Jag är glad över att jag har den spärren som fick mig att gå därifrån igår, innan jag gjorde något riktigt dumt.

Det här inlägget blev jättelångt och innehåller bara en massa redogörelser för vad som hände och vad som blev sagt mellan mig och Tjej igår. Jag råder dig att inte läsa, det är inte kul what so ever.

Ja kvällen igår blev ännu mer misslyckad än fredagen.

Vi var sex tjejer som förfestade, det var riktigt trevligt bortsett från att ena tjejen är otroligt självupptagen. Det är så illa att tjejen absolut inte har något alls att säga om hon inte får prata om sig själv.

Maten var iaf god och dom andra var trevliga.

Vi delade på oss så hälften gick till BMB och vi andra till Nöjesfabriken. Självklart skulle Fröken Självupptagen till Nöjes för hennes span var där.

Jag var väldigt sugen på Harry's, men tänkte följa med till Nöjes en sväng iaf för att inte lämna sista kompisen ensam.

Väl på Nöjes hittade Fröken Självupptagen det där spanet i baren, så jag och sista kompisen tog ett varv och dansade. På stora dansgolvet träffade jag den där tjejen som nyss fått barn, som jag inte träffat sen i början av sommaren. Vi dansade lite med henne. Efter en stund skulle sista kompisen leta upp Fröken Självupptagen så jag stannade med Mamman.

Efter ytterligare en stund hade jag fått ett sms från sista kompisen som ville att jag skulle ringa. Jag ringde och hon bad mig komma till sofforna vid utgången. När jag och Mamman kom dit satt Fröken Självupptagen i knät på spanet och såg helt nollställd ut. Sista kompisen var skapligt arg och skällde ut Fröken Självupptagen efter noter. Hon förtjänade det.

När hon skällt klart gick vi till Harry's.

På Harry's hittade jag Hångel-kompisen som blev glad över att jag kom dit.

Det var bäddat för trubbel då Tjej, Tjej's ex och Tjej's nya ragg var där, och självklart för att jag och Hångel-kompisen var där också.

Tjej kom fram till mig och Hångel-kompisen, först tittade jag bara på henne utan att säga något alls. Efter en stund frågade jag om hon hade tid att prata sen, eller om det inte gick.

Jodå, hon har väl alltid tid att prata, tyckte hon.

Jag påpekade att hon inte hade haft det igår. Då sa hon att hon bara hade gjort som jag gjorde då för ett tag sen.

Jag sa att hon ju hade sagt att hon inte ger igen så.

"Men nu gjorde jag visst det ändå, hoppas det kändes bra!" Var svaret jag fick.

Jo självklart kändes det bra, helt fantastiskt bra.

Hon frågade vad jag gjorde där, varför jag hade gått till Harry's när jag skulle på Nöjes. Jag frågade om jag kunde få vara där.

Hon fortsatte fråga varför jag gått dit, om det var för att Hångel-kompisen var där.

Jag sa att jag var där med sista kompisen, att hon var och dansade och att vi kunde gå dit så hon fick se att jag inte ljög.

Hon sa att hon trodde mig.

Jag tittade på henne och gick därifrån. Till Hångel-kompisen.

Efter ett tag kom Tjej efter och ställde sig vid vårat bord. Först ignorerade jag henne, hennes ex kom och skällde på henne för att hon stod med mig.

Sen började Tjej prata med mig. Hon sa förlåt gång på gång för att hon hade gjort som hon gjorde i fredags. Jag sa till henne att sluta säga förlåt för att det inte betyder något när hon säger det. Att det känns som att hon tror hon kan göra precis vad hon vill bara hon säger förlåt efteråt. Att hon har alldeles för lätt för att säga det. Då stramade hon upp sig, såg allvarlig ut, tog min hand och sa förlåt en gång till. Jag ryckte åt mig handen och sa till henne att sluta, för att det inte hjälper.

"Jo, om jag säger det på ett fint sätt". Fin person, den där Tjej.

Det var iaf ganska okej mellan oss, vi kunde prata utan att bita huvudet av varandra resten av kvällen där inne.

När vi satt vid bordet och pratade sa hon något och jag skrattade lite halvhjärtat. Hon märkte det och bad mig skratta från hjärtat.

Jag förklarade att jag inte kunde det.

Hon tittade på mig och log sådär som hon brukade och tyckte jag kunde göra det en gång iaf.

Det högg till i mig och jag försökte än en gång förklara för henne att jag inte kan skratta från hjärtat när jag inte menar det.

När vi kom ut bad jag Hångel-kompisen och Tjej att följa mig till Sibylla där sista kompisen väntade på mig. Påväg dit började dom två att tjafsa om vem som ringde sitt ex mest på fyllan. Tjej vann med hästlängder då Hångel-kompisen aldrig ringer till sitt ex.

Vi försökte förklara för Tjej att Hångel-kompisen aldrig ringer till sitt ex för att hon inte är kär i henne, men att Tjej ringer till sitt ex jämt för att hon är kär.

Tjej menade på att hon inte alls är kär i sitt ex så därför kan hon prata med henne om allt. "Jag kan berätta för henne att jag har haft sex med er."

"Jahaa lilla vännen, där kom det", sa jag (en smula nedlåtande kanske) och strök henne över kinden "du har haft sex med Hångel-kompisen. Men vad bra, då vet jag." Jag vände på klacken och gick därifrån.

Dom ropade efter mig att jag skulle sluta och komma tillbaka, när jag fortsatte gå gick dom efter och ropade att jag skulle stanna. Jag bara gick.

Nej, jag tror inte dom har haft sex. Jag blev bara så fruktinnerligt trött på Tjej och att hon inte kan tänka sig för innan hon pratar. Löjligt av mig kanske, men jag var inte ens arg. Bara lite uppgiven och kände att jag ville därifrån.

Vid Sibylla fanns inte sista kompisen, hon hade gått hem så jag skulle gå dit istället. Tänkte köpa med en baguette på vägen. Mellan Sibylla och baguettbutiken mötte jag Tjej och Hångel-kompisen.

Tjej började genast förklara sig, Hångel-kompisen också. Dom sa båda två att dom visst inte alls haft sex.

Jag ignorerade Tjej och vände mig till Hångel-kompisen och sa att jag inte trodde att dom hade det. Att jag tror på vad hon säger men att jag inte tror Tjej. (Jo, jag sa emot mig själv.) Detta tyckte ju Tjej inte var smart av mig så hon hånade mig lite.

Jag förklarade att jag litar på Hångel-kompisen, men att man inte kan tro på ett ord som Tjej säger. För så fort hon öppnar munnen kommer det bara ut en massa skit - allt hon säger är skitprat.

Hon blev stött och sa att hon ju hade varit ärlig mot mig och berättat allt.

Jag tittade på henne och med ett förundrat leende sa jag: "Du förstår verkligen inte varför jag inte kan lita på dig va?" "Nää", svarade hon.

Jag försökte förklara och höll med om att hon hade varit ärlig. Men att det tagit veckor innan sanningen kommit fram, att man får dra den ur henne.

Därför kan jag inte lita på vad hon säger nu, men om två-tre veckor kanske det hon verkligen menar och tycker kommer fram.

Som svar sa hon: "Men åk hem du istället!"

Då blev jag så där ruskigt arg så jag buttade henne i ansiktet med underarmen. Jag buttade inte det minsta hårt, skulle nog mer kalla det att skjuva (hur stavas det?) resultatet blev att hon vände bort ansiktet, men annars rörde hon sig inte, det var alltså väldigt löst. (Jo det var fel iaf, man ska inte göra så.)

Efter att jag "buttat" henne vände jag och gick därifrån.

Det var en massa folk på trottoaren så jag fick gå slalom.

Plötsligt får jag en hård knuff i ryggen, jag höll på att trilla på näsan.

Jag hör Hångel-kompisen skrika att Tjej ska ge sig och när jag vänder mig om ser jag hur hon drar med sig Tjej därifrån.

Jag såg verkligen rött, så jag efter.

Tog tag med handen om hakan på Tjej, vände bort ansiktet så att jag kunde säga det jag hade att säga rakt i örat på henne.

Jag sa: "Du ditt jävla lilla äckel.. Du är inte värd ett skit! Du är mindre värd än tuggummit jag hade under skon igår. Du är fan inte ens värd backen du går på!"

(Jo, än en gång vet jag att det var otroligt onödigt och omoget gjort. Men jag tänkte nog som så att det var bättre att jag sa så än att jag välte henne och hoppade på henne.)

Hångel-kompisen slet tag i min arm och i Tjej's arm och skrek att vi skulle ge oss båda två.

Jag stirrade helt ursinnig på Tjej och det enda hon sa var "Åk hem."

Hon förväntade sig säkert att det skulle få samma effekt denna gången, fast lite mer, att jag skulle hoppa på henne eller något.

Men jag vände återigen på klacken och stegade därifrån.

Jag var så arg att jag skakade. Skyndade mig in i baguettebutiken och köpte mig en smörgås.

När jag kom ut spanade jag åt båda hållen för att se om jag såg dom, det gjorde jag inte. Så jag gick mot torget för att gå hem till sista kompisen.

På torget såg jag Tjej och Hångel-kompisen, jag ropade på Hångel-kompisen. Dom stannade och jag gick fram till henne, kramade henne och sa att jag inte var arg på henne och att jag skulle ringa henne när jag hade kommit hem idag och fått i laddaren i mobilen.

Sen vände jag och gick. Hångel-kompisen ropade att jag skulle vänta så jag sa att hon fick komma till mig. Tjej började också gå mot mig. Jag sa att hon skulle stanna, att jag inte ville ha henne i närheten.

Men hon följde med iaf. Jag hade lugnat ner mig en smula men hade fortfarande jordens hjärtklappning. Tjej var också lugn.

Vi pratade lite och jag försökte förklara hur allt kändes från början.

Tjej avbröt mig flera gånger så jag sa till henne att vara tyst och lyssna.

Hon sa förlåt för tretusensjuhundratjugotredje gången den kvällen för att hon betett sig illa. Jag sa att hon kunde stoppa upp det där 'förlåtet' någonstans för att det inte betyder ett dugg.

Tjej's ex ringde mitt uppe i allt och självklart svarade hon. Då sa jag att endera så fortsatte hon att prata med sitt ex och så fick det vara bra, då behövde vi inte prata mer. Mer hann jag inte säga innan hon sa till exet att dom skulle höras en annan gång och exet la på.

Så värst mycket mer blev inte sagt för Tjej var alldeles jättefull och tyckte vi skulle prata när vi är nyktra istället. (Normalt sett en mycket bra idé, men Tjej pratar inte med mig när hon är nykter, det törs hon inte. Det blir bara "hur är det, vad gör du, bilen går bra" och inget mer.)

Jag tyckte vi skulle fortsätta prata nu. Då sa hon att vi ju redan hade pratat om det och att hon redan hade dåligt samvete.

"Jo för det är verkligen det jag är ute efter - att ge dig dåligt samvete.." svarade jag.

Det är det sista jag vill, att ge henne dåligt samvete. (Visst, det gör mig inget om hon har lite dåligt samvete över hur hon betett sig. Men det är inte något jag strävar efter att ge henne.)

Det enda jag vill är att få säga vad jag har på hjärtat och försöka få henne att förstå hur jag känner. Jag kommer nog aldrig lyckas, och det spelar väl ingen roll hur jag känner heller. Det blir väl knappast bättre mellan oss för att jag säger det. Men det kanske skulle kännas lättare för mig att glömma henne och gå vidare då.

Jag förstår verkligen inte hur jag kan tycka om människan så mycket.

Jag går trasig.