Jag hade tänkt ut precis vad jag skulle skriva här. Sen insåg jag hur dumt det låt. Så det blir det inget av med.

Det är lite jobbigt just nu. För mycket på en gång.

Det är ganska hanterbart när jag inte ser pappa. (Jo tack, jag vet hur illa det låter.. Och att inse att det är så ger mig inte så lite dåligt samvete.)
Han kikade förbi förut med lite saker från affären. Det kändes inte kul när han gick.
Jag vill att allt bara ska vara klart. Bra igen.

Saker kryper fram när man vänder på stenar.

Det gör ont.

Jag vill inte.

Fan.

Vem ska man lita på?
Ens vänner som säger en sak?
Eller den där lilla rösten som kommer fram när ingen annan är i närheten och som säger en helt annan sak?
Kan man alls lita på någon längre?
Kan man ens lita på sig själv?

(Med 'man' syftar jag självklart på mig själv i det här inlägget.)

Ingenting vi nånsin med nåt menar.