Och där kom alla jobbiga känslor tillbaka..

Nu sitter jag återigen här och funderar på om det är dags att bryta på riktigt.

Det har gått en månad och känslorna har inte minskat överhuvudtaget, dom har bara växt sig ännu starkare.

Jag kommer aldrig komma över Henne och kunna gå vidare om vi fortsätter som hittills.

Men vad ska jag ta mig till när jag älskar Henne så mycket?

Ena stunden känns det som att jag kan nöja mig med att få vara nära Henne när det passar Henne.

Sen helt plötsligt sjunker jag till botten och är förtvivlad som aldrig förr.

Allt är nattsvart och jag vill inte fortsätta såhär. Jag vill inte fortsätta alls.

Vilket liv skulle det bli utan Henne liksom?

Jag kan faktiskt se oss tillsammans om fem år. Om tio år. Alltid.

Jag har aldrig kunnat föreställa mig själv tillsammans med någon så långt fram i tiden.

Det måste väl betyda någonting?

Jag tror på riktigt att Hon är den rätta.

Att Hon är Hon med stort H.

Ja, ni fattar.

När Hon säger att Hon alltid kommer älska mig måste Hon ju förstå att jag inte kan ge upp?

Jag kommer antagligen svansa efter Henne tills Hon bryter, även om jag vet att det bästa för mig vore att släppa taget.

Men hur skulle jag kunna ge upp den enda människan jag någonsin verkligen kunnat vara mig själv med, som känner mig bättre än någon annan, som vet saker om mig som jag inte pratar med andra om och som ändå älskar mig?

Hur ska jag kunna ge upp den människan som betyder mest av allt?

En kompis tror att det vore bra att göra Henne svartsjuk, dejta andra.

Men jag förstår inte på vilket sätt det skulle hjälpa mig?

Då riskerar jag ju bara att förstöra mellan oss, vår vänskap och allt.

Kompisen tycker jag ska bryta med Henne, att Hon har det väldigt bra som det är nu. Hon har mig när Hon vill, men behöver inte känna sig låst i ett förhållande.

Kompisen har väl rätt, det är ju så det är.

Men säg att jag nu skulle ställa Henne mot väggen och säga "det får bli allt eller inget", då är jag övertygad om att Hon kommer säga "inget".

Skulle jag klara det?

Jag kan ju inte komma krypandes efter att ha ställt ett ultimatum och säga att jag bara skojade. Att jag visst kan nöja mig med mittemellan.

Jag känner Henne såpass väl att jag vet att Hon inte är en dålig människa, ett svin. Jag vet att Hon inte bara leker med mig.

Jag vet hur dåligt Hon mår över att det är såhär, över att jag mår dåligt.

Hon är ju inte medvetet elak.

Det här är vad jag tänker på dagarna i ända. (Som om inte det redan var uppenbart..)

Jag har jordens beslutsångest över vad jag ska ta mig till.

Jag vill träffa Henne så mycket det går.

Och ja, jag har en baktanke med det..

Jag hoppas på att Hon ska inse att Hon faktiskt vill ha mig tillbaka, att Hon vill att vi ska vara tillsammans.

Detta eviga tjat på mig..

 

Malin

4 december 2008 20:31

Svar: Tack så mycket! :)
haha, nej det gör väl inte det va..? ;)

Hoppas att du mår lite bättre och vet att du säkert fått höra det här innan, men, allt löser sig... tids nog. Klyschigt och så, jag vet, men ack så sant i detta fall.

http://malinpart2.blogspot.com

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det är läskigt att släppa in nya människor i sitt liv. Det tycker då jag iallafall. Jag är nog lite rädd för vad dom har för avsikter, vad dom är ute efter liksom. Det där med tur när det kommer till nya vänner/nya vad-man-nu-ska-kalla-dom, det har j...

Jag hade något jag ville få sagt, men det var säkert inget viktigt. ...

I know you've been burned But every fire is a lesson learned   Med det i tanken kanske jag borde försöka.... Försöka vad? Förstå? Förstå vad?   Allt känns som en enda röra och i den röran sitter jag fast.   I'll give it a try. (Som dom ...

Tidigare ikväll satt jag med ett papper framför mig. Jag skulle svara på några punkter varav den ena var att berätta vad jag tror att andra tycker är typiskt med mig. Jag berättade om frågeställningen för min far för jag hade lite problem med att sva...

Jag sitter här i min soffa en helt vanlig fredagskväll och hade något jag ville dela med mig av, men så fort jag loggat in och klickat på "skapa inlägg" var allt som bortblåst. Jag tror det hade att göra med att saker känns annorlunda. Att jag t...