Men tror du jag blev kär eller?!
Svar: JA!

Tegan And Sara Is The Shiet!

För tre timmar sen, ungefär, satt jag här och kisade mot skärmen.
Jag riktigt såg tanken som bildades framför mig. (I lite tecknad stil. Med tjock, rund, svart text inne i en pratbubbla.)
"Om jag bara orkade resa på mig skulle jag hämta mina glasögon".

Nej, så värst lat är jag inte.
Jag har bara en så otroligt stor lägenhet. (För dom som inte vet det har jag en etta på ca 42 kvm.)
Glasögonen låg på sängen och jag satt i soffan, föreställ er vilken kraftansträngning det skulle kräva.

Nu har jag hämtat glasögonen, och tänka sig.. Jag ser skärmen bättre(!).
Men om det inte hade varit för att jag varit kissnödig senaste två timmarna och det nu blev så illa att jag inte såg skärmen eftersom jag inte kunde sitta still med benen och jag har datorn i knät, så hade jag inte rest på mig.

Jag har haft glasögon sen jag var tio år, vilket blir.. Låt mig tänka.. Hmm.. Jaa, jag har haft glasögon i snart fjorton år. Och ändå lyckas jag glömma bort att använda dom. Läsglasögon alltså. Om jag t.ex varit närsynt hade man kunnat börja fundera på min mentala kapacitet om jag glömde bort att använda dom.

Genast dyker en annan bild upp i mitt huvud:
Jag står och pratar med en kompis, (trodde jag), hon har gått några steg åt sidan av någon anledning, så hon står bredvid mig. Jag ser inte att hon inte står kvar, för det är fortfarande något framför mig (ett träd).
"Hallå? Här är jag."
"Jaa det ser jag väl..?"
"Nej men alltså.. HÄR!" Skriker hon samtidigt som hon puttar mig i sidan.

Jag vet att om man är närsynt så ser man bra på nära håll, inte på långt.
Jag vet också att man när man står och pratar med någon brukar stå ganska nära varandra, inte direkt med en fotbollsplan emellan.
Jo, sen är det inga större fel på min hörsel så jag borde ju ha hört att hon flyttade på sig och att hennes röst kom från sidan istället för framifrån.
Men min fantasi låter sig inte stoppas av sådana detaljer.

Svartpeppar är min favoritkrydda.