Inatt är jag en sån där typ som inte gör något annat än sitter och funderar på vad jag kan skriva i min blogg härnäst. Och som skriver även om jag absolut inte har något vettigt att skriva om.

Men jag har så otroligt tråkigt. Har varit rastlös som aldrig förr idag. Jag brukar inte vara sån. Jag brukar inte ha några problem med att bara vara hemma och göra ingenting, flera dagar i rad.

Men idag var det så illa att jag satt och tittade oroväckande intensivt på min väggar och helt seriöst övervägde att riva ner tapeterna i brist på annat att göra.

Lyckades, genom att sätta mig på händerna, hejda mig i sista sekund. Jag insåg att det inte vore så lyckat att ha en massa trasiga tapeter, vill ju inte vara tvungen att tapetsera om innan jag ska flytta. Bortkastade pengar.

Har suttit och bläddrat mellan flikarna i min webbläsare i flera timmar och uppdaterat tre olika sidor. En community jag inte tänker namnge, efterfesten.com och min blogg. Så roligt har jag haft det liksom.

Jag förstår inte hur man kan längta så otroligt mycket efter ett litet svar. Ett svar från någon man bara träffat några gånger. Någon som man inte ens känner. (Vi kallar personen för P1 här.)

Jag skulle kunna sitta och titta på en bild på P1 hela dagarna. Kan ju gissa hur fånig jag känner mig då..

Jag tycker ju fortfarande om Tjej, jag borde inte kunna bli så löjligt glad när P1 skriver till mig då?

Men ändå vill jag veta allt om P1. Ändå vill jag träffa P1 så fort som möjligt. Måste bara ha en ursäkt, för jag kan inte bara föreslå att vi ska ses.

Jag kan tänka mig minst en person som inte skulle tycka det var positivt om jag försökte få träffa P1 ensam.

Himlans knepigt när det blir såhär.

Men en anledning till att jag tycker P1 är så intressant och inte kan släppa tanken på P1, kanske just är att det är komplicerat och lite förbjudet?

Jag kan inte riktigt förstå det, men jag kände mig lite dragen till P1 redan första gången vi träffades. Andra gången vi träffades hade dragningen ökat och tredje gången vi sågs var det nästan läskigt hur gärna jag ville vara i P1's närhet. Samtidigt som jag drogs till en annan person, en person som jag strulade med den tredje kvällen.

Men ändå är det P1 jag inte kan sluta tänka på.

Lite frustrerande blir det ibland.

Jag och P1 har kommit fram till att vi ska festa tillsammans, inte bara vi då utan fler kompisar också. Vore kul med en hemmafest, större möjligheter att prata och umgås då.

Får väl se hur det blir, hoppas kan man alltid göra. Och krogen är inga fel heller så det blir nog bra.

I'm in over my head.

Så länge jag kan minnas (eller iaf dom senaste åren) har jag velat skriva en bok.

En bok som folk tycker om (för författare brukar ju egentligen vilja ge ut böcker som ingen tycker om), som är spännande, intressant, rolig, dramatisk och läskig - allt på en gång. En sån bok som man inte kan lägga ifrån sig för att man bara måste få veta vad som händer.

Men jag har ju inte riktigt begåvats med författar-genen så det är väl inte att hoppas på. Tyvärr.

Men vem vet, i framtiden kanske forskarna har kommit fram till något bra sätt att manipulera fram en sån gen som jag kan få inplanterad så jag också kan bli en bra författare.

Jaa, jag tänker iaf hålla tummarna för det.

Det är därför jag aldrig sover på nätterna. För att jag är en hemlig superhjälte. (Fast det är klart, efter det här inlägget är jag ju inte så hemlig längre. Men orka bära på den hemligheten mer?)

Ja iaf, jag är då en fullfjädrad superhjälte. Jag kan flyga, hoppa högt, springa snabbt, trolla, skära genom väggar med mina laserögon, jag har röntgensyn och superhörsel.

Alla bovar är rädda för mig. (Såklart.) Men jag är ganska snäll för det mesta faktiskt.
Jag brukar plocka ner katter från telefonledningar (för det händer väldigt ofta att katter klättrar upp på sånna), hjälpa hundar och gamla tanter ner från trädtoppar. Ja allt sånt där är ju vardagsmat för en superhjälte som mig.

Inatt t.ex när jag flög mitt obligatoriska fjärde varv runt jorden fick jag syn på en liten (läs: gigantisk - det finns inga små) spindel som plaskade för sitt liv i en vattenpöl i Bolivia. Jag landade mjukt bredvid pölen och frågade spindeln om den behövde hjälp. Den svarade att den inte kunde simma. Den fick kallsup efter kallsup medans jag stod och iakttog den. Jag gick och köpte mig ett glas jordgubbssaft och en solstol, bytte om till bikini så att jag kunde passa på att sola under tiden jag tittade på när spindeln drunknade (jo, i Bolivia skiner solen dygnet runt och jag bara tål inte spindlar). Efter en liten stund slutade spindeln kämpa och sjönk död till botten av vattenpölen. Jag tänkte helt nöjt att nu fanns det en spindel mindre i världen att vara rädd för. Till freds tog jag på mig min superhjälte-dräkt igen och flög hem.

Det är jag och Clark Kent. Och Fantomen. Och Batman. Och Askkungen.

Allt från mig.

Bra, tack, hejj!

Pratade med Tjej på msn inatt.

Hon frågade om jag hade kul på Harry's i lördags. Jo tack, det var trevligt, svarade jag (och ströp henne långsamt i mina tankar).

Jag tyckte faktiskt inte det var kul att höra att hon sprang och flörtade och pussades med 40-plusare. Jag tycker ju om henne.

Frågade om hon hade kul, med jakt på tanter och allt.

"Haha ja fy.. Jo det var väl trevligt." Eller nåt sånt, svarade hon.

Jag retades lite med henne för att hon flörtat med gamlingar.

Hon sa att hon skulle gå och lägga sig.

Det kändes som att hon kanske blev lite stött, eller kanske sur(?), av mina kommentarer.

Men oj, så kul jag hade! Satt här i min ensamhet och skrattade högt.

Inte bara självisk - elak också?

Jag natt-terroriserar min blogg. Har man inget bättre för sig får man faktiskt göra det.

Vän, min Vän, kom till mig igår. Jag förstår inte hur vi kan ha så kul hela tiden.
Igår var det tokigare än vanligt, vi skulle gå och äta nyttig mat på Pizzerian, vi (mest Vän såklart) härjade något så ofantligt, så jag skrattade så mycket att jag fick en hostattack och höll på att spy. Jag kan lova att då skrattar man inge blygt. Det verkligen ekade mellan husen här då. Stackars alla boende i området. Vi bjöd på den.
Kvällens tokigheter fortsatte när vi fick besök av en prick från stan (som frivilligt åkte hit). Han verkade lite underlig, men jag och Vän hade kul iaf.
Ja, en kväll med Vän kan inte bli annat än lyckad!
Guld värd är du, mitt barn.

Kom inte i säng förrän efter fyra imorse, lite jobbigt med tanke på att jag var tvungen att vakna vid tio-elva för att jag, pappa och bror skulle till pappas moster och äta mat vid tolv.
Har inte varit där sen julafton så det var minsann på tiden. Finns ingen som kan laga mat som hon.
Köttbullar, potatis, sås och kantarell-omelett först. Sen lite thai-mat. Kyckling, nudlar och grönsaker. Och uppe på det blev det hemmagjord jordgubbskräm med grädd-mjölk.
Mätt som aldrig förr blev det till att slänga sig på soffan och vila lite. Jo tack, jag somnade.
Vi tackade nej till kaffe/saft och kakor och rullade ut till bilen och åkte hem. Studsade uppför (ja, äter man nog mycket studsar man fram/upp/ner/eller-i-alla-riktningar) trapporna för att göra mig iordning och ta bussen till stan - vilket jag var så jätte-inte sugen på.
Traskade till H&M och köpte mig en duscholja och en duschcreme (för jag har inte redan 57 olika tvättmedel för kroppen i  hyllan i badrummet).
Sen traskade jag till Nöjesfabriken där jag blev upphämtad av lägenhetsinnehavaren och pojkvän, in och kika på lägenheten (som jag för övrigt vill ha om jag kan få den, ska ringa hyresvärden imorgon), sen var dom så vänliga så jag fick åka med dom hem så jag slapp ta bussen - var hemma ungefär tre timmar tidigare än förväntat.

Mamma följde med mig till affären, jag visade stolt upp min nya piercing för henne och väntade mig halvt om halvt att hon skulle strypa mig. Men det gjorde hon inte. Hon undrade bara lite över varför jag valde den placeringen eftersom den inte syns där. Då förklarade jag (som om det vore det mest självklara i världen) att den inte syns där och att inte så många andra har där. (Kanske för att den inte syns där?)
Hon tittade lite snett på mig och jag riktigt hörde hur hon tänkte:
"Ojojoj, vad har jag gjort för att förtjäna detta? Vad gjorde jag för fel i mitt tidigare liv? Gav dom mig verkligen rätt barn på BB? Tappade vi henne i golvet ett par gånger för mycket? Finns det någon ytte-pytte-liten chans att jag kan förneka att hon är min dotter?"
För varje ny tanke sjönk mungiporna tre centimeter närmre marken. Och när hon kom fram till att nog ingen skulle gå på att vi inte är mor/dotter drog hon en djup suck, skakade på huvudet, såg hemskt olycklig ut, släppte på handbromsen och körde iväg.

Och annars då?
Jo tack, min dag har förflutit med blandade känslor.

Pappa sa att han hade vaknat med hår i munnen idag och undrat var det kom ifrån, sen insåg han att han börjat tappa mustachen också. Det fick nästan mina ögon att svämma över.
Kanske löjligt att bli ledsen över en sån sak, den växer ju ut sen när behandlingen är klar, men han har haft mustach så länge jag kan minnas och ungefär lika många år till.
Jag vill bara att allt ska vara bra och som vanligt igen. Jag vill inte det här.
Varför? VARFÖR?!
Ibland vill jag bara skrika. Gråta. Lägga mig ner i en hög på golvet. Och aldrig mer resa på mig.
Sen får jag dåligt samvete. Det är inte jag som ska känna så. Det är han.
Men det märks knappt på honom alls. Han är en riktig hejjare på att dölja hur han mår och känner.

Jag är fortfarande en självisk liten jävel.

Heavy clouds, no rain.

And every move causes pain.

Nu är klockan 00.00
Då får man önska sig något.
(Men säg det inte högt för då trillar tänderna ut..)

Jag önskar..
Oj jävlar, det slog mig precis att jag varit väldigt självisk och egoistisk i mina önskningar sista tiden.
Visst, får man önska sig precis vad man vill här i livet tror jag inte det är många som önskar sig fred på jorden eller något liknande. (Om man nu inte är en lååång, smal, ev storbystad, amerikansk tjej som ställer upp i en skönhetstävling a 'la miss USA förstås.)
Men nu är det väl inte så där jättemånga lååånga, smala, ev storbystade, amerikanska tjejer som sitter och väntar på dom magiska klockslagen för att få önska sig något. Så alla vi andra dödliga som roar oss med sådant (jag, alltså) önskar mig inte fred på jorden eller något annat viktigt.
Jag önskar mig tydligen inte ens det som man kan tycka vore en självklarhet att önska sig i det här läget.
Nejnej, jag har bara själviska avsikter med mina önskningar.

Och där har vi det svart på vitt: Hon som tittade in är en självisk liten jävel.

Tack för mig.

Jag vet att alla älskar mig.

Jo, jag kom minsann på vad den där drömmen handlade om.

Jag drömde om Tjej och hennes två kompisar.

Vi var hemma hos den ena kompisen, hon med barn, dom hade även en kanin eller om det var ett marsvin.

Tjej och kompisarna skulle åka bort någonstans och jag skulle passa djuret.

Kompisen tyckte jag skulle städa buren och helst lägenheten också medans dom var borta.

Det kändes lite som att det stod "Hej, det är jag som är Hon som tittade in. Utnyttja mig mer än gärna, jag gör allt för dig." i pannan på mig.

Inte coolt.

Men trampa gärna på mig.

Så har ännu en vecka gått då. Helt otroligt vad fort tiden går.

När jag väl hade somnat igår drömde jag att jag sprang på en äng och dansade polka (inte för att jag vet hur man dansar polka, men polka var det) iklädd endast en mycket liten handduk runt midjan som inte ens gick runt mig helt. Den täckte ungefär lika mycket som Tarzans höftskynke, fast lite mindre. Och massa folk var det på den där ängen. 

Gårdagen blev trevlig. Förfest med Flatmaffian hos Liten var skoj, alltid lika kul att träffa damerna!
Synd bara att det blir så sällan. Men bara jag hittat in till stan på heltid så kanske det blir lite oftare.
När vi satt och pratade och skrattade som mest (ja det spelades en hel massa musik också) kliver en granne iklädd endast tröja, boxershorts och strumpor in i rummet och ropar för att lyckas överrösta musiken: "Kan ni dämpa er lite?!".
Snopen som jag blev (och alla andra också) pekade jag på honom och sa: "Ursäkta, men du har glömt byxorna".
Efter en stund trillade det in några fler personer, dom hade också fest - fast på andra sidan hissen.
Strax efter halv tolv skulle Flatmaffian gå på gayfesten så jag dumpade dom och gick för att möta upp Tjej och hennes kompis. (Ja, fel mig vann. Dumt av mig, jag vet.) Vi hamnade på Harry's där jag träffade en massa känt folk (ja inte kändisar då alltså, bara folk jag känner sen lååång tid tillbaka).

Vi dansade en massa och Tjej var lite för på för att inte vara intresserad. Jag som fortfarande känner för henne kan ju skylla på det. Vi pussades lite och så. Tjej bara försvann en sväng. Ringde henne när jag var inne vid toaletterna så hon kom dit. Det första hon sa när hon klev innanför dörren var: "Haha jag fick en kyss av en 40-plusare".

Jomen tack, det är precis vad jag vill höra. Sen sa hon att jag ju faktiskt är för ung för henne (jo, Tjej är två år yngre än mig), men om jag hade varit 34år hade jag varit perfekt för henne. Folket som stod i kö till toaletterna tittade lite konstigt på oss. Tokigt.
Det var trevligt, men jag som inte skulle dricka någon alkohol petade i mig en shot eller två för mycket.

Var hemma hos Katt-kompisen vid kvart i tre. Eftersom jag inte var särskilt trött bänkade jag mig framför datorn. (Helt bara va?! Jag som aldrig sitter där annars.)
Pratade med kul folk på msn och på en sida på internet. (Nej, ingen porrsida - bara en helt vanlig community.)
Kom inte i säng förrän närmare åtta imorse.
Drömde knas ännu en gång, kan bara inte minnas vad just nu. Jag kom ihåg vad det var ända tills jag skulle skriva det här.
Mitt minne är lite glömskt idag tror jag (haha för det är det ju aldrig annars, nej).

Hihi jag blev omnämnd (eller omnämnd, hela inlägget handlade om mig) i en blogg på den där communityn idag.
Rubriken var:
"Hon som tittade in, en flicka med humor" skrivet 9/3 2008 kl. 16.15
Och såhär stod det:
"Jag pratade lite med Hon som tittade in på msn nyss, hon är en flicka med humor, full förståelse för ironi och ja.. läs! Haha

15.11.33 Jag: jaha. säg nåt kul då

15.11.49 Hon som tittade in: men det är inte lite du begär :S

15.12.02 Jag: men kom igen nu

15.13.13 Hon som tittade in: men jag vet inte vad du har för humor liksom?

15.13.29 Jag: något som man kan uppfatta som humoristiskt vore trevligt

15.14.43 Hon som tittade in: jahaa i see. men min hjärna har inte riktigt kommit igång än (som om den är igång annars) så det kan ta ett tag innan jag kommer på nåt kul.. jag kanske helt enkelt är en mycket tråkig människa? :-O"

Han hade till och med infogat en bild på mig i inlägget. Visst, bilden är otroligt inte vacker. Var säkert det som var meningen, han hade ju trots allt frågat om det fanns någon bild på mig på nätet där jag såg tråkig eller lite ledsen ut. (Som om jag någonsin ser annat än tråkig eller lite ledsen ut, på bild - eller på riktigt.. Ha!) Men det var ju jag iaf.
Jag tyckte det var roligt.

Idag ska jag åka hem till mig igen, bror kommer och hämtar mig någon gång sen.
Jag måste ta tag i det där med att skaffa fram kartonger och börja packa snart. Vore ju bra om jag var klar i tid tills jag ska flytta sista april.
Är meningen att jag ska bo i mammas lägenhet hela april också medans hon pyser till Teneriffa i fyra veckor, så katten slipper vara själv. Får väl se hur länge jag pallar innan mitt psyke går sönder. Är otroligt mycket spindlar i den lägenheten och sånt klarar inte jag. Usch!

Det regnar så jag tror jag ska gå och fixa mig något ätbart.
För regn gör mig hungrig? (Det låt visst som att jag menade så, men nej.)

Mig blir ni inte av med så lätt, jag återkommer.

Förlåt mig min svaghet, men jag vet inte varför.