Idag skiner solen och det känns underbart!

Plötsligt känns allt mycket lättare.

Jag skulle tro att samtalet med tjej på msn igår hjälpte till att lätta upp allt också. För även om allt inte var så positivt så känns det alltid bättre att veta.

Så man vet lite mer vad man har att vänta sig.

Jaa, idag känner jag mig riktigt glad, för första gången på nästan två veckor.

Jag känner mig som mig själv faktiskt, och hur bra är inte det egentligen?! :)

Jag har hittat en låt jag gillar en massa..

Hellbillies "Den finaste eg veit", ta en lyssning vettja.

Jag önskar du kände som jag.

Inatt drömde jag konstiga drömmar. Hemska drömmar. Så jag sov inte särskilt bra. Hade väldigt ont när jag vaknade också, så en del av drömmarna kom väl därifrån.

Pratade med tjej på msn förut. Jag fick bekräftat att jag inte bara inbillat mig att det blivit såhär mellan oss efter att jag fick reda på att pappa är sjuk och jag blev ledsen och nere för det. Hon tycker att jag blivit så svår att prata med och så.. Jag förstår henne, det gör jag. För jag vet att jag väldigt lätt drar mig undan när jag mår dåligt. Jag är inte så bra på att hantera känslorna som dyker upp. Och jag vet inte vem jag ska prata med, eller vad jag ens ska säga.. Ibland vill jag bara försvinna.

Jag frågade iaf tjej om det inte finns något sätt att göra det bra igen, eller om hon tror det är helt kört. Hon sa att hon inte vet, men att det inte är helt kört kanske.

Så jag frågade om hon vill försöka få det bra igen, eller om hon tror det är bäst att lägga ner. På det svarade hon att hon vill träffa mig.

Det är väl alltid något. Jag vill verkligen inte förlora henne, det är längesen jag mådde så bra och var så glad som jag vart med henne. Men jag vill inte ha nåt mellanting, att vi bara ska ses ibland. Ska det vara så, så tror jag att det kanske är bättre att lägga ner helt? Jag kommer inte orka behöva fundera på vart jag har henne.. Det går åt tillräckligt mycket energi för att inte bryta ihop totalt över pappas sjukdom.

Är det någon som har något förslag på vad jag ska ta mig till?

Du är den finaste jag vet..

Usch vad klockan ska bli tidig morgon hela tiden..

Kom hem vid halv fyra ungefär. Nattbussen var drygast i stan på att ta sig från stan.. Blev en halvtimme sen, var iofs ungefär 3217 personer som skulle med så det var väl därför.

I förrgår köpte jag ny dator, med sånt dära mobilt bredband. Så nu kan jag sitta i sängen eller soffan, eller utomhus för all del, och göra vad jag nu ska göra vid datorn. Vilken frihet, wohoo..

Igår var jag till sjukhuset och hälsade på pappa, det var ganska jobbigt.

Men så var inte gårdagen den bästa dagen heller. Hade en stor klump med gråt i halsen precis hela dagen. Och det blev inte bättre av att tjej kläckte att hon tycker att det har gått lite fort mellan oss, att det ju inte var så längesen hon gick ifrån ett långt förhållande. Att hon inte vill bli beroende av någon, för om man ses så mycket som vi har gjort så blir man beroende av varandra. Men hon vill fortsätta ses, bara inte så ofta.

Osäker som jag är tycker jag det är jättejobbigt, det känns som att jag inte har en aning om var jag har henne längre och det är bland det värsta jag vet.

Det var ju så bra mellan oss tills för en vecka sen, jag förstår inte varför det blev såhär. Jag vill verkligen inte förlora henne, men det känns som att det är påväg att gå åt helvete.

Allt bara rasar.. Först det här med pappa, sen talade han om igår att en till släkting har cancer (visst det är en mild grad av hudcancer som kan behandlas, men det blir fjärde omgången som han behöver behandling nu) och det kom som en riktig chock, sen det här med tjej uppepå allt.. Jag vet ärligt talat inte hur jag ska orka det här. Min hjärna hänger inte med för fem öre, har vart så senaste veckan. Jag glömmer nästan hela samtal jag har med folk, har inget minne av vad vi sagt bara en liten stund efter att vi pratat. Och har ingen koncentrationsförmåga heller. Inte så kul. Samtidigt känner jag mig bedövad på nåt sätt, och jag har ingen matlust what so ever.. Idag har jag inte ätit mer än tre winegum, igår åt jag några winegum och en liten smörgås på kvällen och det var samma i torsdags. Tokigt..

Ikväll var jag till en kompis på fest, det var sådär roligt. Skulle ha varit på krogen också men dom bestämde sig för att inte gå ut.

Pratade med tjej och hon tyckte vi skulle ses och säga hej för hon skulle ut. Hade gärna följt med dom ut men hon frågade inte och jag ville inte tränga mig på. Och man får inte gå ut och in igen på det stället dom var så vi kunde inte ses nåt. Så jag gick från kompisen onödigt tidigt och fick sitta på busstationen i en timme.

Jaa, får väl se hur länge jag orkar det här..

Jag går snart sönder.

Jo, klockan är mitt i natten och jag är så trött så det känns som om huvudet väger ungefär 31,7 kg..

Och jag skulle nästan kunna svära på att det hänger små lila flodhästar i mina ögonlock. (Egentligen är dom inte så små, men dom är ju helt klart mycket mindre än vad flodhästarna som strövar omkring i det fria är - därför säger jag små. Allt är relativt och det beror helt på vad man jämför med. Men lila är dom ialla fall.)

Jo, när jag blir såhär trött så händer det väldigt ofta att jag bara svamlar om en massa saker som, för mig, verkar ruskigt vettiga men för andra (och mig själv i 'vaket' tillstånd) kan te sig helt obegripliga. Det kan förklaras med att jag liksom för ett litet samtal med mig själv inne i huvudet och sen när jag ska försöka få fram det så att andra kan ta del av det händer det allt som oftast att jag hoppar över lite information här och där, och så räknar jag med att andra ska hänga med på vad jag menar ändå. För jag tror på fullaste allvar att andra hör mina små inre samtal.

Jo, här kom ett fint exempel på svammel.. Varsågod. Eller bläddra förbi bara, kanske lika bra.

I vilket fall som helst borde jag sova för längesen.

Jag ber om ursäkt om bokstäverna kommer i fel ordning eller överhuvudtaget inte ens bildar ord. Jag hänger inte med så bra just nu.

Men jag måste vänta på att tvättmaskinen ska bli klar så jag kan hänga upp tvätten innan det blir sova.

Det blev inget vettigt skrivet alls inatt, får återkomma imorgon när jag vet vad jag pratar om. (Eller iaf är vaken när jag skriver.)

Jag saknar tjej nåt så otroligt mycket. Jag hoppas innerligt att jag inte kommer förstöra det här. Blir så mycket allt med pappa och det där, så jag blir lätt lite nere ibland, och då drar jag mig undan och orkar inte göra så mycket eller vet varken ut eller in när någon frågar mig nåt. Förstår att det blir jobbigt för henne men jag hoppas att hon orkar stå ut med mig, för det går över och jag vill verkligen inte förlora henne!

Sov sig gott.

Gudars skymning vad dålig jag har varit på att uppdatera här sista tiden..

Jaa, vad händer?

Sälen var bra, massa snö hade vi och fint väder nästan hela tiden.

Annars är jag mest hos tjej hela tiden. Blir bara hem, packa om väskan, sova en eller max två nätter hemma och sen tillbaka.

Har bestämt mig för att flytta också, lämnat intresseanmälningar lite här och var. Sa upp min lägenhet i torsdags så senast 30 april ska jag ha flyttat. Får väl se om jag fått tag i nån lägenhet då eller vart jag ska ta vägen, det löser sig alltid.

En massa tankar snurrar och jag vet varken ut eller in. Jag skulle vilja proppa huvudet fullt med något mjukt som gör att jag inte kan tänka utan bara vara.

I onsdags fick jag veta att pappa är sjuk igen. Dom hade visst hittat metastaser i ljumsken på honom. Så på torsdag ska vi med honom till sjukhuset och prata med läkaren, få lite mer information och så. Sen blir det cellgifter och strålning och hela kalaset för honom.

Det känns som att jag bara har väntat på det här beskedet sen dom opererade honom sist.

Jag är så otroligt rädd för att förlora honom!

Och jag känner mig så fruktansvärt hemsk för det känns som att jag redan har ställt in mig på att han inte kommer klara sig..

Självisk känner jag mig också, för jag vet inte hur jag ska orka det här.

Men det handlar ju inte om mig..

Jaa.. Jag vet helt enkelt inte..

Vad gör man?