Jag tycker så mycket inte om att sätta mig på en iskall toalettring av porslin.

Det är vid sådana tillfällen jag önskade att jag var kille.

Glass it is.

Nu har jag äntligen satt mig tillrätta i soffan, ska vila lite.

Pappa är här, vi håller på att laga mat - kasslergratäng. Han visade hur man gjorde, så nu kan jag göra det själv nästa gång. (Otroligt avancerat, måste jag säga.)

Snart kommer även bror och brors tjej, dom ska äta med oss. Trevligt.

Blev otroligt sliten efter sjukgymnasten. Den nya vikarien var där idag, hon var inte blyg på att ta i när hon masserade. Nästan så att det är varning för blåmärken. Var väldigt spänd från skulderbladen, upp på axlarna och i nacken, så det behövdes nog att dom tog i. Hoppas bara jag inte har alldeles för ont i morgon och i helgen.

Är ju meningen att jag ska på flytta-ihop-/födelsedagsfest på lördag. Vill inte missa den, mer eller mindre hela flatmaffian kommer vara där.

Jag vet att jag nog egentligen borde vara hemma och ta det lugnt bara, har blivit en massa härj varenda helg senaste månaden (minst). Börjar bli ganska sliten, kroppen hinner inte riktigt återhämta sig mellan varven.

Men jaa, jag vill också ha kul ju.

Nu ska jag göra annat, återkommer med säkerhet senare.

Close my eyes and count to ten.

Jag skrev till Tjej på msn inatt och hon svarade faktiskt.

Även om det inte är intressant för andra, kommer här våran konversation:

Tjej: hej

Jag: är du fortfarande arg, eller inte glad, på mig?

Tjej: varför undrar du?

Jag: men det är väl inte så konstigt om jag vill veta det?

Tjej: tycker bara det va ett dåligt beteende..men kanske har fel?!..

Jag: det beror ju på vad du syftar på?

Tjej: när ni stog och pratade så bara ber ni en att gå..kanske ville växla några ord...sen svarade du inte i telefon..bara trycker bort en..varför? hade jag gjort dej nå ont?

Jag: okej, det var kanske inte så snällt att trycka bort dig. men jag hade inte hört vad du sa när jag var där inne iaf. nej, du hade inte gjort mig nåt ont. inte då, men nog fan har du gjort mig ont innan?

Tjej: ja men du va ju trevlig innan jag presentera dej för hennes syrra..sen gick det inte att säga flaska till varken dej eller hångel-kompisen..

Jag: jo det har du rätt i. jaa jag kan inte förklara det på annat sätt än att vi ville prata ifred då

Tjej: jag hade inte neka er till det..men litte måtta på beteende finns det väl

Jag: jo det gör det väl

Tjej: jo tror det..kanske ska göra samma sak...först va jätteglad att se dej..sen butta iväg dej .. blir det bra?

Jag: du gör precis som du vill. men om du försöker se det hela ur min synvinkel så är kanske mitt beteende i lördags ganska lindrigt mot hur du betett dig mot mig? eller har jag fel?

Tjej: så du menar att du helt plötsligt när du träffade hångel-kompisen betedde dej så för att jag vart elak mot dej?

Jag: det har inget med hångel-kompisen att göra

Jag: jag tror inte riktigt du förstår hur jobbigt allt det här är

Tjej: jag gör nog inte det..förlåt

Jag: varför säger du förlåt?

Tjej: för det är ju jobbigt för dej

Jag: jag är inte ute efter att du ska säga förlåt, jag vill inte att du ska säga det..

Tjej: okej förlåt att jag sa förlåt

Jag: =P

Tjej: =)

Tjej: men du hade kul hos hångel-kompisen eller?

Jag: det hade jag

Tjej: ok bra det då

Jag: japp

Jag: jaadu, jag vet inte om jag ska säga förlåt för i lördags eller om jag ska låta bli.. jag har rätt dåligt samvete för att jag gjorde som jag gjorde men jag vet inte om det blir bättre av att säga förlåt. och jag kan nog inte säga det förrän jag är säker på att jag menar det..

Tjej: okej jag ber dej inte att säga det..bara undrade varför du gjorde så

Jag: nej jag vet att du inte ber mig säga det, det tappar liksom lite betydelse om man måste be om det..

Jag: jag ville bara förklara varför jag inte sagt det

Tjej: okej..

Tjej: ska åka och hämta hångel-kompisen nu så hörs säkert senare

Jag: okej. du får hälsa till henne

Tjej: ska jag göra

Tjej verkar vara en så person som säger förlåt åt höger och vänster, sen om hon menar det är en annan sak. Jag är mer sån att jag inte kan be om förlåtelse om jag inte anser att jag har gjort något fel, eller menar det.

Jag har ruskigt dåligt samvete från och till över mitt beteende i lördags. Jag vill gärna tro att jag egentligen inte är elak, utan ganska snäll.

Jag skulle inte vilja få den behandlingen av någon som Tjej fick av mig och hångel-kompisen, vilket ändå talar för att jag tycker att jag gjorde fel.

Samtidigt kan jag inte riktigt bestämma mig. Hon behandlade inte mig särskilt snällt. Men det är ju inte någon ursäkt för att vara elak mot henne.

Åh jag blir galen av alla dessa funderingar.

Det finns så mycket jag skulle vilja säga till den människan. Det finns så mycket jag vill få henne att förstå.

Jag vill att hon ska förstå hur illa hon gjorde mig. Hur mycket jag tyckte om henne, hur mycket jag fortfarande tycker om henne.

Det är så mycket jag själv vill förstå. Varför jag ens tycker om henne och lägger så mycket energi på henne när hon uppenbarligen inte är värd det. Vad jag gjorde för fel. Vad jag kunde ha gjort annorlunda.

Det är otroligt jobbigt att inte kunna få henne ur tankarna. Att inte kunna släppa henne, glömma och gå vidare.

Jag tror att det kanske var dumt att skriva till henne inatt. Det hade givit mig en viss tillfredsställelse om det hade varit hon som skrivit först.

Nu har jag spenderat hela natten efter vårat givande (ha!) samtal med att växla mellan att vara ledsen, arg, uppgiven, förtvivlad, förvirrad och irriterad.

Jag förstår inte varför hon ska vara så svår att komma över?

Det gick väldigt lätt att komma över tjejen jag dejtade i slutet av sommaren, och killen jag var tillsammans med en mycket kort period i höstas. Båda två dissade mig för sina ex. Jag kanske inte tyckte om dom på riktigt?

Det kanske är svårare med Tjej för att jag känner att det är mitt fel att det blev såhär?

Om inte jag hade tagit det så hårt att pappa blev sjuk igen, om jag inte varit så ledsen över det, kanske jag inte hade varit så svår att prata med? Då kanske hon hade fortsatt tycka om mig och velat vara med mig?

Tjejen jag var tillsammans med sommaren -06 tog det jättelång tid att komma över, ibland känns det som att jag fortfarande inte kommit över henne helt. Henne tyckte jag verkligen så otroligt mycket om.

Ska det ta lika lång tid med Tjej?

Då skjuter jag mig. (Nej, det gör jag inte. Men jag kan väl få låta lite dramatisk..)

Ibland blir jag en smula trött på mig själv och mitt liv. (När jag säger att jag blir trött på mitt liv spelar naturligtvis andra saker än "olycklig" kärlek in. Hade det inte varit för det andra kanske det inte hade varit så jobbigt, det där med kärleken. Nu blir det lite som tårta på tårta. Sten på sten. Ja, ni förstår.)

Om jag skulle försöka sova en timme eller två. Ska till sjukgymnasten kl 14, och det kanske vore trevligt att vara där i tid för en gångs skull. Har trots allt en kvarts promenad istället för fyra minuter dit.

Jag är söndersliten och grå

Det lustiga är att hur många gånger jag än har önskat något vid dessa klockslag så har inget slagit in (otroligt nog).

Ändå blir jag lika barnsligt förväntansfull varje gång klockan närmar sig 00:00, 11:11 eller 22:22.

Jag kniper ihop ögonen, kniper med tårna, håller tummarna och önskar för allt vad jag är värd.

Säger aldrig mina önsknigar högt (för då trillar tänderna ut) och ändå blir det aldrig som jag önskar.

Mitt lite mer mogna jag (som om jag har något moget "jag") vet att mina önskningar aldrig kommer slå in bara för att jag vissa klockslag önskar som aldrig förr.

Men barnet i mig vill så gärna tro.

I det här fallet är jag villig att göra mitt inte barn till viljes, jag kommer inte ge upp tron på dom magiska klockslagen.

Alla förtjänar vi lite magi i vardagen.

"Hokus Pokus, hela världen är din".

(Nej, jag har inte önskat mig hela världen.)

Än en gång sitter jag och tittar på klockan och väntar på det magiska klockslaget för att få önska mig något.