Jag: Hur är det ?
Vän: JoTackDetÄrBra ! Själv ?

Jag: JoTackJagAndasDärförLeverJag

Vän: Cooolt, hur gör du ?

Jag: Jag vet inte, jag tror det går helt automatiskt. Du vet... När du håller andan så går det bara en viss tid för sen, hur gärna du än vill låta bli, så andas du

Vän: Oj... Jaa det är precis likadant för mej när det gäller kaffe, om jag slutar dricka så tar det ett visst antal sekunder så börjar jag igen automatiskt

Msn-konversation tisdag 15/4-08 ca. kl 20.

Min vän är för söt och konversationen var mycket givande.

Håller andan.

Håller...and..a..n..

Må..ste..aaa..nda..s..

Fååår..in..te..aaan..daaas..

(Och jag andades.)

Jag är glad över att jag har den spärren som fick mig att gå därifrån igår, innan jag gjorde något riktigt dumt.

Det här inlägget blev jättelångt och innehåller bara en massa redogörelser för vad som hände och vad som blev sagt mellan mig och Tjej igår. Jag råder dig att inte läsa, det är inte kul what so ever.

Ja kvällen igår blev ännu mer misslyckad än fredagen.

Vi var sex tjejer som förfestade, det var riktigt trevligt bortsett från att ena tjejen är otroligt självupptagen. Det är så illa att tjejen absolut inte har något alls att säga om hon inte får prata om sig själv.

Maten var iaf god och dom andra var trevliga.

Vi delade på oss så hälften gick till BMB och vi andra till Nöjesfabriken. Självklart skulle Fröken Självupptagen till Nöjes för hennes span var där.

Jag var väldigt sugen på Harry's, men tänkte följa med till Nöjes en sväng iaf för att inte lämna sista kompisen ensam.

Väl på Nöjes hittade Fröken Självupptagen det där spanet i baren, så jag och sista kompisen tog ett varv och dansade. På stora dansgolvet träffade jag den där tjejen som nyss fått barn, som jag inte träffat sen i början av sommaren. Vi dansade lite med henne. Efter en stund skulle sista kompisen leta upp Fröken Självupptagen så jag stannade med Mamman.

Efter ytterligare en stund hade jag fått ett sms från sista kompisen som ville att jag skulle ringa. Jag ringde och hon bad mig komma till sofforna vid utgången. När jag och Mamman kom dit satt Fröken Självupptagen i knät på spanet och såg helt nollställd ut. Sista kompisen var skapligt arg och skällde ut Fröken Självupptagen efter noter. Hon förtjänade det.

När hon skällt klart gick vi till Harry's.

På Harry's hittade jag Hångel-kompisen som blev glad över att jag kom dit.

Det var bäddat för trubbel då Tjej, Tjej's ex och Tjej's nya ragg var där, och självklart för att jag och Hångel-kompisen var där också.

Tjej kom fram till mig och Hångel-kompisen, först tittade jag bara på henne utan att säga något alls. Efter en stund frågade jag om hon hade tid att prata sen, eller om det inte gick.

Jodå, hon har väl alltid tid att prata, tyckte hon.

Jag påpekade att hon inte hade haft det igår. Då sa hon att hon bara hade gjort som jag gjorde då för ett tag sen.

Jag sa att hon ju hade sagt att hon inte ger igen så.

"Men nu gjorde jag visst det ändå, hoppas det kändes bra!" Var svaret jag fick.

Jo självklart kändes det bra, helt fantastiskt bra.

Hon frågade vad jag gjorde där, varför jag hade gått till Harry's när jag skulle på Nöjes. Jag frågade om jag kunde få vara där.

Hon fortsatte fråga varför jag gått dit, om det var för att Hångel-kompisen var där.

Jag sa att jag var där med sista kompisen, att hon var och dansade och att vi kunde gå dit så hon fick se att jag inte ljög.

Hon sa att hon trodde mig.

Jag tittade på henne och gick därifrån. Till Hångel-kompisen.

Efter ett tag kom Tjej efter och ställde sig vid vårat bord. Först ignorerade jag henne, hennes ex kom och skällde på henne för att hon stod med mig.

Sen började Tjej prata med mig. Hon sa förlåt gång på gång för att hon hade gjort som hon gjorde i fredags. Jag sa till henne att sluta säga förlåt för att det inte betyder något när hon säger det. Att det känns som att hon tror hon kan göra precis vad hon vill bara hon säger förlåt efteråt. Att hon har alldeles för lätt för att säga det. Då stramade hon upp sig, såg allvarlig ut, tog min hand och sa förlåt en gång till. Jag ryckte åt mig handen och sa till henne att sluta, för att det inte hjälper.

"Jo, om jag säger det på ett fint sätt". Fin person, den där Tjej.

Det var iaf ganska okej mellan oss, vi kunde prata utan att bita huvudet av varandra resten av kvällen där inne.

När vi satt vid bordet och pratade sa hon något och jag skrattade lite halvhjärtat. Hon märkte det och bad mig skratta från hjärtat.

Jag förklarade att jag inte kunde det.

Hon tittade på mig och log sådär som hon brukade och tyckte jag kunde göra det en gång iaf.

Det högg till i mig och jag försökte än en gång förklara för henne att jag inte kan skratta från hjärtat när jag inte menar det.

När vi kom ut bad jag Hångel-kompisen och Tjej att följa mig till Sibylla där sista kompisen väntade på mig. Påväg dit började dom två att tjafsa om vem som ringde sitt ex mest på fyllan. Tjej vann med hästlängder då Hångel-kompisen aldrig ringer till sitt ex.

Vi försökte förklara för Tjej att Hångel-kompisen aldrig ringer till sitt ex för att hon inte är kär i henne, men att Tjej ringer till sitt ex jämt för att hon är kär.

Tjej menade på att hon inte alls är kär i sitt ex så därför kan hon prata med henne om allt. "Jag kan berätta för henne att jag har haft sex med er."

"Jahaa lilla vännen, där kom det", sa jag (en smula nedlåtande kanske) och strök henne över kinden "du har haft sex med Hångel-kompisen. Men vad bra, då vet jag." Jag vände på klacken och gick därifrån.

Dom ropade efter mig att jag skulle sluta och komma tillbaka, när jag fortsatte gå gick dom efter och ropade att jag skulle stanna. Jag bara gick.

Nej, jag tror inte dom har haft sex. Jag blev bara så fruktinnerligt trött på Tjej och att hon inte kan tänka sig för innan hon pratar. Löjligt av mig kanske, men jag var inte ens arg. Bara lite uppgiven och kände att jag ville därifrån.

Vid Sibylla fanns inte sista kompisen, hon hade gått hem så jag skulle gå dit istället. Tänkte köpa med en baguette på vägen. Mellan Sibylla och baguettbutiken mötte jag Tjej och Hångel-kompisen.

Tjej började genast förklara sig, Hångel-kompisen också. Dom sa båda två att dom visst inte alls haft sex.

Jag ignorerade Tjej och vände mig till Hångel-kompisen och sa att jag inte trodde att dom hade det. Att jag tror på vad hon säger men att jag inte tror Tjej. (Jo, jag sa emot mig själv.) Detta tyckte ju Tjej inte var smart av mig så hon hånade mig lite.

Jag förklarade att jag litar på Hångel-kompisen, men att man inte kan tro på ett ord som Tjej säger. För så fort hon öppnar munnen kommer det bara ut en massa skit - allt hon säger är skitprat.

Hon blev stött och sa att hon ju hade varit ärlig mot mig och berättat allt.

Jag tittade på henne och med ett förundrat leende sa jag: "Du förstår verkligen inte varför jag inte kan lita på dig va?" "Nää", svarade hon.

Jag försökte förklara och höll med om att hon hade varit ärlig. Men att det tagit veckor innan sanningen kommit fram, att man får dra den ur henne.

Därför kan jag inte lita på vad hon säger nu, men om två-tre veckor kanske det hon verkligen menar och tycker kommer fram.

Som svar sa hon: "Men åk hem du istället!"

Då blev jag så där ruskigt arg så jag buttade henne i ansiktet med underarmen. Jag buttade inte det minsta hårt, skulle nog mer kalla det att skjuva (hur stavas det?) resultatet blev att hon vände bort ansiktet, men annars rörde hon sig inte, det var alltså väldigt löst. (Jo det var fel iaf, man ska inte göra så.)

Efter att jag "buttat" henne vände jag och gick därifrån.

Det var en massa folk på trottoaren så jag fick gå slalom.

Plötsligt får jag en hård knuff i ryggen, jag höll på att trilla på näsan.

Jag hör Hångel-kompisen skrika att Tjej ska ge sig och när jag vänder mig om ser jag hur hon drar med sig Tjej därifrån.

Jag såg verkligen rött, så jag efter.

Tog tag med handen om hakan på Tjej, vände bort ansiktet så att jag kunde säga det jag hade att säga rakt i örat på henne.

Jag sa: "Du ditt jävla lilla äckel.. Du är inte värd ett skit! Du är mindre värd än tuggummit jag hade under skon igår. Du är fan inte ens värd backen du går på!"

(Jo, än en gång vet jag att det var otroligt onödigt och omoget gjort. Men jag tänkte nog som så att det var bättre att jag sa så än att jag välte henne och hoppade på henne.)

Hångel-kompisen slet tag i min arm och i Tjej's arm och skrek att vi skulle ge oss båda två.

Jag stirrade helt ursinnig på Tjej och det enda hon sa var "Åk hem."

Hon förväntade sig säkert att det skulle få samma effekt denna gången, fast lite mer, att jag skulle hoppa på henne eller något.

Men jag vände återigen på klacken och stegade därifrån.

Jag var så arg att jag skakade. Skyndade mig in i baguettebutiken och köpte mig en smörgås.

När jag kom ut spanade jag åt båda hållen för att se om jag såg dom, det gjorde jag inte. Så jag gick mot torget för att gå hem till sista kompisen.

På torget såg jag Tjej och Hångel-kompisen, jag ropade på Hångel-kompisen. Dom stannade och jag gick fram till henne, kramade henne och sa att jag inte var arg på henne och att jag skulle ringa henne när jag hade kommit hem idag och fått i laddaren i mobilen.

Sen vände jag och gick. Hångel-kompisen ropade att jag skulle vänta så jag sa att hon fick komma till mig. Tjej började också gå mot mig. Jag sa att hon skulle stanna, att jag inte ville ha henne i närheten.

Men hon följde med iaf. Jag hade lugnat ner mig en smula men hade fortfarande jordens hjärtklappning. Tjej var också lugn.

Vi pratade lite och jag försökte förklara hur allt kändes från början.

Tjej avbröt mig flera gånger så jag sa till henne att vara tyst och lyssna.

Hon sa förlåt för tretusensjuhundratjugotredje gången den kvällen för att hon betett sig illa. Jag sa att hon kunde stoppa upp det där 'förlåtet' någonstans för att det inte betyder ett dugg.

Tjej's ex ringde mitt uppe i allt och självklart svarade hon. Då sa jag att endera så fortsatte hon att prata med sitt ex och så fick det vara bra, då behövde vi inte prata mer. Mer hann jag inte säga innan hon sa till exet att dom skulle höras en annan gång och exet la på.

Så värst mycket mer blev inte sagt för Tjej var alldeles jättefull och tyckte vi skulle prata när vi är nyktra istället. (Normalt sett en mycket bra idé, men Tjej pratar inte med mig när hon är nykter, det törs hon inte. Det blir bara "hur är det, vad gör du, bilen går bra" och inget mer.)

Jag tyckte vi skulle fortsätta prata nu. Då sa hon att vi ju redan hade pratat om det och att hon redan hade dåligt samvete.

"Jo för det är verkligen det jag är ute efter - att ge dig dåligt samvete.." svarade jag.

Det är det sista jag vill, att ge henne dåligt samvete. (Visst, det gör mig inget om hon har lite dåligt samvete över hur hon betett sig. Men det är inte något jag strävar efter att ge henne.)

Det enda jag vill är att få säga vad jag har på hjärtat och försöka få henne att förstå hur jag känner. Jag kommer nog aldrig lyckas, och det spelar väl ingen roll hur jag känner heller. Det blir väl knappast bättre mellan oss för att jag säger det. Men det kanske skulle kännas lättare för mig att glömma henne och gå vidare då.

Jag förstår verkligen inte hur jag kan tycka om människan så mycket.

Jag går trasig.

Det blev Harry's igår med två kompisar.

Vi hade jättekul när vi förfestade, som vanligt.

Fick sms av Hångel-kompisen, hon skulle också till Harry's men Tjej skulle inte dit.

Det tog lite tid innan vi kom iväg till Harry's, Hångel-kompisen blev otålig och skrev i flera sms att jag skulle skynda mig dit. I sista sms:et skrev hon att Tjej var på ingång så då kanske jag skulle skynda mig lite.

Det var riktigt trevligt på Harry's. Men det var lite jobbigt att Tjej skulle fråga hela kvällen om jag och Hångel-kompisen är kära i varann och om jag inte skulle stöta på henne. Hon var på Hångel-kompisen också. Hon sa till Tjej att hon tycker jag ser bra ut och jag sa till Tjej, när hon frågade mig, att jag tycker Hångel-kompisen ser bra ut. Tjej blev sur och tyckte vi skulle erkänna att vi var kära istället.

Hångel-kompisen sa till Tjej flera gånger under kvällen att jag är kär i Tjej, men hon verkar inte fatta det.

Tjej förklarade för mig att jag är för bra för henne.

Jag är tydligen för fin, för perfekt och för snäll för henne. Jag tar hand om mig själv och jag vet inte allt vad hon sa.

Det finns tydligen ingenting att bråka med mig om, jag plockar upp efter mig, jag håller ordning och jag låter henne göra vad hon vill utan att bli sur på henne.

Jag måste ha missuppfattat det hela, för jag trodde det var positivt att det inte finns något att bråka om. Och att det är bra att man tar hand om sig själv, är snäll och respekterar den andra.

Men vill man vara med Tjej ska man alltså vara elak, ful, helst inte ta hand om sig själv, inte plocka upp efter sig och så ska man bråka.

Hur bra låter det?

Medans vi pratade tittade hon på mig och log sådär som hon brukade och jag dog en smula.

Bara tanken på att aldrig mer få vara med henne gjorde att det kändes som att någon la tio kilo stenar på varje axel på mig.

Sista låtarna dom spelar på krogen är lugna låtar.

Tjej drog med Hångel-kompisen mot dansgolvet och Hångel-kompisen drog med mig. Jag sa till henne att hon skulle dansa med Tjej för att hon ville det. Men Hångel-kompisen ville dansa med mig så vi gjorde det.

Tjej dansade med Hångel-kompisens kompis, som tydligen vart sur på

Hångel-kompisen hela kvällen för att hon inte tyckte om att Hångel-kompisen tittade på mig och jag på henne - för hon blev svartsjuk då.

Helt otroligt.

Jag och Hångel-kompisen pratade om Tjej och den andra kompisen under tiden vi dansade och när musiken tystnade fortsatte vi prata. Tjej började dra

Hångel-kompisen i armen för att hon skulle komma, men hon förklarade att vi stod och pratade. Tjej blev jättesur och det slutade med att hon och den andra kompisen gick ut för att vänta på oss.

När vi väl kom ut petade jag på Tjej och sa att jag bara ville säga hejdå för att jag skulle gå.

Tjej sa: "Jaha, ni ska gå nu?"

Jag sa att jag skulle gå, inte Hångel-kompisen. Hon tjatade om att vi väl skulle gå hem tillsammans. Jag blev irriterad och sa att hon skulle ge sig, sa hejdå och gick.

Påväg till matstället där mina kompisar jag gick ut med var skickade jag ett sms till Tjej där jag skrev att hon skulle sluta antyda att jag är kär i Hångel-kompisen när hon vet att det inte är så. Att det stör mig. Fick inget svar.

När vi satt och käkade fick jag ett sms av Hångel-kompisen där hon skrev att jag gör dåliga val, jag skrev att jag inte riktigt förstod vad hon menade. Men jag antar att det var Tjej hon syftade på.

Efter en stund ringde Hångel-kompisen från Tjej's mobil. Vi pratade lite och sen sa hon att Tjej ville prata med mig, så hon gav Tjej mobilen men hon la bara på i örat på mig.

Jag försökte ringa till Hångel-kompisens mobil, men batteriet var slut så det gick inte.

Ringde till Tjej's mobil istället och bad att få prata med Hångel-kompisen.

Tjej sa att om jag vill prata med henne får jag ju ringa på hennes mobil. Jag sa att jag hade försökt men att det inte gick.

"Nej, hennes batteri är slut", sa hon då.

"Ja, så därför ringer jag till din mobil. Kan jag få prata med henne?"

Men hon menade på att hon inte ens var med Hångel-kompisen, jag blev lite irriterad och sa att jag ju nyss hade pratat med henne, och jag hörde

Hångel-kompisen säga samma sak i bakgrunden.

Men Tjej tyckte att det inte var hennes problem om jag inte fick tag i

Hångel-kompisen på hennes mobil och sen sa hon att vi skulle höras någon annan gång, hejdå och så la hon på.

Jag blev riktigt arg och skickade ett sms, skrev:

"Fy fan för dig. Om det är nåt som gör mig arg så är det sånt beteende. Vad vill du med det här? Vad har jag gjort dig? Om du tvekar på att jag kan bli arg så är det ett bra tillfälle att komma hit nu, då kan du få bevis på att jag också kan. Moget av dig, verkligen."

Jag var så arg att jag inte visste vart jag skulle ta vägen.

Hon svarade att det ju inte ens var henne jag skulle ha tag i, utan i

Hångel-kompisen.

Jag ringde henne igen. Hon svarade faktiskt, jag var övertygad om att hon inte skulle det.

Jag frågade vad hon hade för problem, varför hon var så otrevlig.

Hon sa att hon iaf hade svarat, till skillnad från vissa andra. Jag frågade vad den kvällen hade med igår att göra och hon svarade att det kunde jag ju fundera på.

Jag frågade vad det var för vits med att vara otrevlig mot mig.

Varför hon gjorde så när vi hade haft så trevligt inne på Harry's och suttit och pratat halva kvällen.

Då sa hon: "Men prata med Hångel-kompisen då, om du nu så gärna vill..!" Och så gav hon henne mobilen.

Jag bad henne ge tillbaka mobilen till Tjej så jag fick prata klart med henne, att det skulle gå jättesnabbt. Men hon vägrade prata med mig.

Jag var riktigt arg. Sa till Hångel-kompisen att hälsa Tjej att hon skulle tänka sig väldigt noga för. Att om det var så hon ville ha det så skulle det vara så sen, och inte bara vara det då för att hon var full och otrevlig.

Jag hörde Tjej säga i bakgrunden att jag och Hångel-kompisen var kära i varann. Hångel-Kompisen blev irriterad och sa:

"Tyvärr är bruden så jävla kär i dig så hon är nästan dum i huvudet!"

Vi sa hejdå och bestämde att jag skulle ringa till Hångel-kompisens mobil om tjugo minuter för att hon skulle vara hemma och ladda den då.

Jag ringde henne och vi pratade i 55 minuter. Oj så vi skrattade.

Hångel-kompisen sa en massa roliga saker.

Tjej hade varit jättearg på Hångel-kompisen i bilen så hon och den andra kompisen hade hoppat av på samma ställe och tagit följe.

Jag lyckades inte somna förrän efter halv sju imorse.

Kommer nog bli en hård kväll. Födelsedagsfest för ena kompisen som var med ut igår. Blir käk först och sen kommer det några fler så blir det förfest och sen Nöjesfabriken.

This week or last week

I don't really care about it anymore.

Igår när jag och pappa var på Ica träffade jag en gammal killkompis jag inte pratat med sen i somras.

I somras gjorde han sin första tatuering, nu hade han tolv, eller om det är den tolfte han ska göra om ett par veckor.

Han tittade på piercingen jag har på kindbenet och undrade hur i hela friden man får dit en sån. Pappa förklarade lite, pekade och sa att jag har en på bröstkorgen också. Kompisen sa att jag inte var riktigt klok.

"Har du inte märkt det förrän nu?" Frågade pappa, snäll som han är.

Kompisen har gjort ganska många tatueringar på ganska kort tid. Och jag som tyckte jag hade gjort många tatueringar och piercingar på kort tid.

Jag har lyckats fylla min kropp med 11 piercingar och 4 tatueringar, och hål i näsan, på mindre än två år. Innan jag började för två år sen hade jag en piercing, två tatueringar och sju hål i öronen.

Jag är nog ganska full med "skrot". Senaste tiden har jag funderat på om jag fyller mig med såna grejer för att jag själv inte ska synas lika mycket.

Jag är inte så nöjd med hur jag ser ut och vill kanske inte att folk ska se mig, jag kanske tror att om jag är full med piercingar och tatueringar så ser dom inte mig?

Tokigt.

När jag och pappa var bland mjölken och det på Ica började pappa prata med en kille som jag tror jobbar där i vanliga fall. Han kunde inte bestämma sig för vilken yoghurt han skulle välja. Han rekommenderade en yoghurt med säsongssmaken kokos. Det var en annan kille som packade upp mjölk ock sånt, yoghurt-killen frågade mjölk-killen om inte kokos var en säsongssmak. Mjölk-killen svarade att jodå, visst var det säsongssmak - sen ett och ett halvt år tillbaka, så det var bäst vi skyndade oss att köpa den nu innan den tog slut.

Sen pratade yoghurt-killen och pappa om hackkorv. Pappa sa att hackkorv och öl var gott. Yoghurt-killen sa att det trodde han, men han tyckte inte att man skulle koka korven i öl för då blev inte smaken bra. Sen kom dom med olika förslag på användningsområden (inte på snuskigt vis) och olika saker korven kunde passa till.

Man kunde till exempel använda korven som boomerang, eller så kunde jag ha den som piercingsmycke. Korven skulle nog smaka ypperligt tillsammans med kokosyoghurt.

Ja, en hemskt seriös konversation helt enkelt. Det var kul och jag skrattade.

Nu får det nog bli en film.

I think my head is caving in.

Har varit helt slut idag också. Förstår inte vart min ork tagit vägen.

Somnade någon gång innan halv sju imorse. Det är inte klokt vad fåglarna sjunger på morgnarna nu, våren är på väg på riktigt. (Hoppas jag.)

Min vän ringde och väckte mig vid kvart över ett idag, undrade om hon fick kika förbi, hon hade precis varit och tagit blodprov. Stackaren har körtelfeber, hade inte träffat henne på ungefär en månad så självklart ville jag att hon skulle komma hit.

Hon skrattade som en tok åt "kattgården", mammas katt är innekatt men brukar vara ute i koppel på mammas lilla gräsplätt här utanför.

Vi pratade en del, käkade lite frukost och pratade lite till. Hon kunde inte stanna länge alls för hon skulle åka med hennes syster hem.

Vinkade adjö och sa att hon var hjärtligt välkommen snart igen.

När vän hade lämnat mig tog jag plats på soffan igen och det dröjde inte länge innan jag somnade. Blev väckt av telefonen ungefär tre gånger men somnade om och vaknade inte till liv förrän vid halv sju ikväll.

Har roat mig med att slappa i soffan framför teven och datorn, och så har jag läst lite förstås. Tyvärr tog boken slut så nu vet jag inte vad jag ska läsa.

Det är nästan så jag börjar fundera på om jag är allergisk mot något. Det kliar på halsen och bröstkorgen så jag tror jag blir galen. Det kliade så när jag sov imorse att jag drömde att jag kliade sönder hela mig. Inte mysigt.

Har kliat såhär i nästan två veckor nu. Kanske dags att beställa tid till farbror doktorn och se vad han har att säga?

Hittade en ask med tabletter över mammas fläkt som bl.a har funktionen att dom kan hjälpa mot klåda. Har egna såna tabletter hemma någonstans så jag var lite vågad och tjuvade en av mamma. Hoppas innerligt att den hjälper så jag slipper klia mig trasig.

Imorgon blir det en tur till Harry's. Om jag orkar, vill säga.

Har haft olustigt ont i armarna idag. Och bröstmusklerna. Ett resultat av gårdagens cykeltur skulle jag gissa på. Cyklar är farliga varelser.

Akta sig så långt det bara går för såna.

Jag ska sticka mig en halsduk.

Och så blev det som vanligt..

Lyckades faktiskt somna tidigt igår kväll, redan mellan halv elva och elva.

Men inte fick jag sova mer än ungefär två och en halv timme, sen var jag klarvaken igen. Hemskt kul.

Roade mig med att titta på tv och film tills jag blev tillräckligt trött för att sova igen. Somnade om strax efter sex igen. Riktigt tidigt för att vara mig.

Sov väldigt oroligt och vaknade en massa gånger innan pappa ringde för att väcka mig. Efter att han ringt var det såklart inga svårigheter att sova, då var det snarare problem med att vakna istället.

Kom inte upp förrän två så det blev lite stress. För att hinna någorlunda i tid till sjukgymnasten tog jag mammas cykel. Jag är aningens kortare än henne så jag når inte ner till tramporna ordentligt om jag sitter ner, därför stod jag upp och trampade som aldrig förr. Det regnade ganska bra så tramporna var halkiga och så krånglar växlarna eller kedjan eller vad det nu är, så det blir på samma sätt som när kedjan hoppar av - man kan trampa och trampa utan att något händer. Jag visste inte att cykeln gjorde så, så jag höll på att slå halvt ihjäl mig där en sväng. Skrapade vaden på trampan, genom byxorna och allt. Ont gjorde det. Och naturligtvis var det tvungen att stå en bil full med folk bakom mig och komma en kille gåendes framför mig.. Men jag får väl vara glad över att jag inte ramlade iaf.

Jag tycker inte om mammas cykel, även om den är rosa.

Den nya tjejen hos sjukgymnasten är riktigt duktig. Hon masserar mer som man ska. Hon liksom börjar försiktigt och mjukar upp musklerna i hela ryggen innan hon ger sig på muskelknutorna, på så sätt kan hon ta i hårdare utan att det gör särskilt mycket ondare än om man tar det spända på en gång fast lösare.

En positiv överraskning. (Ja, jag hade nästan räknat med att hon skulle vara som "den riktiga" sjukgymnasten och den senaste assistenten som jobbade där, att hon bara skulle hafsa igenom och inte ta sig tid liksom.)

Ikväll var jag hos systern till den första tjejen jag var tillsammans med. Vi kollade på film och pratade lite. Det var trevligt. Riktigt längesen vi umgicks sist, nästan ett år sen.

Fåglarna har kommit hem.

Vill börja med att tacka min brors skyddsängel.

Tack! Tack! TACK!

Inatt när han skulle åka hem från jobbet voltade han med bilen.

Han hade inget bälte på sig så det kunde ha slutat riktigt illa.

Han måste verkligen ha haft änglavakt, han slog i ena långfingret lite så han hade ett plåster där förut när han kikade förbi. Annars är han bara öm i lite muskler.

Taket på passagerarsidan hade blivit ganska intryckt och det hade slagit sönder allt vad plast heter i framändan på bilen, och kylaren och så. Men det gick att köra bilen därifrån så han körde och ställde den på jobbet. Sen ringde han en kompis som kom och hämtade honom och körde honom till brors flickväns mamma 3 mil därifrån så han fick hämta sin bil (det var mammas bil han voltade med), och efter det åkte han till akuten.

Jag är denna skyddsängel evigt tacksam!

Vet inte vad jag skulle ta mig till utan bror.

Fick åka med bror hem till mig förut när han ändå skulle åka till jobbet.

Skulle se om en räkning hade kommit. Det hade den inte. Men det hade kommit mer papper som ska till advokaten.

Tog vägen förbi vårdcentralen för att hämta den där receptförnyelseblanketten, men självklart var dom slut. Receptionen var stängd (jag kan aldrig vara ute i tid) och på apoteket hade dom inga såna, men dom tipsade om att man kan förnya recept via internet. Hade jag vetat att man kan göra det där utan en massa koder och sånt, hade jag aldrig satt min fot utanför dörren idag.

När jag precis hade gått förbi tennisbanorna såg jag en tant längre fram på trottoaren. Om jag inte såg helt fel, vilket är mycket möjligt att jag gjorde då min syn inte är vad den borde vara, så var det en tant som så fort man ser henne är ute och går med en dvärgcollie. Så länge jag kan minnas (eller iaf sen jag började högstadiet) har jag sett henne i ur och skur med den lilla hunden, aldrig utan.

Men hör (läs) och häpna, idag hade hon ingen liten hund vid sin sida(!).

Nu kan jag inte sluta fundera på vart hunden tagit vägen.

Har något hänt det lilla livet? Är den (hemska tanke) död?

Blir inget av med alla måsten och borden idag, är alldeles för sliten för det.

Blir ligga på soffan och slappa hela kvällen.

Är så trött att jag kanske kan somna ikväll?

Inatt fick jag ett sms av hångel-kompisen där hon frågade om jag bjöd på kaffe. Jag blev väldigt förvånad, jag funderade nämligen halva dagen igår på att fråga henne och Tjej om dom ville kika hit, men kom mig aldrig för att fråga.

Hångel-kompisen och Tjej kom hit strax efter två. Tjej hade hund med sig så mammas katt fick sitta instängd i "mitt" rum.

Tjej sa inte mycket under tiden dom var här, det var mest jag och hångel-kompisen som pratade. Trevlig prick hon!

Jag undvek att ens titta på Tjej så långt det var möjligt, kände mig lagomt vänlig mot henne.

Men vad gör man inte för att skydda sig själv lite ibland?

Soffa blev.

Ibland förfäras jag över hur dålig kontakt vi har i min släkt, både på min pappas och på min mammas sida.

Sist jag träffade min kusin på Harry's talade han om att hans pappa, min farbror, inte ens talat om för honom och hans bror att pappa har cancer igen. Och min farbror har inte ringt till pappa en endaste gång sen han fick reda på att han är sjuk för att fråga hur det går med honom eller bara säga hej, för all del. Visst dom pratar inte särskilt mycket annars heller, men jag tycker nog faktiskt att när någon blir sjuk på det sättet, då kan man iaf höra av sig.

Pappas andra bror har ringt till pappa en gång som jag vet om iaf.

Pappa är inte riktigt med i dom andra brödernas "gäng", sen om det är självvalt helt och hållet vet jag inte. Det är inga konstigheter när dom träffas. Då är alla trevliga och pratar, ja alla utom ena farbrorns fru, hon hälsar knappt på varken pappa, mig eller bror, även om det är släktmiddag - då tittar hon åt ett annat håll och pratar med alla andra. Riktigt trevlig dam det där.

Jag har en halvsyster också, på pappas sida, hon är tolv år äldre än mig, vi har ingen kontakt alls. Synd tycker jag, och det "lustiga" är att hon och jag bor (eller bodde, jag vet inte om hon bor kvar) tre minuters gångväg ifrån varandra.

När jag var liten var det så illa att jag inte ens visste att hon var min syster, jag trodde hon bara var en kusin.

Min mamma har två systrar och en bror. På den sidan av släkten kör dom med den mycket charmiga metoden "utfrysning".

Morfar är död sedan innan jag föddes och mormor är gammal och inte alldeles för pigg, hon har inget alls med utfrysningen att göra. Det är det syskonen som sköter helt själva, oj så dom kan.

Mamma och min morbror pratar inte alls med min ena moster om dom slipper. Den andra mostern bor typ 25 mil härifrån, vet inte om hon pratar med den utfrysta.

Jag tycker det är förjävligt att göra så. Särskilt som den utfrysta är den enda av mammas syskon som ens går att prata med. (Eller jag kanske ska säga att hon är den enda som JAG kan prata med.)

Hennes yngsta dotter är den enda av mina kusiner som jag har kontakt med och pratar med förutom på släktsammankomster, eller av en händelse på krogen.

Jovisst, och vad hade mamma skrivit på en lapp innan hon åkte till Teneriffa då? Jo att min kusin inte är välkommen i hennes lägenhet medans hon är borta. Ibland står min mamma inte högt i kurs hos mig. Visst att min kusin kan vara lite otrevlig och sådär ibland, men hon är inte särskilt gammal. Och va fan, mamma är väl ändå den som ska vara vuxen? Om hon träffar på min kusin i affären hälsar hon inte ens, även om kusinen säger hej. Moget mamma, moget.

Jag erkänner, jag blir lite bitter över min släkt (och delar av min närmsta familj) ibland.

Ska det behöva vara så svårt?