Jag vet inte vad det är med mig, plötsligt känns det som att jag inte har något att komma med längre.

Visst, det kanske jag inte hade innan heller, men jag lyckades ändå knåpa ihop en hel del här. Nu är det som att det vore helt tomt innanför pannbenet.

Men grejen är den att det är långt ifrån tomt, det tänks en hel massa faktiskt. Tankar som inte är så lätta att få ner på papper.

Egentligen är det nog inte så svårt att skriva om dom där tankarna, det är nog mer så att jag är rädd för vad som ska ske om alla vet vad jag tänker.

Det är hon som snurrar runt där inne, det är om henne alla tankar handlar.

Jag blir galen på detta, förstår inte hur det kunde bli så.

Tänker på henne mest hela tiden. Hon är den finaste som finns. Och vi har så himlans kul tillsammans.

Längtar ihjäl mig snart. Saknar henne så det skriker om det.

Sms:en från henne är dagens höjdpunkt.

Önskar att hon kunde vara lite närmre, inte jobba så himlans långt bort.

Men å andra sidan så får man ju sakna varandra lite (mycket!) när hon är borta hela veckorna. Jag hoppas det inte bara är jag som känner såhär. Det verkar som att hon känner så också, men man vet ju aldrig.

Imorgon är det fredag och då kommer hon hem. Woho!

Genomskinligt grå blir jag utan dina andetag.