Och där kom alla jobbiga känslor tillbaka..

Nu sitter jag återigen här och funderar på om det är dags att bryta på riktigt.

Det har gått en månad och känslorna har inte minskat överhuvudtaget, dom har bara växt sig ännu starkare.

Jag kommer aldrig komma över Henne och kunna gå vidare om vi fortsätter som hittills.

Men vad ska jag ta mig till när jag älskar Henne så mycket?

Ena stunden känns det som att jag kan nöja mig med att få vara nära Henne när det passar Henne.

Sen helt plötsligt sjunker jag till botten och är förtvivlad som aldrig förr.

Allt är nattsvart och jag vill inte fortsätta såhär. Jag vill inte fortsätta alls.

Vilket liv skulle det bli utan Henne liksom?

Jag kan faktiskt se oss tillsammans om fem år. Om tio år. Alltid.

Jag har aldrig kunnat föreställa mig själv tillsammans med någon så långt fram i tiden.

Det måste väl betyda någonting?

Jag tror på riktigt att Hon är den rätta.

Att Hon är Hon med stort H.

Ja, ni fattar.

När Hon säger att Hon alltid kommer älska mig måste Hon ju förstå att jag inte kan ge upp?

Jag kommer antagligen svansa efter Henne tills Hon bryter, även om jag vet att det bästa för mig vore att släppa taget.

Men hur skulle jag kunna ge upp den enda människan jag någonsin verkligen kunnat vara mig själv med, som känner mig bättre än någon annan, som vet saker om mig som jag inte pratar med andra om och som ändå älskar mig?

Hur ska jag kunna ge upp den människan som betyder mest av allt?

En kompis tror att det vore bra att göra Henne svartsjuk, dejta andra.

Men jag förstår inte på vilket sätt det skulle hjälpa mig?

Då riskerar jag ju bara att förstöra mellan oss, vår vänskap och allt.

Kompisen tycker jag ska bryta med Henne, att Hon har det väldigt bra som det är nu. Hon har mig när Hon vill, men behöver inte känna sig låst i ett förhållande.

Kompisen har väl rätt, det är ju så det är.

Men säg att jag nu skulle ställa Henne mot väggen och säga "det får bli allt eller inget", då är jag övertygad om att Hon kommer säga "inget".

Skulle jag klara det?

Jag kan ju inte komma krypandes efter att ha ställt ett ultimatum och säga att jag bara skojade. Att jag visst kan nöja mig med mittemellan.

Jag känner Henne såpass väl att jag vet att Hon inte är en dålig människa, ett svin. Jag vet att Hon inte bara leker med mig.

Jag vet hur dåligt Hon mår över att det är såhär, över att jag mår dåligt.

Hon är ju inte medvetet elak.

Det här är vad jag tänker på dagarna i ända. (Som om inte det redan var uppenbart..)

Jag har jordens beslutsångest över vad jag ska ta mig till.

Jag vill träffa Henne så mycket det går.

Och ja, jag har en baktanke med det..

Jag hoppas på att Hon ska inse att Hon faktiskt vill ha mig tillbaka, att Hon vill att vi ska vara tillsammans.

Detta eviga tjat på mig..

Idag känns det lite ljusare.

Kanske är för att jag känner mig lite nöjd med mig själv, eftersom jag har orkat upp jättetidigt och tränat tre dagar i sträck nu.

Visst, det låter inte särskilt jobbigt.

Men för att vara jag är det rätt bra ändå. Brukar inte gå upp före tolv annars och tränat har jag inte gjort på år och dar.

Nu är det ändring på det. Träning fem dagar i veckan fram till 090206.

Det känns lite konstigt idag också..

Skulle ha firat sju månader med Henne idag.

Men istället är det prick en månad sen vi gjorde slut. Inte kul.

Så det är lite förvånande att det ändå känns lite ljusare just nu.

Tokigt. Men bra, antar jag?

Saknar Henne otroligt mycket. Och Hennes närhet.

Tog ingen sömntablett igår och var så rastlös inatt att jag inte kunde somna förrän närmare kvart i tre.

Hon skickade sms vid kvart över tio igår kväll där Hon skrev att Hon hade fått sladd på bilen och snurrat ett helt varv.

Jag blev orolig och skrev att jag tyckte Hon skulle ta det lite lugnt när det är halkigt ute för att jag vill ha Henne levande.

Hörde inget mer från Henne förrän typ fyra timmar senare.

Då skrev Hon att Hon inte gjort det med flit och så undrade Hon hur det hade gått på intervjun. (Ett par kompisar intervjuade mig om min livskvalité eftersom jag är sjukskriven.)

Jag berättade att det hade gått bra. Att vi hade fått oss ett gott skratt iaf.

Vi kom fram till att jag inte har någon livskvalité, att jag mår väldigt dåligt över att jag tappar så mycket socialt när jag inte har några arbetskompisar och över min ekonomiska situation. Och eftersom min ekonomiska situation är som den är så tappar jag mycket umgänge med mina kompisar, då jag inte kan följa med och hitta på saker. Dom överdrev en hel massa. Jag mår faktiskt inte så dåligt över det där. Och min ekonomiska situation är inte jättedålig.

Ena kompisen hade en teori till varför jag inte är heterosexuell också.

Hon menade på att det är för att min livskvalité är så dålig och jag inte har ett särskilt stort socialt umgänge, så därför tycker jag om både tjejer och killar för att ha större chans att hitta någon.

(Det är verkligen ingen av oss som tror att det är så, men dom skrev ner det i intervjun ändå. Jag skulle vilja se reaktionen från deras klasskompisar när dom har redovisningen, dom kommer garanterat tro att jag är helt väck.)

Sen kom vi fram till att eftersom jag känner mig mer dragen till tjejer så är jag deprimerad över att jag inte kan få barn. Den naturliga vägen går ju inte och eftersom jag har så dåligt med pengar kommer jag inte kunna adoptera heller. Så därför funderar jag nu på att starta "ett fosterfamilj", som ena kompisen så fint uttryckte sig. Fosterhem var ordet hon sökte.

Och nej, jag har absolut inga planer på att göra det.

I stort sett hela intervjun var överdriven eller påhittad. Vi skrattade så vi fick ont i magen alla tre. Det var välbehövligt med lite skoj.

När jag berättade för Henne om teorin "dålig livskvalité = icke heterosexuell" skrev Hon att Hon hoppades att Hon aldrig skulle bli arbetslös för Hon ville absolut inte bli gay.

Hon är allt bra rolig ibland.

Jag kan inte föreställa mig någon som är mer gay än Henne.

Var till sjukgymnasten förut. Och det uppe på tre dagars träning resulterade i att jag är helt slut i kroppen nu. (Det var jag iofs innan behandlingen också, men den gjorde ju inte saken bättre direkt.)

Dåligt med sömn (och mycket träning och behandling) flera nätter nu betyder finfin huvudvärk.

Jag skulle helst bara vilja lägga mig och sova nu. Men då sover jag ju garanterat inte inatt, så jag får försöka hålla mig vaken några timmar till.

Måste med bussen kl 7 imorgon. Ucsh..

Nej, nu ska jag lägga bort datorn en stund och iaf vila ryggen lite.

I see sunset in your eyes.

Hann träffa Henne en liten sväng imorse efter att Hon slutat jobbet.

Hon körde mig till träningen. Hon var trött efter att ha jobbat 12 timmar så Hennes humör var inte på topp och jag var genomfrusen efter att ha stått ute i kylan och väntat på Henne i ca. 45 minuter så mitt humör var inte heller det bästa.

När jag gick från bilen kände jag att det bästa kanske hade varit om vi inte hade träffats något, om jag hade hoppat av bussen där jag skulle och knallat till gymmet på en gång. Då hade jag hunnit träna lite med två kompisar innan mitt pass skulle börja, nu hann jag inte det. Men jag fick iaf prata lite med kompisarna och titta på när dom slet innan det var dags för mig att börja.

Hon skickade ett sms och bad om ursäkt för att Hon varit så grinig.

Alltid något. Så efter det kändes det lite, lite bättre.

Men det var inte det lättaste att koncentrera sig på att slappna av på först den vanliga avslappningen och sen, efter stabiliseringen och cirkelträningen, på den mentala avslappningen.

Det enda jag kunde tänka på var Henne.

Som vanligt.

Rösten på skivan sa att man skulle tänka sig att man andades ut alla problem och tankar man inte behövde just då.

Jag såg framför mig hur jag blåste ut en Hon i Tumme-Lisa-storlek, hur Hon virvlade runt i luften och landade på min mage.

Nej, det var inte det lättaste att känna sig avslappnad då.

Sen skulle man föreställa sig en plats dit man kunde ta vägen för att slappna av och få lite egen tid. Man skulle inreda det precis som man ville ha det så att man kunde trivas och må bra.

Min plats innehöll en säng, en Hon och en jag. Hennes armar om mig.

Det är då jag känner mig trygg.

Med Hennes mage mot min rygg och Hennes varma andedräkt i min nacke.

Då mår jag bra.

Då är jag lycklig.

Även om det bara är för en stund.

Men om jag fick bestämma skulle det alltid vara så.

Hon och jag.

Jag känner mig som en stalker. En helt besatt stalker.

Jag får verkligen sätta mig på mina händer ibland för att inte skicka sms eller ringa till Henne.

Jag skulle vilja veta vad som rör sig i Hennes huvud. Vad Hon tycker och tänker.

Jag skulle vilja se världen genom Hennes ögon.

Då kanske jag skulle förstå lite bättre?

Jag skulle vilja se mig genom Hennes ögon.

Och jag önskar Hon kunde få se sig själv så som jag ser Henne.

Som världens vackraste och bästa person.

Så att Hon fick se att det inte finns någon bättre.

Jag borde försöka sova, men det finns en otrolig rastlöshet inom mig.

Den gör att inte ens sömntabletterna fungerar som dom ska.

Istället för att somna på 20 minuter, kan det ta närmare 2 ½ timme innan jag äntligen somnar.

Skulle så gärna vilja prata med Henne innan jag ska sova, bara få höra Hennes röst.

Men Hon är på lära inatt igen så Hon kan inte prata.

My heart beats fast right now.

När jag skrev sist hade jag mer eller mindre bestämt mig för att bryta med Henne.

Hörde inget från Henne på hela onsdagen och jag hörde inte heller av mig.

I torsdags när jag var inne på Lindex knackade det på skyltfönstret, fattade först ingenting men sen såg jag att det var Hon som stod utanför och vinkade. Jag svor för mig själv och gick ut för att hälsa på Henne.

Vi pratade lite allmänt, kändes lite konstigt först. Följde med Henne till Tre-butiken och sen gick vi i lite fler affärer. Följde med så Hon fick äta på McDonald's. När vi satt där frågade Hon om Hon fick följa med mig hem och sova lite, Hon hade inte sovit något på två dygn.

Jag skulle träffa en kompis vid sju och Hon skulle hälsa på sin farmor på sjukhuset vid samma tid så det passade bra.

Åkte hem och la oss. Hon slocknade nästan på en gång, med armarna runt mig. Jag tittade på tv medans Hon sov.

Det känns som att det verkligen är så det ska vara. Hon och jag.

Jag kan inte föreställa mig mig själv med någon annan än Henne. Finns ingen som är så bra. Som kan få mig att må så bra. Men samtidigt så dåligt.

Kan inte tänka mig att jag skulle kunna känna såhär för någon annan.

Finns inte en tanke på att träffa någon som inte är Hon. Jag vill inte ha någon annan.

Blev lite knas innan vi åkte tillbaka till stan så det kändes inte helt okej när vi sa hejdå.glömde min alkohol i Hennes bil så lite senare på kvällen skickade jag sms och frågade om vi kunde mötas upp på stan någon gång under fredagen innan Hon skulle börja jobba vid 18. Det kunde vi.

Så på fredagen tog jag bussen vid 14. Hon skulle höra av sig när Hon vaknat till liv. Hon ringde vid 15.30 och undrade om inte jag kunde komma dit. Hon var hos sin syster. Hon lät jättekonstig, typ som att Hon var ledsen, men det var för att Hon hade så himlans ont i magen.

Jag började gå mot systern så hämtade Hon upp mig efter en bit, mitt lokalsinne är inte det bästa.

Hon hade legat och vilat innan Hon åkte så Hon hade bara dragit på sig jackan över underkläderna, stoppat fötterna i ett par skor och lindat en filt om benen. Jag skrattade lite åt Henne.

När vi kom hem till systern gick Hon och la sig igen. Hon sa att Hon inte kunde sova själv så jag var tvungen att ligga bredvid Henne.

Hon hade så ont att Hon ringde jobbet och fick börja 19 istället och bara jobba till 23 istället för till 06.

Jag fick hålla om Henne och klappa Henne på magen ända tills vi skulle åka.

Hon släppte av mig hos en kompis för Hon ville träffa mig när hon hade rast vid 20. Men när klockan blivit 20.40 hade jag fortfarande inte hört något från Henne, blev orolig och försökte ringa Henne men Hennes batteri var slut. Hon ringde mig strax innan 22 och ville jag skulle åka med Henne sista timmen så det gjorde jag. Det var trevligt.

När vi satt i bilen insåg jag att jag är så himlans kär i Henne så det är inte sant. Hon är den finaste som finns!

När Hon jobbat klart åkte vi och käkade och sen hem till min kompis. Kompisen jobbade så vi gick för att säga hej en snabbis, men hon hade så fullt upp att hon inte såg oss. Så vi gick hem till kompisen igen och slängde oss på soffan. Kikade lite på tv och så tills kompisen kom hem vid 3.

Hon och jag sov kvar där.

Jag var lika övertygad denna gången om att det är så det ska vara.

På lördagen åkte jag hem ganska tidigt för att göra mmig iordning. En kompis fyllde 18 så vi skulle på krogen.

Trodde Hon skulle jobba så jag blev väldigt förvånad när Hon ringde och sa att Hon var ledig och skulle ut med en kompis. Hon hade dåligt batteri så Hon var tvungen lägga på ganska snabbt.

När vi satt på Score lite senare på kvällen skrev jag till Henne och frågade vart Hon var, vart Hon skulle sova och om vi hann ses innan Hon skulle sova. Hon svarade att dom var på Nöjesfabriken, att Hon skulle sova där Hennes kompis sov och att vi fick se senare om vi hann ses. Jag kände mig ganska dissad och hörde inte av mig mer.

När jag stod och beställde mat på Burger King var det någon som pickade mig på axeln. Vände mig om och där stod Hon och log mot mig. Hon och kompisen var stressade för dom skulle med en buss, men vi kom fram till att dom skulle följa med och sova hos min kompis.

Mötte upp min kompis och hennes dejt och skulle gå hem till henne tillsammans. Men av någon anledning blev det fel och hon sa att dom skulle sova hos dejten istället sen gick dom.

Kände mig jättedum så jag tänkte ta nattbussen hem istället. Hon ringde till min kompis och pratade med Henne. Då sa min kompis att hon inte var sur och att vi kunde sova där. Vi gick till min hållplats så att jag inte skulle missa bussen ifall jag skulle med den.

När vi stod där och dividerade om hur vi skulle göra kom Hennes kompis på att hon hellre ville ta en taxi hem, men att vi gärna fick åka med dit. Det ville jag inte. Innan vi hunnit bestämma hur vi skulle göra kom min buss, det blev jättejobbigt för det gick inte att få ur Henne vad Hon ville och jag kunde inte bestämma mig. Det resulterade i att Hon sa att jag skulle skynda mig och springa, Hon var inte allvarlig men det blev så jobbigt att jag blev massa ledsen. Hennes kompis sa att Hon skulle ta en taxi och så gick hon. Kvar stod Hon och jag. Hon kramade mig och ville att jag skulle sluta vara ledsen. Efter många om och men gick vi hem till min kompis iaf. Hon var inte sur, vi satt och pratade lite innan det var dags att sova.

Söndagen blev det käk och en hel del slappande innan jag skulle med bussen kl.17 Hennes buss gick inte förrän 17.50 så Hon stannade kvar hos min kompis så länge. Jag tycker det är jobbigt att lämna Henne där, så jag var ganska nere när jag gick.

Fick sms av Henne ganska sent igår kväll där Hon frågade om jag mådde bra. Jag svarade att jag inte gjorde det och undrade om Hon gjorde det. Hon svarade nej, och undrade om Hon är dum mot mig. Att det känns som det.

Jag tycker inte Hon är dum mot mig, jag vill ju ha Henne. Hon sa att Hon kände sig som idiot nummer ett för att vi myser och så när vi ses.

Jag sa att jag vill. Hon menade på att vi ju inte är tillsammans. Och så sa Hon förlåt, att Hon inte vill såra mig men ju gör det.

Jag svarade att Hon inte behöver säga förlåt. Att jag på ett sätt får skylla mig själv eftersom jag vet att Hon inte vill vara tillsammans med mig, men ändå vill jag inget hellre än att bara få vara nära. Att jag inte varit så "pigg" på länge som jag varit efter att vi setts dom här dagarna.

Hon svarade okej. Och att min närhet betyder mycket. Att Hon har svårt att sova, men när Hon lägger sig bredvid mig så tvärslocknar Hon.

Sen skrev vi godnatt. Men jag kunde inte sova så efter en stund skrev vi lite till. Jag undrade om Hon tycker jag är dum mot Henne, men det tycker Hon inte.

Hon undrade varför jag inte kunde sova eftersom jag hade tagit sömntablett. Och jag svarade att det kanske var för mycket att tänka på.

Hon undrade om det var Henne jag menade. Och jag svarade att det var det, bland annat.

Hann somna innan jag fick svar. Hon skrev iaf att Hon hatar att få mig må dåligt. Svarade imorse att det typ bara är Hon som kan få mig att må bra.

Till svar fick jag att det känns förjävligt att ge mig falska förhoppningar, samtidigt som Hon känner sig beroende av min närhet.

Jag skrev att jag kommer hoppas ända tills jag får ett riktigt nej av Henne. Att jag inte mår bra av att inte få träffa Henne och om det är så Hon känner kan vi väl träffas iaf.

Hon skrev att det var klart att vi kan. Men att det känns som att Hon bara kommer såra mig gång på gång.

Jag svarade att jag inte tror Hon kommer det. Men att Hon den dagen Hon kommer på att Hon inte vill träffa mig längre, när Hon kommer på att det inte finns några känslor, ska säga det till mig.

Sen kom vi fram till att Hon skulle hämta mig när jag hade tränat klart och ta en tur på stan.

Sagt och gjort. knallade i lite affärer och så var jag med och höll Henne sällskap när Hon solade. Sen sa vi hejdå och jag knallade iväg och pratade lite med en kompis som jobbade innan jag åkte med bussen hem.

Trillade i säng på en gång jag kom innanför dörren och blev liggandes till klockan var över halv åtta ikväll.

Hon jobbar nu, har inte hörts så mkt. Hade velat prata med Henne innan jag sover men Hon är på lära och blir själv först efter tolv.. Jag borde egentligen sova för längesen eftersom klockan ringer vid halv sex imorgon.. Usch.

Jag förstår att mina redogörelser för mina och Hennes samtal och sms inte är särskilt intressanta och inget man vill läsa. Men jag skriver för min egen skull. Och för att mina kära kompisar ska slippa lyssna på mig.

Mot drömmarnas land.