Ikväll kände jag mig en smula duktig.

Jag lagade mat, bara sådär.

Jag är inte en sån person som lagar mat om det bara är jag som ska äta annars. (Är det någon mer än jag som ska äta brukar det väl kanske inte vara jag som lagar maten då heller iofs.)

Det blev iaf gott. Makaroner och pastasås, eller kanske röra, gjord av krossade tomater, champinjoner, purjolök, färska tomater, romanabönor, majs och makrillfilé i tomatsås.

Ja, ibland kan jag.

Inatt drömde jag att jag var på stan med några kompisar, vi skulle med ena kompisen till stallet. Vi träffade på två tjejer, den ena hade tandställning som mer påminde om en bettskena. Hon kan inte ha haft mer än tre tänder, när hon plockade ut tandställningen var det plats för två tänder uppe och en tand nere. Det såg inte klokt ut. Då kom stall-kompisen på att hon skulle till tandläkaren så vi fick följa med dit.

Väl där såg jag min pappa, han var där för behandling, men inte för tänderna utan för händerna. Jag var inte beredd på att träffa pappa där så jag blev helt knäckt och oj, så jag grät.

Mina kompisar gick ifrån mig så jag stannade där med pappa.

Mamma ringde från Teneriffa idag, hon kommer hem ett par dagar tidigare än väntat för det fanns ingen plats i flygplanet den planerade hemresedagen.

Imorgon måste jag gå till vårdcentralen och hämta en receptförnyelseblankett. Skulle ha gjort det idag egentligen, men orkade bara inte.

Och så måste jag skicka papperen som kommit från försäkringskassan till min advokat, så hon kan skicka papperen vidare till försäkringsbolaget.

Sen kanske, med betoning på kanske, mitt ärende kan komma upp i trafikskadenämnden.

Det är nästan pinsamt hur fort allt går, om en vecka är det ju trots allt bara sju år sen vi krockade.

Sen finns det en hel massa andra saker jag 'borde' göra, men jag vet inte vart jag ska hitta ork till det.

Sjukt sliten och orkeslös sista tiden.

Men jag antar att det vänder.

Alla vill väl ha lite närhet ibland?

Igår morse precis när jag skulle sätta igång filmen ringde katt-kompisen, klockan var tjugo i sju då.

Hon var skapligt jättefull och var påväg hem från den där killen som gick förbi bilen när vi skulle släppa av henne.

Hon var helt övertygad om att jag hade varit med henne och en till kompis på Nöjes tidigare på kvällen, så hon frågade om någon person dom hade träffat där. Jag talade om för henne att jag hade varit på Harry's så att jag inte hade någon aning om vem hon menade.

Hon höll fast vid att jag inte alls hade varit på Harry's utan varit med dom. Jag skrattade så jag nästan dog, och sa återigen att jag varit på Harry's.

"Men du var med oss på krogen en liten stund iaf", sa hon.

Jag sa för sjuttiotredje gången att jag inte varit det.

"Vi tycker inte om att du går till Harry's", sa hon då, "så vi lurade ju iväg dig därifrån".

Oj så jag skrattade.

"Nej, det gjorde ni inte. Jag var där hela kvällen." Fick jag fram mellan skrattattackerna.

"Jaha, men du hade inte kul iaf", sa hon bestämt.

Det var ungefär vad hennes redogörelse för det där samtalet i bilen som vi alla skrattade så åt och inte förstod något av gick ut på.

Hon är att för rolig, min vän.

Ikväll skrev jag med kompisen hon var på Nöjes med på msn, hon och katt-kompisen slappade i soffan. Katt-kompisen hade visst inte särskilt mycket minne av samtalet i bilen eller telefonsamtalet i morse.

Jag lyckades inte somna förrän efter nio igår morse. Så himlans tröttsamt att inte kunna sova på nätterna.

"Jovisst", tänker ni nu, "om du inte låg och sov hela dagarna kanske du skulle somna på kvällarna".

Men det funkar inte riktigt så med min sömn. Jag har haft sömnproblem, mer eller mindre, i snart sju år. Det brukar gå i perioder. Ett tag sov jag knappt mer än varannan natt och ett tag somnade jag mellan fem och sju på kvällen och sov till mellan två och fyra på morgonen. (Har nog aldrig varit så pigg som jag var den perioden.)

Nu är det en sån där period där det inte spelar någon roll hur tidigt jag går upp på morgonen, jag somnar ändå inte i tid på kvällen. Och om jag nu mot förmodan skulle somna på kvällen sover jag aldrig mer än max två timmar sen är jag vaken hela natten iaf och somnar först på förmiddagen igen.

"Jaha, men om du inte gick och la dig på förmiddagen då utan höll dig vaken tills på kvällen istället. Då kanske du skulle sova mer än bara ett par timmar.."

Ja kanske det. Men min kropp orkar inte det, jag får liksom passa på att sova när jag kan. Om jag blir utan sömn för länge får jag så väldigt ont, mer ont än vanligt. Inte kul.

 "Men insomningstabletter då?"

Nej, dom biter inte. Jag har en sort där man ska somna på 15-30min, det tar flera timmar innan jag somnar ändå.

"Och sömntabletter?"

Jovisst, då somnar jag. Och sover. Och sover. Och sover. Då blir det i stort sett omöjligt att få väck på mig på morgonen sen. Då kan jag sova i ett dygn, och ändå vara hur trött som helst.

Då väljer jag nog faktiskt att inte sova så mycket men ändå känna mig någorlunda vaken i huvudet framför att få sova men inte orka vara vaken ordentligt iaf.

Okej, nog pratat om mina sömnproblem.

"Tack för sååå intressant är det faktiskt inte."

När jag väl hade somnat igår drömde jag att jag hade en kinesisk nakenhund, men den var inte större än en chihuahua-valp. Hihi den var jättesöt.

Sen drömde jag att bror försökte göra akrobatiska konster på ett fönster som var öppet. Han hängde lite "knäveck" och sånt där. Inte smart när man är på andra eller tredje våningen (iofs är det väl aldrig smart att akrobatisera sig på fönster).

Som man säkert kan räkna ut trillade han av fönstret och blev hängandes i en hängränna. (Hur det nu gick till, hängrännor brukar väl hänga utmed kanten på taket? Och fönster sitter väl normalt sett nedanför taket, på husväggen?)

Han trillade iaf inte i backen och slog ihjäl sig, och det är det viktiga.

Nej, dags för en film och sen sömn och kanske lite fler konstiga drömmar.

Jag har funderat på det där med att snubbla och slå huvudet i en sten, då kanske jag får en släng av minnesförlust så att Tjej kan lämna mig ifred?

Kanske dags att testa?

Where do we go?

Kompisen som skrev rekommendationsbrevet orkade inte följa med på krogen idag. Hon var helt slut efter en livlig kväll igår.

Tjej ringde tidigare ikväll och var jättetrevlig. Undrade vad jag gjorde och vad jag skulle göra under kvällen. Jag sa att jag inte hade bestämt mig för vart jag skulle än, för att alla mina kompisar skulle till det där tråkiga stället och jag ville till Harry's. Då tyckte hon att jag skulle gå dit. Försökte förklara att jag inte hade någon större lust att gå dit själv, hon sa att hon skulle dit själv men att hon skulle träffa hångel-kompisen där.

Så jag hamnade på Harry's med Tjej (ja, så dum är jag) och hångel-kompisen. Hångel-kompisens syster var där också, en jättegullig tjej, vi hade hur kul som helst.

Jag lyckades såklart missa bussen till stan så det fick bli taxi, det sved, det är ju trots allt inte riktigt gratis.

Hångel-kompisen blev alldeles för full så hon fattade inte något, Tjej blev sur och otrevlig. Så dom två åkte hem tillsammans. Kvar blev jag och hångel-kompisens syster, vi spenderade sista timmen tillsammans med två jättetrevliga killar. (Den ena såg ut precis som han killen i "Bonde söker fru", han den lite töntigare killen med glasögon, Fredrik? Och nej, jag följde inte det programmet, såg något avsnitt bara.)

Ja vi hade sjukt kul, och systern sa att om hon hade varit lesbisk skulle hon ha varit kär i mig. Jag menade på att om jag, nej hon, hade varit lesbisk skulle jag ha varit kär i henne - men nu hade jag ju inte mycket för det. Hon skrattade så hon höll på att dö.

Blev bestämt att vi skulle följa med den ena killen, inte bonde-söker-fru-killen utan den andra, på efterfest. Men så blev det inte.

Jag missade min buss hem så bror och brors tjej kom och hämtade mig, jag har att en himlans tur som har bror!

När jag precis hade köpt mat ringde katt-kompisen och frågade vart jag var, jag lovade henne skjuts hem så hon kom springandes i full fart. Hon sa att hon var så ensam och ville ha någon att pussas med. Jag förklarade att jag stod till tjänst. Hon blev mycket tacksam, buttade in mig i ett skyltfönster och stoppade händerna i mitt linne. Hon är inte så värst blyg.

Hela vägen i bilen hem till henne återberättade hon ett samtal mellan henne och mig (som aldrig har hänt) för min bror och brors tjej, vi skrattade så vi knappt kunde andas och hon bara pratade och pratade. När vi var utanför hennes lägenhet försökte hon övertala min bror att hon skulle få ta med mig hem. Jag förklarade vänligt men bestämt att jag skulle hem till mammas katt, pekade på en stackars kille som gick förbi bilen och sa att han nog säkert ville följa med henne. När katt-kompisen börjar ragga på killar är hon desperat, hon är så flata man kan bli.

Stackarn sa till mig att jag fick följa med henne för att han skulle hem. Jag skrattade sådär lite ondskefullt, satte mig i bilen, önskade honom lycka till och vinkade hejdå.

Riktigt skönt att vara hemma (även om hemma är i mammas lägenhet för tillfället), tycker det är trevligast att vakna upp på hemmaplan dagen efter.

Tjej ringde när jag köpte mat och bad om ursäkt(!) för att hon hade varit sur och otrevlig, ja under kan faktiskt ske.

Överlag var kvällen riktigt trevlig. Men det är fortfarande väldigt jobbigt att träffa Tjej, tycker om henne för mycket för mitt eget bästa (tror jag).

Nej, sätta på en film och försöka sova lite kanske?

Godnatt på mig.

Sov så gott.

Och dröm sött.

Ojoj, lite lustigt var det.

Inatt drömde jag att jag hade fått en kallelse från Idol-juryn, dom ville att jag skulle vara med och tävla.

Uttagningarna i min dröm var liiite annorlunda mot hur det är på riktigt.

I min dröm spelade man in en video och skickade in och så kallade juryn dom som dom tyckte var bra nog så fick dom komma och tävla i en uttagning, på så sätt slapp dom att lyssna på en massa folk som inte kunde sjunga what so ever.

Iaf, juryn hade sett min video och gillade den väldigt mycket och ville ha dit mig. Tävlingen gick av stapeln i ett bibliotek. Min pojkvän som var författare var i biblioteket och signerade böcker i samma rum där Idol-tävlingen skulle vara. Mamma var med mig som stöd.

Jag förstod inte hur juryn kunde tycka att jag var bra nog för att vara med och tävla, jag hade inte sjungit en ton rätt. Jag var verkligen helt kass. Så tanken slog mig att det var just därför dom kallat mig, för att ha någon att skratta åt. Jag blev bara nervösare och nervösare. Alla tävlanden var hur bra som helst. Tillslut var det bara ett namn kvar att ropa upp och det var mitt namn. Jag blev alldeles till mig och sa till min mamma att jag inte ville vara med, att jag bara ville åka hem. Var nästan helt hysterisk. Dom ropade mitt namn igen och undrade om det fanns någon där som hette så. Mamma buttade iväg mig mot scenen. När jag nästan var framme kom det en annan tjej springandes och sa att hon hette så, jag blev överlycklig och skrek högt: "Åh vilken lättnad, det fanns en till som hette så.. Jag slipper! Wohoo!"

Jag stod mitt på golvet bland allt folk och skrek detta, alla tittade på mig och började skratta. Jag sprang och gömde mig bakom ett skynke.

Efter att den andra tjejen med mitt namn hade sjungit var det paus.

I pausen tog jag mig en tur med bilen (i mina drömmar är jag kung på att köra bil, i verkligheten - inte så kung) jag körde vilse på en lång, smal grusväg. Fick vända på en gård och på tillbakavägen skrev jag ett långt brev till var och en i juryn där jag förklarade att dom måste hört fel och allt det där.

Jag pratade med juryn när jag kom tillbaka och det visade sig att det inte var för min sång dom ville att jag skulle komma, det var för den skriftliga rekommendationen dom fått från mina vänner. Dom tyckte den var så rolig att dom bara var tvungna att få träffa mig.

En kompis hade skrivit i det där brevet att jag satsade på att bli trafikpolis för döva i stan. Att jag skulle sätta in en ledning i örat på mig själv så att jag skulle kunna höra dom. Juryn fann det mycket roande.

I en annan dröm idag drömde jag att jag träffade den första tjejen jag var tillsammans med, hon som är arg på mig - eller iaf inte pratar med mig längre för att jag började träffa Tjej.

I drömmen mötte jag henne i min trappuppgång, hon vägrade att ens titta på mig. När jag frågade varför sa hon att det inte hade med mig att göra. Sen tittade hon på mig med ett hånflin och sa: "Fast det tror jag inte ens på själv".

Då blev jag arg och sa att hon kunde dra åt helvete. Det kändes bra.

I en tredje dröm blev jag hånad som aldrig förr för att jag hade trott att jag var bra nog för att få vara med i Idol. (Fast jag tror inte ens jag sov ordentligt när jag drömde det, så det kan vara så att jag hånade mig själv.)

Jag fick försvara mig och förklara att det inte alls var så. Att jag i själva verket vet hur kass jag är.

Drömde mer, men det räcker för nu.

Jag förstår inte vart jag får allt ifrån.

Men lite lustigt är det ibland.

Skulle ha varit på flytta-ihop-/födelsedagsfest med flatmaffian idag. Den började fem, men då hade jag inte ens vaknat till liv ordentligt.

Efter förfesten ska gänget på gayfest på en jättetråkig krog i stan, så dit hade jag inte velat följa med iaf.

Ska hoppa i duschen nu och sen ringa den där kompisen som skrev rekommendationsbrevet åt mig i drömmen, se om hon känner för att följa med till Harry's.

I would give my all.

Fan också.

Nu sitter jag här igen och det enda jag kan tänka på är Tjej.

Hon skrev till mig på msn för en stund sen. Frågade vad jag gjorde och jag svarade att jag kollade på tv och lyssnade på musik. Så frågade jag henne vad hon gjorde. "Har besök jag.." var svaret jag fick. Dum som jag är frågade jag vem hon hade på besök. Det var någon tjej.

Tjej sa att hon bara skulle kolla om jag var på krogen.

"Nope jag är inte på krogen så du kan lugnt gå dit utan att riskera att träffa på mig", svarade jag då.

Hon sa att det inte var så hon menade. Jag sa att hon fick ha så kul med den där tjejen och att vi säkert skulle höras någon annan gång kanske.

Och vitsen med att skriva till mig ikväll var att göra mig svartsjuk/ledsen?

Well, grattis på henne isf! Hon lyckades.

Jag förstår inte varför det ska behöva vara så otroligt jobbigt?

Och så fruktansvärt svårt att sluta tänka på henne, sluta tycka om henne?

Är det någon som har något bra tips på hur man kommer över någon?

Allt det här trasar sönder mig totalt. Jag orkar inte sånt här.

I trade my old shoes for new feet.

Jag blir så trött på den här kroppen ibland så det finns inte.
En kompis frågade om jag ville med på Harry's ikväll och katt-kompisen ville också ha med mig ut, men då ska jag ju självklart vara alldeles för sliten för att ens orka ta mig ur sängen innan kl.19
Så här sitter jag nu, fortfarande iklädd pyjamas (iofs har jag ju alltid på mig pyjamas när jag är hemma) och har bara varit uppe i lite mer än en och en halv timme.
Ont har jag så det visslar om det, men jag vill inte sitta här ensam med katten ikväll. Inte så kul.
Får se vad bror och brors tjej kommer fram till, kanske kan få träffa dom en sväng iallafall. Vore trevligt!

Pappa är på sjukhuset nu och får cellgiftsbehandling, han får komma hem imorgon igen.
Idag hade han fått två påsar blod, hans värden var inte höjdarbra. Så nu kanske han kommer bli lite piggare och orka lite mer, jag håller tummarna.
Kom inte in till stan så jag kunde hälsa på honom något idag, dom andra gångerna han har legat inne har jag varit där och hälsat på. Så nu känner jag mig lite elak, även om jag vet att han inte räknar med att vi ska hälsa på honom när han bara ligger inne över natten.
Det är bara mitt samvete som spökar lite, det vet hur man ställer till det för mig.

Inatt (eller idag blir det väl) drömde jag att jag skulle på bal, jag hade en jättefin rosa sidenklänning på mig. Fick låna ett par fina, högklackade sandaler av en kompis. Hon har lite större fötter än mig så jag fick ha ett par vanliga strumpor i sandalerna. Alla som har sett mina strumpor vet hur mina "vanliga" strumpor ser ut, det är motiv för hela slanten som gäller där. Över klänningen hade jag en mycket tjusig (eller inte) t-shirt, så ni kan ju tänka er hur tjusig jag var i den utstyrslen.
Jag tror balen skulle vara i skolan, där jag var på praktik för ungefär hundra år sen (eller kanske för sju år sen). Jag träffade på en gammal klasskompis på balen, en kille jag gick i samma klass som från vårterminen i tvåan ända till i nian. Det visade sig att han visst hade en enäggstvilling som ingen hade vetat om. Han var väldigt elak, ond rent ut sagt (kanske till och med Djävulen själv).
En tjej som var på balen var gravid. Den elaka tvillingen dödade både tjejen och fostret genom att "åka" rakt igenom hennes kropp med sin egen kropp. Det såg inte så trevligt ut. Det blev blod överallt och tvillingen skrattade så där rått och elakt som onda människor gör.
Efter ett tag insåg vi att tvillingen inte var någon tvilling, det var bara så att klasskamraten hade en snäll personlighet och en elak personlighet.
(Kan den drömmen komma från att jag inbillar mig att jag själv har flera personligheter/alter egon? Men om det nu är så, så är väl ändå inte jag sådär ond och elak? Ingen av mig menar jag?)

Näej vet ni vad, nu ska jag släpa mig in i duschen och se om jag blir lite piggare.

Vad ska man ta sig till?

Idag ville jag inte vakna. Jag gjorde mitt allra bästa för att somna om varje gång jag vaknade.

Var ju väldigt trött och sliten igår så jag somnade ganska tidigt (tror jag iallafall).
Skulle starta om datorn för den var så otroligt seg, den var inte direkt snabb på att starta om sig heller, under tiden den höll på la jag mig ner på soffan. Efter ett tag (typ en halvtimme eller så) insåg jag att den hade låst sig.
Orkade bara inte sätta mig upp så jag låg kvar och tittade på tv en stund innan jag somnade.
Katten har varit översocial och legat bredvid mig, eller på mig för all del, hela natten.

Vaknade någon gång mellan tio och elva, men vände på mig och blundade tills jag somnade om.
Pappa ringde kvart i ett, jag var inte trött längre, men vände ändå på mig igen och blundade tills jag somnade.
Så gjorde jag varje gång jag vaknade, till slut somnade jag inte om fler gånger, och när klockan var mellan halv fem och fem hade jag så ont i kroppen att jag inte orkade ligga ner mer.

Drömde massa knas.
Ena stunden var det snö överallt och jag var i skogen utanför min mamma. Sen helt plötsligt var det strålande sol och sommar, jag och bror var på semester.
Nästa sekund var vi ett gäng som var i en nöjespark av något slag.
Det var hur många stora klätterställningar (såna som är i vanliga lekparker, fast mycket större) som helst, överallt. Vi började klättra och hade jättekul, ända tills vi kom upp i en jättehög ställning och jag fick klättra upp på kanten av ställningen och skulle gå över en jättesmal, lång bräda. Vi var väldigt högt upp och det fanns inget skyddsnät, regnat hade det gjort också så brädorna var halkiga. Jag har lite höjdskräck, så jag kände att jag aldrig skulle klara mig över till andra sidan. Kön bakom mig blev bara längre och längre. Jag backade och någon fick hjälpa mig ner. Dom jag var där med ville fortsätta leka och klättra, så jag började min resa mot fast mark på egen hand. Åkte lite rutchkana och gick i trappor. Det tog en evighet innan jag ens var i närheten av marken.
Dom jag var där med kom i kapp mig när jag satt och vilade på en rund grej med ena benet utanför kanten, jag kom inte ner så en kille som jobbade fick lyfta ner mig. Eftersom jag hade varit så rädd skulle jag få en Michael Jackson (?) peruk. (Vem vill inte ha en sån liksom?) Men istället för en sån peruk fick jag välja mellan en lila-svart kattmask, en rosa kattmask (alla tror naturligtvis att jag valde den rosa) och en rosa mjukiskatt.
Ja, såklart valde jag den rosa kattmasken först. Tänk bara så söt jag skulle ha varit på nästa maskerad (för jag går på väldigt många maskerader). Men killen som skulle ge mig den berättade att han hade en lila-svart och sa att den var väldigt verklighetstrogen, så verklig att en kompis till honom som hade sin  hund med sig till honom hade bett honom stänga in katten för att hunden blev rädd (!). Det slutade med att jag valde den rosa mjukiskatten istället. Bra val, tyckte killen och gjorde tummen upp.
När jag kom ner på fast mark var det is överallt så jag halkade lite.

Drömde även mer knas, men det räcker med drömmar för nu.

Where I follow,

you'll go.

Jag tycker så mycket inte om att sätta mig på en iskall toalettring av porslin.

Det är vid sådana tillfällen jag önskade att jag var kille.

Glass it is.