Ikväll kände jag mig en smula duktig.

Jag lagade mat, bara sådär.

Jag är inte en sån person som lagar mat om det bara är jag som ska äta annars. (Är det någon mer än jag som ska äta brukar det väl kanske inte vara jag som lagar maten då heller iofs.)

Det blev iaf gott. Makaroner och pastasås, eller kanske röra, gjord av krossade tomater, champinjoner, purjolök, färska tomater, romanabönor, majs och makrillfilé i tomatsås.

Ja, ibland kan jag.

Inatt drömde jag att jag var på stan med några kompisar, vi skulle med ena kompisen till stallet. Vi träffade på två tjejer, den ena hade tandställning som mer påminde om en bettskena. Hon kan inte ha haft mer än tre tänder, när hon plockade ut tandställningen var det plats för två tänder uppe och en tand nere. Det såg inte klokt ut. Då kom stall-kompisen på att hon skulle till tandläkaren så vi fick följa med dit.

Väl där såg jag min pappa, han var där för behandling, men inte för tänderna utan för händerna. Jag var inte beredd på att träffa pappa där så jag blev helt knäckt och oj, så jag grät.

Mina kompisar gick ifrån mig så jag stannade där med pappa.

Mamma ringde från Teneriffa idag, hon kommer hem ett par dagar tidigare än väntat för det fanns ingen plats i flygplanet den planerade hemresedagen.

Imorgon måste jag gå till vårdcentralen och hämta en receptförnyelseblankett. Skulle ha gjort det idag egentligen, men orkade bara inte.

Och så måste jag skicka papperen som kommit från försäkringskassan till min advokat, så hon kan skicka papperen vidare till försäkringsbolaget.

Sen kanske, med betoning på kanske, mitt ärende kan komma upp i trafikskadenämnden.

Det är nästan pinsamt hur fort allt går, om en vecka är det ju trots allt bara sju år sen vi krockade.

Sen finns det en hel massa andra saker jag 'borde' göra, men jag vet inte vart jag ska hitta ork till det.

Sjukt sliten och orkeslös sista tiden.

Men jag antar att det vänder.

Alla vill väl ha lite närhet ibland?

Igår morse precis när jag skulle sätta igång filmen ringde katt-kompisen, klockan var tjugo i sju då.

Hon var skapligt jättefull och var påväg hem från den där killen som gick förbi bilen när vi skulle släppa av henne.

Hon var helt övertygad om att jag hade varit med henne och en till kompis på Nöjes tidigare på kvällen, så hon frågade om någon person dom hade träffat där. Jag talade om för henne att jag hade varit på Harry's så att jag inte hade någon aning om vem hon menade.

Hon höll fast vid att jag inte alls hade varit på Harry's utan varit med dom. Jag skrattade så jag nästan dog, och sa återigen att jag varit på Harry's.

"Men du var med oss på krogen en liten stund iaf", sa hon.

Jag sa för sjuttiotredje gången att jag inte varit det.

"Vi tycker inte om att du går till Harry's", sa hon då, "så vi lurade ju iväg dig därifrån".

Oj så jag skrattade.

"Nej, det gjorde ni inte. Jag var där hela kvällen." Fick jag fram mellan skrattattackerna.

"Jaha, men du hade inte kul iaf", sa hon bestämt.

Det var ungefär vad hennes redogörelse för det där samtalet i bilen som vi alla skrattade så åt och inte förstod något av gick ut på.

Hon är att för rolig, min vän.

Ikväll skrev jag med kompisen hon var på Nöjes med på msn, hon och katt-kompisen slappade i soffan. Katt-kompisen hade visst inte särskilt mycket minne av samtalet i bilen eller telefonsamtalet i morse.

Jag lyckades inte somna förrän efter nio igår morse. Så himlans tröttsamt att inte kunna sova på nätterna.

"Jovisst", tänker ni nu, "om du inte låg och sov hela dagarna kanske du skulle somna på kvällarna".

Men det funkar inte riktigt så med min sömn. Jag har haft sömnproblem, mer eller mindre, i snart sju år. Det brukar gå i perioder. Ett tag sov jag knappt mer än varannan natt och ett tag somnade jag mellan fem och sju på kvällen och sov till mellan två och fyra på morgonen. (Har nog aldrig varit så pigg som jag var den perioden.)

Nu är det en sån där period där det inte spelar någon roll hur tidigt jag går upp på morgonen, jag somnar ändå inte i tid på kvällen. Och om jag nu mot förmodan skulle somna på kvällen sover jag aldrig mer än max två timmar sen är jag vaken hela natten iaf och somnar först på förmiddagen igen.

"Jaha, men om du inte gick och la dig på förmiddagen då utan höll dig vaken tills på kvällen istället. Då kanske du skulle sova mer än bara ett par timmar.."

Ja kanske det. Men min kropp orkar inte det, jag får liksom passa på att sova när jag kan. Om jag blir utan sömn för länge får jag så väldigt ont, mer ont än vanligt. Inte kul.

 "Men insomningstabletter då?"

Nej, dom biter inte. Jag har en sort där man ska somna på 15-30min, det tar flera timmar innan jag somnar ändå.

"Och sömntabletter?"

Jovisst, då somnar jag. Och sover. Och sover. Och sover. Då blir det i stort sett omöjligt att få väck på mig på morgonen sen. Då kan jag sova i ett dygn, och ändå vara hur trött som helst.

Då väljer jag nog faktiskt att inte sova så mycket men ändå känna mig någorlunda vaken i huvudet framför att få sova men inte orka vara vaken ordentligt iaf.

Okej, nog pratat om mina sömnproblem.

"Tack för sååå intressant är det faktiskt inte."

När jag väl hade somnat igår drömde jag att jag hade en kinesisk nakenhund, men den var inte större än en chihuahua-valp. Hihi den var jättesöt.

Sen drömde jag att bror försökte göra akrobatiska konster på ett fönster som var öppet. Han hängde lite "knäveck" och sånt där. Inte smart när man är på andra eller tredje våningen (iofs är det väl aldrig smart att akrobatisera sig på fönster).

Som man säkert kan räkna ut trillade han av fönstret och blev hängandes i en hängränna. (Hur det nu gick till, hängrännor brukar väl hänga utmed kanten på taket? Och fönster sitter väl normalt sett nedanför taket, på husväggen?)

Han trillade iaf inte i backen och slog ihjäl sig, och det är det viktiga.

Nej, dags för en film och sen sömn och kanske lite fler konstiga drömmar.

Jag har funderat på det där med att snubbla och slå huvudet i en sten, då kanske jag får en släng av minnesförlust så att Tjej kan lämna mig ifred?

Kanske dags att testa?

Where do we go?