Det känns som att det är dags för ett nytt inlägg nu.

Men risken finns att det blir ett lika inte kort inlägg som det sista.

Får försöka hejda mig lite kanske.

Jag kan inte hejda mig, här kommer därför en hel redogörelse för gårdagens samtal och sms.

Var ute med kompisen igår. Förfestade hos henne och en till kompis var med. Det var trevligt.

Lite senare kom Hon förbi, Hon hade rast då. Hon agerade bartender och stod i köket typ hela tiden Hon var där.

Jag gick och mötte den där killen jag träffade för drygt ett år sen.

Har inte träffat han sen i somras när jag var där och hämtade pappas gitarrböcker. Det var trevligt. Men det kändes lite knas att Hon och han var där samtidigt.

Hon ville inte träffa honom då i somras.

Jag satt i köket och pratade lite med Henne.

Frågade vem Hon var på krogen med i lördags då när jag träffade Henne där, om Hon var där ensam.

Hon sa att Hon var där med sitt ex och hennes kompisar.

Jag blev väldigt förvånad. Hon gick hem ganska tidigt från krogen då, och när Hon kom för att säga hejdå undrade jag varför Hon redan skulle gå.

"Det blev sån olustig stämning".

Och jag undrade om det var för att jag var där.

"Nej, men jag visste inte att mitt ex skulle vara här".

Men det hade Hon inget minne av igår, att Hon hade sagt så.

När Hon gick från kompisen igår sa Hon knappt ens hejdå till mig.

Hon tog sina saker i köket och sa att det var dags att åka och jobba igen, sen gick Hon ut i hallen och sa hejdå till alla andra. När jag kom ut i hallen tittade Hon knappt på mig. Det gjorde ont.

Så en stund efter att Hon gått skickade jag ett sms där jag skrev att det där kändes konstigt.

"Nehe", var svaret jag fick.

När jag frågade om Hon inte tyckte det skrev Hon:

"Det enda som kändes lite konstigt är att han helt plötsigt duger, men det är klart. Du gör ju precis som du känner för, du är singel. Som jag."

Då skrev jag något om att Hon ju var på krogen med sitt ex i lördags men att Hon inte ens kunde säga det då.

"Men det där kommer inte jag ihåg. Lägg av nu. Det gör mig absolut ingenting om du är med honom, tror till och med det är bra för dig."

Jag frågade på vilket sätt det skulle vara bra för mig, men det svarade Hon inte på.

Så när jag gick hem från krogen skrev jag och frågade igen, på vilket sätt det skulle vara bra för mig att träffa honom.

"Alla?" svarade Hon.

Jag skrev att jag inte kunde komma på en enda bra anledning så Hon fick nog vara lite mer exakt.

Svaret jag fick var: "Men haka inte upp dig på saker".

"Men det är väl klart jag undrar varför du tycker det är bra att jag träffar honom.." skrev jag.

"Kanske bra om du träffar någon." -Hon.

"Jaha. Och då skulle jag nog börja träffa någon som gjort mig illa." -Jag.

"Varför är du med honom då?" -Hon.

"Jag är inte med honom. Han kom hit på förfest och det var första gången jag träffade honom sen jag hämtade böckerna. Och jag har pratat med honom 2ggr efter det." -Jag.

"Det gör mig ingenting, du får ju vara med vem du vill." -Hon.

"Det känns bra att det inte gör dig något.. Men jag är inte med någon alls." -Jag.

Sen skrev jag att jag tycker det är väldigt synd att det ska vara såhär.

Hon skrev bara att det inte finns så mycket att göra.

Jag skrev att det finns det inte. Men att jag tycker det är synd ändå och att det är så långt ifrån kul man kan komma..

Hon undrade vad Hon ska göra då. Jag sa att det väl inte finns så mycket att göra.

Hon sa att det löser sig med tiden.

"Jo det märks väl.. Men du får gärna skippa kommentarerna om att det är bra att jag träffar den eller den, det gör bara ont. Och det är väl onödigt?" skrev jag då.

"Du får också mer än gärna skippa kommentarena. Hoppas ni hade roligt ikväll. Godnatt". -Hon.

"Vilka kommentarer är det du vill att jag ska skippa?" -Jag.

"Onödiga frågor". -Hon.

"Men jag förstår inte vad du menar?" -Jag.

"Det var inget. Godnatt" skrev Hon då.

Jag förstår verkligen inte vad Hon menade. Men hela alltihop gjorde väldigt ont. Okej att Hon inte tycker det är kul att träffa mitt ex, men Hon behöver ju inte bli otrevlig mot mig för det?

Skrev till Henne förut och frågade om vi är ovänner, men det behagade Hon inte svara på.

Så.. Ja, det kanske vi är då?

Nu är jag tillbaka där att Hon inte vill lämna mina tankar i fred. Hon snurrar runt så mycket där inne att jag blir alldeles yr..

Det känns förjävligt, men jag gör mitt bästa för att intala mig att allt kommer ordna sig. Att jag klarar mig bättre utan Henne. Att Hon inte betyder så mycket för mig (vilket verkligen inte stämmer, Hon betyder så himlans mycket mer än jag ens vill).

Får väl se om jag lyckas lura mig själv någon dag snart.

Satan.