Jaha då var första dygnet avklarat i mammas lägenhet.

Katten har varit helt galet sällskapssjuk, har nog aldrig hört henne jama så mycket under dom tretton åren vi har haft henne som hon gjort det här dygnet.

Igår kväll fick jag sällskap av den där killen. Vi kollade på "The Guardian", gillar den filmen skarpt.

Sen gick vi och la oss, han sov här. Vi pussades lite, men inget mer.

Jag är verkligen inte ett dugg intresserad och jag blev nog lite lättad när han var tvungen att gå härifrån så hastigt imorse för att han skulle iväg och jobba. Han har skickat flera sms idag och jag vill ju inte vara otrevlig så jag har svarat. På hans sms verkar det som att han vill ses igen, men jag är inte så säker på att jag vill det. Jag vet att han är lite av, eller snarare mycket, en player. Han har inte dragit sig för att vara otrogen mot flickvänner. Och eftersom jag vet det och inte känner mig intresserad överhuvudtaget finns det ingen anledning att träffas igen. Vi har inte varit kompisar innan så då behöver vi inte vara det nu heller.

Den där jävla Tjej vill inte försvinna ur huvudet på mig. Jag blir galen (mer galen än vanligt).

Och hon vill fortfarande inte prata med mig efter helgens händelser. Jag förstår inte varför hon inte vill det, om man tänker efter (man behöver nästan inte ens göra det) så betedde jag mig inte särskilt illa. Jag bara bad henne gå för att jag ville prata ifred med hennes kompis, hångel-kompisen.

Hångel-kompisen tycker inte heller Tjej har någon anledning att vara sur på mig. Utan om det är någon som borde vara sur så är det jag.

Åh ibland hade livet varit mycket lättare om man kunde spola tillbaka tiden och välja vilka man vill träffa. Man skulle såklart veta hur relationerna skulle bli och vad som händer runt omkring och hur människan är när man väljer då.

"Hej, jag lever i en fantasivärld där sådant är möjligt".