SENASTE PERSON SOM:
Sov i din säng: Förutom jag själv? Den Bästa Kompisen.
Såg dig gråta: Tjej.
Fick dig att gråta: Pappa, men det var inte hans fel.
Fick dig att börja skratta: Den Bästa Kompisen. Finns ingen annan som kan få mig att skratta så mkt.
Du gick på bio med: Två kompisar.
Du gick på stan med: Min låtsaskompis Åke-Mia.
Skickade ett e-mail till dig: Den Bästa Kompisen.
Skickade ett sms till dig: Lägenhetstjejen.

FAVORIT:
Rum i huset: Jaa det måste vara ett rum i min lägenhet iaf.
Typ av musik: Lugn musik.
Parfym: Miss Sixty.
Dricka: Vatten skulle jag tippa på.
Godis: Beror helt på vad jag är sugen på.
Tidning: Någon tatueringstidning.
Film: Askungen.
Skådis: Sandra Bullock.
Djur: Måste vara daggmaskar eller sånna där gröna "mät-maskar". (Ojoj, en liten flashback där).

DE SENASTE 24 TIMMARNA, HAR DU:
Gråtit: Näej.
Köpt någonting: Lite mat och ett frimärke. 
Varit sjuk: Inte mer än vanligt.
Sjungit: Massor.
Sagt "Älskar dig": Inte en endaste gång.
Velat säga till någon eller några att du älskar dem: Naah.
Träffat någon ny: Det var någon person jag aldrig sett tidigare som sålde frimärket till mig.
Kramat någon: Nää.
Kysst någon: Icke.
Ätit: Joo, den där maten.

Men kära hjärtanes,

har människan inget bättre för sig vid den här tiden

än att sitta här och fylla i listor?

(Tänkte folket aningens förundrat.)

Inatt är jag en sån där typ som inte gör något annat än sitter och funderar på vad jag kan skriva i min blogg härnäst. Och som skriver även om jag absolut inte har något vettigt att skriva om.

Men jag har så otroligt tråkigt. Har varit rastlös som aldrig förr idag. Jag brukar inte vara sån. Jag brukar inte ha några problem med att bara vara hemma och göra ingenting, flera dagar i rad.

Men idag var det så illa att jag satt och tittade oroväckande intensivt på min väggar och helt seriöst övervägde att riva ner tapeterna i brist på annat att göra.

Lyckades, genom att sätta mig på händerna, hejda mig i sista sekund. Jag insåg att det inte vore så lyckat att ha en massa trasiga tapeter, vill ju inte vara tvungen att tapetsera om innan jag ska flytta. Bortkastade pengar.

Har suttit och bläddrat mellan flikarna i min webbläsare i flera timmar och uppdaterat tre olika sidor. En community jag inte tänker namnge, efterfesten.com och min blogg. Så roligt har jag haft det liksom.

Jag förstår inte hur man kan längta så otroligt mycket efter ett litet svar. Ett svar från någon man bara träffat några gånger. Någon som man inte ens känner. (Vi kallar personen för P1 här.)

Jag skulle kunna sitta och titta på en bild på P1 hela dagarna. Kan ju gissa hur fånig jag känner mig då..

Jag tycker ju fortfarande om Tjej, jag borde inte kunna bli så löjligt glad när P1 skriver till mig då?

Men ändå vill jag veta allt om P1. Ändå vill jag träffa P1 så fort som möjligt. Måste bara ha en ursäkt, för jag kan inte bara föreslå att vi ska ses.

Jag kan tänka mig minst en person som inte skulle tycka det var positivt om jag försökte få träffa P1 ensam.

Himlans knepigt när det blir såhär.

Men en anledning till att jag tycker P1 är så intressant och inte kan släppa tanken på P1, kanske just är att det är komplicerat och lite förbjudet?

Jag kan inte riktigt förstå det, men jag kände mig lite dragen till P1 redan första gången vi träffades. Andra gången vi träffades hade dragningen ökat och tredje gången vi sågs var det nästan läskigt hur gärna jag ville vara i P1's närhet. Samtidigt som jag drogs till en annan person, en person som jag strulade med den tredje kvällen.

Men ändå är det P1 jag inte kan sluta tänka på.

Lite frustrerande blir det ibland.

Jag och P1 har kommit fram till att vi ska festa tillsammans, inte bara vi då utan fler kompisar också. Vore kul med en hemmafest, större möjligheter att prata och umgås då.

Får väl se hur det blir, hoppas kan man alltid göra. Och krogen är inga fel heller så det blir nog bra.

I'm in over my head.

Så länge jag kan minnas (eller iaf dom senaste åren) har jag velat skriva en bok.

En bok som folk tycker om (för författare brukar ju egentligen vilja ge ut böcker som ingen tycker om), som är spännande, intressant, rolig, dramatisk och läskig - allt på en gång. En sån bok som man inte kan lägga ifrån sig för att man bara måste få veta vad som händer.

Men jag har ju inte riktigt begåvats med författar-genen så det är väl inte att hoppas på. Tyvärr.

Men vem vet, i framtiden kanske forskarna har kommit fram till något bra sätt att manipulera fram en sån gen som jag kan få inplanterad så jag också kan bli en bra författare.

Jaa, jag tänker iaf hålla tummarna för det.