med ett papper framför mig. Jag skulle svara på några punkter varav den ena var att berätta vad jag tror att andra tycker är typiskt med mig. Jag berättade om frågeställningen för min far för jag hade lite problem med att sva...

Jag sitter här i min soffa en helt vanlig fredagskväll och hade något jag ville dela med mig av, men så fort jag loggat in och klickat på "skapa inlägg" var allt som bortblåst. Jag tror det hade att göra med att saker känns annorlunda. Att jag t...