Oj, men nu har hon inget liv. Tänker alla som ser att det här är mitt tredje inlägg för inatt.

Min kära granne har haft fest inatt. Vid kvart över tre orkade jag inte lyssna på dunket längre utan bytte om till min superhjälte-dräkt (dom representabla pyjamasbyxorna och en stor, mycket stor, huvtröja och mina lurviga, rosa tofflor - ni kan tro att utstyrseln väcker uppseende på mina jorden-runt-resor) och knatade ner och knackade på.
Ingen som öppnade.
Väntade en stund och knackade igen.
Fortfarande ingen som öppnade.
Jävlar, tänkte jag och plingade på istället.
Då var det en liten (ja, hon var kortare än mig - och då är man liten) tjej som öppnade, jag känner igen henne som en som gick i sjuan när jag var på praktik i just en sjua i högstadieskolan tvärs över vägen här för tre år sen.
(Oj vad tiden går! Lustigt det där, att alla blir äldre - utom jag.)

Åter till saken.. Jag frågade om lägenhetsinnehavaren var där och det var han.
Han bad så hemskt mycket om ursäkt och lovade att dom skulle vara tystare.
Tjejen som öppnade dörren stod kvar och tittade på mig. Hon pekade på sin kind och frågade: "Har du en piercing där?!" Jag tittade på henne, sa ja (såhär i efterhand skulle jag såklart svarat att "gud nej, det är en liten räka") och fortsatte prata med lägenhetsinnehavaren. Hon tittade på min lilla räka en gång till och gick sedan in.
Lägenhetsinnehavaren försäkrade mig om att jag var den bästa grannen han hade här för det är bara jag som kommit och sagt till honom när han spelat musik och stört mitt i nätterna. (Var finns logiken i det? Det borde väl vara mig han tycker minst om, just för att jag sagt till honom?)

Jag berättade att jag snart skulle flytta och han trodde att det berodde på honom. Men inte da!
I somras kom han med förslaget att han skulle bjuda mig på fika eftersom han stört så mycket, men det har aldrig blivit av. Men nu lovade han ännu en gång att han skulle komma upp med kanelgifflar och saft. Denna veckan till och med, så får väl se om han dyker upp.
Och så ville han att jag skulle komma och ta farväl innan jag flyttade. Lite charmigt tycker jag minsann.
När jag skulle gå sa han att jag var den bästa grannen han nååågonsin haft. (Lite rund om fötterna kanske han var.)

Jag hittade av en slump en blogg förut. Bloggskrivaren hade skrivit ett inlägg om att fira pingst. Jag satt här och skrattade högt, för det var kul.
Jag skrev en kommentar att jag också ville fira pingst. Och så frågade jag om hennes familj skulle kunna tänka sig att adoptera mig. Jag erbjöd mig faktiskt att skriva en ansökan.

Ska sätta mig och knåpa lite på den där ansökan imorgon.
Jag hoppas, hoppas, hoppas dom vill adoptera mig. Jag skulle göra allt för att dom skulle tycka om mig..
Bädda deras sängar, borsta deras hår, tvätta deras kläder, byta kanal på teven åt dom, hålla i tidningen medans dom läser (eller läsa högt ur tidningen, för all del - om det är det som önskas), jaa kort och gott.. Jag skulle bete mig som rena drömmen.
Alla som tycker minsta lilla om mig borde hålla tummarna för mig nu.

Och jag sjunger..

"Öppna er dörr och säg att ni vill ha mig här"

Lalalaaalalaaa

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det är läskigt att släppa in nya människor i sitt liv. Det tycker då jag iallafall. Jag är nog lite rädd för vad dom har för avsikter, vad dom är ute efter liksom. Det där med tur när det kommer till nya vänner/nya vad-man-nu-ska-kalla-dom, det har j...

Jag hade något jag ville få sagt, men det var säkert inget viktigt. ...

I know you've been burned But every fire is a lesson learned   Med det i tanken kanske jag borde försöka.... Försöka vad? Förstå? Förstå vad?   Allt känns som en enda röra och i den röran sitter jag fast.   I'll give it a try. (Som dom ...

Tidigare ikväll satt jag med ett papper framför mig. Jag skulle svara på några punkter varav den ena var att berätta vad jag tror att andra tycker är typiskt med mig. Jag berättade om frågeställningen för min far för jag hade lite problem med att sva...

Jag sitter här i min soffa en helt vanlig fredagskväll och hade något jag ville dela med mig av, men så fort jag loggat in och klickat på "skapa inlägg" var allt som bortblåst. Jag tror det hade att göra med att saker känns annorlunda. Att jag t...