Jag skrev till Tjej på msn inatt och hon svarade faktiskt.

Även om det inte är intressant för andra, kommer här våran konversation:

Tjej: hej

Jag: är du fortfarande arg, eller inte glad, på mig?

Tjej: varför undrar du?

Jag: men det är väl inte så konstigt om jag vill veta det?

Tjej: tycker bara det va ett dåligt beteende..men kanske har fel?!..

Jag: det beror ju på vad du syftar på?

Tjej: när ni stog och pratade så bara ber ni en att gå..kanske ville växla några ord...sen svarade du inte i telefon..bara trycker bort en..varför? hade jag gjort dej nå ont?

Jag: okej, det var kanske inte så snällt att trycka bort dig. men jag hade inte hört vad du sa när jag var där inne iaf. nej, du hade inte gjort mig nåt ont. inte då, men nog fan har du gjort mig ont innan?

Tjej: ja men du va ju trevlig innan jag presentera dej för hennes syrra..sen gick det inte att säga flaska till varken dej eller hångel-kompisen..

Jag: jo det har du rätt i. jaa jag kan inte förklara det på annat sätt än att vi ville prata ifred då

Tjej: jag hade inte neka er till det..men litte måtta på beteende finns det väl

Jag: jo det gör det väl

Tjej: jo tror det..kanske ska göra samma sak...först va jätteglad att se dej..sen butta iväg dej .. blir det bra?

Jag: du gör precis som du vill. men om du försöker se det hela ur min synvinkel så är kanske mitt beteende i lördags ganska lindrigt mot hur du betett dig mot mig? eller har jag fel?

Tjej: så du menar att du helt plötsligt när du träffade hångel-kompisen betedde dej så för att jag vart elak mot dej?

Jag: det har inget med hångel-kompisen att göra

Jag: jag tror inte riktigt du förstår hur jobbigt allt det här är

Tjej: jag gör nog inte det..förlåt

Jag: varför säger du förlåt?

Tjej: för det är ju jobbigt för dej

Jag: jag är inte ute efter att du ska säga förlåt, jag vill inte att du ska säga det..

Tjej: okej förlåt att jag sa förlåt

Jag: =P

Tjej: =)

Tjej: men du hade kul hos hångel-kompisen eller?

Jag: det hade jag

Tjej: ok bra det då

Jag: japp

Jag: jaadu, jag vet inte om jag ska säga förlåt för i lördags eller om jag ska låta bli.. jag har rätt dåligt samvete för att jag gjorde som jag gjorde men jag vet inte om det blir bättre av att säga förlåt. och jag kan nog inte säga det förrän jag är säker på att jag menar det..

Tjej: okej jag ber dej inte att säga det..bara undrade varför du gjorde så

Jag: nej jag vet att du inte ber mig säga det, det tappar liksom lite betydelse om man måste be om det..

Jag: jag ville bara förklara varför jag inte sagt det

Tjej: okej..

Tjej: ska åka och hämta hångel-kompisen nu så hörs säkert senare

Jag: okej. du får hälsa till henne

Tjej: ska jag göra

Tjej verkar vara en så person som säger förlåt åt höger och vänster, sen om hon menar det är en annan sak. Jag är mer sån att jag inte kan be om förlåtelse om jag inte anser att jag har gjort något fel, eller menar det.

Jag har ruskigt dåligt samvete från och till över mitt beteende i lördags. Jag vill gärna tro att jag egentligen inte är elak, utan ganska snäll.

Jag skulle inte vilja få den behandlingen av någon som Tjej fick av mig och hångel-kompisen, vilket ändå talar för att jag tycker att jag gjorde fel.

Samtidigt kan jag inte riktigt bestämma mig. Hon behandlade inte mig särskilt snällt. Men det är ju inte någon ursäkt för att vara elak mot henne.

Åh jag blir galen av alla dessa funderingar.

Det finns så mycket jag skulle vilja säga till den människan. Det finns så mycket jag vill få henne att förstå.

Jag vill att hon ska förstå hur illa hon gjorde mig. Hur mycket jag tyckte om henne, hur mycket jag fortfarande tycker om henne.

Det är så mycket jag själv vill förstå. Varför jag ens tycker om henne och lägger så mycket energi på henne när hon uppenbarligen inte är värd det. Vad jag gjorde för fel. Vad jag kunde ha gjort annorlunda.

Det är otroligt jobbigt att inte kunna få henne ur tankarna. Att inte kunna släppa henne, glömma och gå vidare.

Jag tror att det kanske var dumt att skriva till henne inatt. Det hade givit mig en viss tillfredsställelse om det hade varit hon som skrivit först.

Nu har jag spenderat hela natten efter vårat givande (ha!) samtal med att växla mellan att vara ledsen, arg, uppgiven, förtvivlad, förvirrad och irriterad.

Jag förstår inte varför hon ska vara så svår att komma över?

Det gick väldigt lätt att komma över tjejen jag dejtade i slutet av sommaren, och killen jag var tillsammans med en mycket kort period i höstas. Båda två dissade mig för sina ex. Jag kanske inte tyckte om dom på riktigt?

Det kanske är svårare med Tjej för att jag känner att det är mitt fel att det blev såhär?

Om inte jag hade tagit det så hårt att pappa blev sjuk igen, om jag inte varit så ledsen över det, kanske jag inte hade varit så svår att prata med? Då kanske hon hade fortsatt tycka om mig och velat vara med mig?

Tjejen jag var tillsammans med sommaren -06 tog det jättelång tid att komma över, ibland känns det som att jag fortfarande inte kommit över henne helt. Henne tyckte jag verkligen så otroligt mycket om.

Ska det ta lika lång tid med Tjej?

Då skjuter jag mig. (Nej, det gör jag inte. Men jag kan väl få låta lite dramatisk..)

Ibland blir jag en smula trött på mig själv och mitt liv. (När jag säger att jag blir trött på mitt liv spelar naturligtvis andra saker än "olycklig" kärlek in. Hade det inte varit för det andra kanske det inte hade varit så jobbigt, det där med kärleken. Nu blir det lite som tårta på tårta. Sten på sten. Ja, ni förstår.)

Om jag skulle försöka sova en timme eller två. Ska till sjukgymnasten kl 14, och det kanske vore trevligt att vara där i tid för en gångs skull. Har trots allt en kvarts promenad istället för fyra minuter dit.

Jag är söndersliten och grå

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det är läskigt att släppa in nya människor i sitt liv. Det tycker då jag iallafall. Jag är nog lite rädd för vad dom har för avsikter, vad dom är ute efter liksom. Det där med tur när det kommer till nya vänner/nya vad-man-nu-ska-kalla-dom, det har j...

Jag hade något jag ville få sagt, men det var säkert inget viktigt. ...

I know you've been burned But every fire is a lesson learned   Med det i tanken kanske jag borde försöka.... Försöka vad? Förstå? Förstå vad?   Allt känns som en enda röra och i den röran sitter jag fast.   I'll give it a try. (Som dom ...

Tidigare ikväll satt jag med ett papper framför mig. Jag skulle svara på några punkter varav den ena var att berätta vad jag tror att andra tycker är typiskt med mig. Jag berättade om frågeställningen för min far för jag hade lite problem med att sva...

Jag sitter här i min soffa en helt vanlig fredagskväll och hade något jag ville dela med mig av, men så fort jag loggat in och klickat på "skapa inlägg" var allt som bortblåst. Jag tror det hade att göra med att saker känns annorlunda. Att jag t...