Idag vet jag inte riktigt hur det känns.

Lättnad? Besvikelse? Eller kanske en blandning?

Om man tänker på omständigheterna så var det nog bäst såhär. Men det är inte alltid känslorna vill hålla med om det som förståndet vet är bäst.

Så ja, jag blev nog lite besviken.

Ska bli intressant att se hur lång tid det tar innan jag hör något från honom. Om jag nu lyckas låta bli att höra av mig till han, det brukar ju inte gå så bra det där..

Jaha då var nästa helg bokad också. Får se hur det blir.

Intressant minsann.

Du förstår nog inte hur ensamt det blev.

Jag hittade visst hit idag.

Ibland blir det inte alls som man tänkt sig.

Det börjar väl sjunka in nu. Men det känns fortfarande ganska overkligt.

Om jag fick bestämma (vilket jag såklart inte får) skulle det ultimata vara att man kunde spola tillbaka tiden ett par veckor så det här aldrig hade hänt.

Eftersom det överhuvudtaget inte är möjligt, är ett annat bra alternativ att dom blir tillsammans nu och förhoppningsvis (för min del då) så funkar det inte alls och han inser att det faktiskt är mig han vill vara med ialla fall. (Fast det skulle ju göra mig till andra-hands-valet, vilket inte är särskilt kul..)

Sista alternativet är att hon inte vill ha honom tillbaka, han förstår att det inte är någon idé att tråna efter henne, släpper henne och går vidare (med mig då förstås).

Usch, jag är pinsamt patetisk.